Denna bok handlar inte bara om en lärares enträgna kamp mot en kommun som tidigt i striden grävde ned sig i helt omöjliga positioner; den handlar också om de märkliga tankesystem som har kommit att ta över driften av svenska skolor. Den ursprungliga incidenten beskrivs i detalj i boken, och är egentligen inte så mycket att orda om: Carlbark ser under en rast att en 16-årig elev trakasserar yngre elever. Han ingriper och blir då själv attackerad fysiskt, varpå han efter lite handgemäng framgångsrikt lyckas hålla fast 16-åringen och hindrar honom att slå mer.
Efter några månader faller domen i Lunds tingsrätt: eleven döms för hot mot tjänsteman, och tingsrätten konstaterar att Carlbarks agerande har varit nödvärn. Men innan det har kommunen redan hunnit avskeda Carlbark, och dessutom anmäla honom till Skolinspektionen.
Utredningar och myndighetsbyråkrati
Boken skildrar i kronologisk ordning de många möten Carlbark har med tjänstepersoner när incidenten ska ”redas ut”. Dessa tjänstepersoner benämns med sina verkliga namn. Kommunens HR-chef säger i ett samtal med Carlbark att lärarna har utbildats i ”lågaffektivt bemötande”. De har dessutom utbildats i självförsvar. Ingen verkar ha funderat över om det lärarna har lärt sig på dessa två kurser går ihop: ska de försvara sig eller bara låta sig bli slagna?
En annan sak man förundras över är hur otroligt mycket byråkrati som en tillrättavisning av en elev drar i gång. HR-konsulter, fackrepresentanter, psykologer, poliser, tingsrätten, Skolinspektionen, Arbetsdomstolen med flera får jobba för fullt. Det görs utredningar och sitts i möten.
Massivt med negativ publicitet för kommunen
När man försöker förstå varför Carlbark blir avskedad, framstår det som arbetsgivarsidan agerade helt utifrån rädsla: rädsla för att någon ska klaga, vad någon kan säga, vad medier ska skriva. Så de tyckte det var enklare att avskeda Carlbark än att stå upp för sin lärare, som faktiskt har gjort rätt.
Men i detta fall blev resultatet tvärt om: kommunens värsta farhågor, att få negativ publicitet, förverkligades i kolossalformat. Ett exempel är att fallet fick Dagens Nyheter att beskriva Höörs kommun som ”Landets sämsta arbetsgivare”.
Carlbark skildrar i boken sin kamp mot en trilskande kommunal byråkrati. När kommunen inte lämnar ut de handlingar Carlbark begär, så begär han ett skriftligt beslut på att de vägrar. Han kräver också att beslutet ska innehålla en besvärshänvisning, så han kan överklaga. Ett klassiskt problem med kommuner är att om det inte finns något beslut, så kan man inte överklaga. Så man ska alltid begära ett beslut.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
