Natos och CIA:s armé

I augusti 1990 skakades Europa när den italienska premiärministern Giulio Andreotti avslöjade att det fanns ett paramilitärt nätverk i Italien som organiserats av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA och den västliga militäralliansen Nato samt rustats militärt av Storbritanniens underrättelsetjänst MI6. Detta hade uppdagats efter flera års eftersökningar och utredningar. Daniele Ganser, som skriver ingående om detta nätverk och dess terror i sin bok Natos hemliga arméer: Operation Gladio och terrorismen i Västeuropa, framhåller att det även visade sig att ”denna hemliga organisation” hade i mer än fyrtio år ”undgått all demokratisk kontroll och har drivits av underrättelsetjänsterna i de berörda staterna i samarbete med Nato”.

Nätverket, noterar Ganser, hade flera olika kodnamn. Ett av dessa var Gladio. Ytterligare ett, kanske mer känt, namn på det här nätverket var Stay-Behind. Alla nätverkets grupper var, avslöjar Ganser, organiserade under ”Allierade hemliga kommittén (Allied Clandestine Committee, ACC)” som i sin tur var underställd Nato.

Stay-Behind hade bildats på initiativ av CIA och Nato efter andra världskriget i syfte att motarbeta kommunismen och Sovjetunionen under kalla kriget. På den här tiden var Stay-Behinds medlemmar uttalat antikommunistiska och skydde inga medel i sin kamp mot denna ideologi. Även om Stay-Behind blev kopplat till Nato efter denna militärallians bildande 1949 så började den växa fram några år tidigare. Gunnar Wall, som också tar upp Stay-Behind i sin bok Konspiration Palme: Mordet, politikern och hans tysta fiender, skriver följande om hur detta nätverk organiserades efter bildandet av Nato ”genom skapandet av ett centralt organ för ändamålet. Det kom att kallas Clandestine Planning Committee (CPC) och sorterade under SHAPE, ett gemensamt militärstrategiskt högkvarter för NATO-länderna. Förkortningen läses Supreme Headquarters Allied Powers Europe. Var den verkliga makten i denna militärallians hela tiden legat markeras dock av att ledaren för SHAPE enligt reglerna alltid skall vara en amerikansk general. Denne har den formella titeln SACEUR, Supreme Allied Commander in Europe.”

Wall hävdar i sin bok att det i den antikommunistiska verksamheten ingick att genomföra olika dåd, även terrordåd, för att sedan skylla dem på olika kommunistiska organisationer. Han ger flera exempel på sådana falsk flagg-operationer:

I Belgien 1985 öppnade tre maskerade män eld mot ett snabbsköp. De sköt även inne i affären. Flera både barn och vuxna dödades. Detta lär ha varit Stay-Behinds verk, enligt Wall.

I Italien i maj 1972 dödades några poliser av en bilbomb. Kort efter attentatet ringde någon till polisen och pekade ut terrorgruppen Röda Brigaderna som skyldiga. Dessa kommunister visade sig dock vara oskyldiga till det attentatet.

Wall menar att den italienska Stay-Behind även är skyldig till bombattentaten i Rom och Milano den 12 december 1969. I Milano exploderade en tidsinställd bomb med 7 kg trotyl inne på ett bankkontor och dödade 16 människor och skadade 88. Bara något senare exploderade tre bomber i Rom som skadade 20 personer. Anarkister misstänktes först och många förhördes, men slutligen kom domstolen fram till att fascister hade placerat ut bomberna.

Detta må låta som något ur en spionthriller, men det här nätverkets existens har bevisats och sedan andra världskrigets slut har det skakat Italien och alla andra västeuropeiska Natoländer med brutala terrordåd och mord. Natoländerna utgjordes på den här tiden av Italien, Storbritannien, USA, Island, Kanada, Danmark, Norge, Belgien, Tyskland, Nederländarna, Luxemburg, Frankrike, Grekland, Spanien, Portugal och Turkiet. I alla dessa länder fanns medlemmar av Natoarmén Stay-Behind utplacerade.

Det finns dock ytterligare ett europeiskt land där denna CIA-styrda Natoarmé varit mycket aktiv och framgångsrikt bäddat sig in i själva statsapparaten och det är Sverige.