Magnus Stenlunds nya bok "Blodet och jorden" finns att beställa på www.alternamedia.se.

Nationalromantikerna hade rätt

Bokrecension.
Sveriges förhistoria är unik. Vår sten-, brons- och tidiga järnålder har mycket spännande att berätta. Men dagens etablissemang förtiger det. Man vägrar ge det hela någon som helst vinkel som kan göra oss svenskar stolta. Men den forskning som de facto bedrivs måste väl ändå kunna tas fram ur skuggorna och visas för gemene man. Ty den säger ju att Sverige är unikt. Och nu finns en bok som berättar om detta. En bok som tolkar vår förhistoria i Sverige­vänlig riktning.

På författarens hemsida kan man läsa: ”Sedan 2012 har Magnus Stenlund arbetat med att ge oss svenskar vår historia tillbaka.” Det började med romanen Den eldrökta, som fokuserade på Edda-häxan Hyrrokkin och allt vad hon kan ha betytt. Sedan har det fortsatt med fackböcker: Runkalendern samt Blodet och jorden. Medlet för att ge oss historien tillbaka är alltså fakta och fiktion, populärvetenskap och tvärvetenskap. Uppföljaren, Svärdet och gudarna, är dessutom snart klar och kommer att lanseras i sommar, lovar författaren.

Och med dagens forskningsläge sammanställt och tolkat av Stenlund så slår det gnistor. Man kan säga att den övergripande, monumentala tes som drivs i Stenlunds böcker är: nationalromantikerna hade rätt. Sverige var det germanska urhemmet. Den germanska kulturen och språket utvecklades först här och spreds sedan söderut.

Detta kan man säga idag, på 2020-talet, med hjälp av bland annat genetisk arkeologi. Undersökning av DNA-lämningar, plus språkliga indicier, plus modern arkeologi, ger vid handen att Sverige och Skandinavien var ”germanfolkens livmoder”, vagina nationum. Det där som Växjöbiskopen Nicolaus Ragvaldi hävdade redan 1434 på ett kyrkomöte i Basel. Eftersom Sverige var det germanska Europas stamort borde han behandlas som rangfrämst, det var tanken bakom hans påstående.

Magnus Stenlund har efter en karriär som bland annat marknadsanalytiker sadlat om till författare och fornforskare på privat basis. I hans verk ingår både romaner och fackböcker. Stillbild: Swebbtv

 

Germanfolk såsom goter, langobarder, vandaler och burgunder kom högst sannolikt från Sverige. Det hävdade Ragvaldi och det hävdade sedan generationer av svenska forskare. På 1800-talet, under ”göticismens” era, gick man kanske lite för långt i vissa teser. Då kom bakslaget i form av den källkritiska skolan i början av 1900-talet. Men vidare forskning (med hjälp av DNA, lingvistik, ortnamnsforskning, arkeologi), har till slut ändå gett romantikerna rätt. Sverige och Skandinavien var den germanska kulturen och språkets hemort.

Stridsyxefolket, som invandrade till Sverige i sen stenålder, var indoeuropéer. Med sig hade de flera viktiga uppfinningar som gjorde dem överlägsna de folk som redan fanns i området, inte minst den stenyxa (även kal­lad båtyxa på grund av dess form) som gett dem deras namn. Arkeologerna kal­lar tiden för detta krigarfolks ankomst för ”de krossade skal­larnas tid”.
Foto: Wikipedia

Dock är det idag ingen (svensk) forskare som säger detta öppet. Alla svenska arkeologer, historiker och lingvister känner nog till detta. Men de vågar inte ge det vetenskapliga materialet den, tämligen uppenbara, Sverigevänliga tolkningen.

Men Magnus Stenlund vågar. Han utgår från befintlig forskning, men ställer även samman teser på ett nytt sätt och ger helt nya svar på frågor som ingen vågat eller velat ställa. Han går bortom erkända fakta och gör egna, ibland överraskande och kontroversiella, slutledningar.

Denne ekonom, född 1962, har som privatforskare gett sig i kast med forskningen i ämnet, en forskning som faktiskt höjer vårt land till en särställning i Europa. I den aktuella boken – Blodet och jorden – kan man läsa om den svenska förhistoriens ofta dolda sidor. Det är en berättelse som säger att landet efter istiden influerats av europeiska migrationer av typen jägare-samlare och jordbrukare. För cirka 5 000 år sedan kom så indoeuropéerna i form av stridsyxefolket och trattbägarkulturen hit i ett invecklat mönster. Sammantaget innebar indoeuropéernas ankomst att den manliga befolkning som fanns här dödades, stupade i strid. Kvinnorna behölls och ur det hela uppstod med tiden vad som befolkningsmässigt, till cirka 80 procent, utgör dagens etniske svensk. Den svenska arvsmassan var i stort sett färdig för 5 000 år sedan. Vi har varit ljushylta och högväxta i detta land i tusentals år.

Det är inte populärt idag att påstå detta. Men det är sanningen. Och forskningen måste söka sanningen. Denna truism – forskning är sanningssökande – måste man betona i dagens Sverige, där allting tenderar att krånglas till i politiskt korrekt anda.

Langobarder (svenska: långbårdar, alltså långskägg) är en av de germanska stammar som kom från Skandinavien. De grundade Langobarderriket efter Roms fall och dagens Lombardiet i norra Italien är en spillra från detta. En studie från 2020 visade genetiska band mellan langobarder och vikingatida invånare i Norge och Sverige. Bilden visar en langobardisk sköldbuckla.
Foto: Bergamos arkeologiska museum

Stridsyxefolket var alltså indoeuropéer på svensk mark. Och med tiden utvecklas det sakta men säkert till germaner med säregen kultur och språk. Detta är väl belagt i dagens forskning. Svensk bronsålder är en pre-germansk kultur som är lätt att identifiera i bland annat kultformer, såsom solkult. Det går en klar linje i vårt land från bronsålder vidare till järnålder: det är samma folk som bär upp båda dessa.

Stenlunds bok ger oss denna utveckling. Nå, egentligen bara fram till stenålderns slut. Bronsåldern kommer i nästa, snart publicerade, bok i serien.

Framställningen i Blodet och jorden innehåller en mängd fakta. Ibland blir det rent ut sagt för snårigt. DNA-forskningen är, som Stenlund själv konstaterar, ibland så krånglig att forskarna själva gör fel. Att det är svårt, ja oundvikligt att fackspråk på sina ställen tillåts dominera över viljan att vara pedagogisk, kanske man måste leva med. Författaren menar att hans ambition är att tillrätta­lägga sådana misstag och ställa upp en syntes som inte tidigare gjorts, och som med all säkerhet kommer granskas mycket kritiskt av dem som vill tycka annat.

Populärvetenskapligt fattas dock något. En mer läsvänlig inställning till termer som R1a, I2, PGmc, PIE, WHG, TRB och så vidare kan behövas när man skriver för ”mannen på gatan”. Bruket av förkortningar och engelska termer (ancestry, admixture…) i denna bok gör den mindre njutbar för den icke-akademiske läsaren. Men Stenlund har här ambitionen att bemöta akademiker, och då måste man vara noga.

Blodet och jorden – en gammal men ny historia om Sverige. Av Magnus Stenlund. Vulkan 2022. 282 sidor.

Man kan säga att Stenlunds Runkalendern är populär­vetenskaplig, medan författaren i Blodet och jorden bland annat har en omfattande notapparat. En populärvetenskaplig sammanfattning vore något att önska sig, när bokverket väl är klart i sin helhet.

Stenlund strävar efter att (parallellt med DNA, språk och arkeologi) ta myten till hjälp i sitt sökande efter historiska fakta. Inblandningen av myt och Edda är visserligen något som lättar upp och ger en mer läsvänlig upplevelse, men själv blir jag inte övertygad. Tidlös myt kan inte reduceras till naturfenomen, enligt min mening. Varken förr (James Frazer, The Golden Bough 1890) eller idag är detta en framkomlig väg. Stenlund å sin sida menar att religionshistorisk analys och sagans källtexter hjälper att förstå och komplettera de lämningar som våra förfäder lämnat efter sig. Han ser historien ur ett helt nytt perspektiv.

Sammantaget är Blodet och jorden en bok vi behöver. Den är dessutom rik på illustrationer och diagram – i färg, på blankt papper. Därtill är boken i hårdpärm.

Vi ser fram mot kommande delar i detta verk som ska behandla bronsålder och järnålder. Stenåldern är för sin del alltid en smula svår att relatera till, men med bronsålder och järnålder blir det så att säga automatiskt mer färg och form i sammanhanget. Kanske får vi även i dessa följande, utlovade delar personer att relatera till, såsom Sveakungar och vikingar. Alltsammans – forskningsläget i stort, och Stenlunds Sverigevänliga attityd – bådar gott för framtiden. Sverige och Norden är speciella, det vet vi redan, och nu har vi vetenskapliga belägg för det också.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Moberg berättar svenska folkets historia

Moberg berättar svenska folkets historia

🟠 BOKRECENSION Vilhelm Moberg är numera bekant framför allt för sina böcker om utvandringen till Amerika. En nyutgåva av hans historieverk fäster dock uppmärksamheten på en annan del av hans gärning: historikern Moberg. Det är ett mycket läsvärt och välskrivet, men samtidigt inte oproblematiskt, verk.

Ynglingakonungarna utgör den sista delen i Magnus Stenlunds episka verk "En ny men gammal historia om Sverige", där vår tidiga historia presenteras i ett helt nytt ljus. Boken blev så omfattande att den fick delas upp i två band.

Ynglingakonungarna – myt eller verklighet?

🟠 Vår tidiga historia mer detaljerat än någonsin tidigare. Ynglingakonungarna är den tredje och sista boken i Magnus Stenlunds stora historieprojekt, En ny men gammal historia om Sverige. Den blev så omfattande att den fick delas upp i två band. Projektet inleddes med Blodet och jorden om stenåldern, där den nya genetiska arkeologin får stort utrymme. Sedan följde Svärdet och gudarna om bronsåldern, där metallerna och krigen, men också våra äldsta myter och gudar analyseras med nya metoder och många häpnadsväckande slutsatser som resultat. Det är praktfulla och unika böcker om Sveriges förhistoria som förtjänar sin plats i varje sann patriots bokhylla. För, som Stenlund frågar retoriskt, vem kan med rätta kal­la sig svensk utan att veta vad en svensk är?

Läs även:

Guldbaggegalans förfall

Guldbaggegalans förfall

🟠 KULTUR Guldbaggegalan har länge varit något jag har sett fram emot och njutit av, att först se filmstjärnor anlända på röda mattan och sedan följa prisutdelningen med spänning, ledd av en rolig konferencier. Numera är det dessvärre plågsamt att se den, bland annat på grund av vulgärt språk och politisk propaganda. Den första och sista delen leddes i år av okända afrikaner som hade ett vulgärt språk, med uttryck som ”What the fuck!”

Det Konstmuseet inte vill se

Det Konstmuseet inte vill se

🟠 KULTUR Konst kan, som vi vet, ha flera lager av betydelser. I fallet med Dick Bengtsson blir det lite extra avancerat. Faktiskt så pass avancerat att galleriet som ställer ut honom censurerar hans konst. Och inte nog med det. En samtida konstnär som säger att hon kan prata med de döda citerar honom från andra sidan, och aktivistiska kulturprofiler tillskriver honom ideal han aldrig ställt sig bakom. En besynnerlig gravskändning av ett unikt konstnärskap pågår i Stockholm fram till mitten av september.

Legender: Bakom kulisserna av myterna som styr oss

Legender: Bakom kulisserna av myterna som styr oss

🟠 KULTUR I en värld mättad med info-fiction – virala inlägg på X, blockbusters eller valkampanjer – är legender inte längre berättelser från förr. De är en industri, en strategisk konst, som Bruno Fuligni avslöjar i sin bok ”Le Bureau des légendes décrypté”, där han utforskar spioners tekniker för att skapa trovärdiga täckmantlar. ”Le Bureau des légendes” är den franska titeln på TV-serien ”Falsk identitet” som sändes i SVT 2016.

Kallmurar

Kallmurar

🟠 KULTUR När människan blev bofast och började bruka jorden uppstod ett behov av att hägna in de områden som var åkrar och betesmarker. Murar och gärdsgårdar behövdes för att markera gränser och ge ett nödvändigt skydd mot vilda djur och andra inkräktare.

Åsle Tå

Åsle Tå

🟠 KULTUR I ett vackert, böljande landskap nedanför Ålleberg och Karleby, i närheten av Falköping, i Åslesänkan ligger Åsle Tå. Tågatan följer Kolaforsen och gatan kantas av små stugor omgivna av trädgårdstäppor med ”mormorsblommor” så som akleja, blåklint, liljor, lavendel och fingerborgsblommor. Här finns även stenmurar och träd av alla slag. Här möts vi av en unik miljö med den största samlingen av backstugor i Sverige från 1700- och 1800-talen.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Guldbaggegalans förfall

🟠 KULTUR Guldbaggegalan har länge varit något jag har sett fram emot och njutit av, att först se filmstjärnor anlända på röda mattan och sedan följa prisutdelningen med spänning, ledd av en rolig konferencier. Numera är det dessvärre plågsamt att se den, bland annat på grund av vulgärt språk och politisk propaganda. Den första och sista delen leddes i år av okända afrikaner som hade ett vulgärt språk, med uttryck som ”What the fuck!”

Legender: Bakom kulisserna av myterna som styr oss

🟠 KULTUR I en värld mättad med info-fiction – virala inlägg på X, blockbusters eller valkampanjer – är legender inte längre berättelser från förr. De är en industri, en strategisk konst, som Bruno Fuligni avslöjar i sin bok ”Le Bureau des légendes décrypté”, där han utforskar spioners tekniker för att skapa trovärdiga täckmantlar. ”Le Bureau des légendes” är den franska titeln på TV-serien ”Falsk identitet” som sändes i SVT 2016.

Jättevargen ylar igen

🟠 Forskare: Första utrotade djuret återskapat Tre jättevargar påstås vara de första återskapade exemplaren av en utdöd djurart. Företaget bakom kritiseras dock för att presentera genmodifierade hybrider, som bara delvis har de utdöda generna, men samtidigt visar deras tekniska framsteg att det är möjligt att återskapa arter – men även att genmodifiera människor.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Annonser

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör
Prenumerera på
Nya Tiders nyhetsbrev!

123 037 97 35

A Minska textstorlek". A+ Öka textstorlek. A++ Stor text.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.