Nordens tidiga konst

Ornamentik är en väldigt gammal konstform, som förekom redan under bronsåldern, som varade från cirka 1700-cirka 500 f.Kr. här i Skandinavien. Den skandinaviska bronsåldern både började och slutade senare än vad den gjorde på kontinenten.

Ornament är utsmyckningar på – för att nämna några exempel – keramik och byggnader, vapen och smycken samt spännen. Syftet med dessa utsmyckningar har varit dekorativt. Ornamentik förekommer i tre varianter: geometriska former, växtmotiv och djurmotiv. Av dessa är, som det berättas i Konstlexikon. Del II (utgiven av Kjell B. Sandved), ornamentiken med geometriska former den äldsta.

I Arkeologi i Norden 1, redigerad av Göran Burenhult, får man i kapitlet om äldre bronsåldern (cirka 1700-1100 f.Kr.) veta att de första geometriska ornamenten vanligen utgjordes av sicksackmotiv och trianglar. Dessa former var vanliga på vapen som dolkar, yxor och spjutspetsar. Sedan kom spiralformen, som var särskilt vanlig på kvinnornas smycken. Spiralornamenten blev, som det också nämns i Arkeologi i Norden 1, ersatt av stjärnmönstret, som i sin tur avlöstes av vågbandstilen som, enligt den kronologiska översikten i boken, var vanlig fram till bronsålderns slut.

I egenskap av historiker kan jag inte förneka att en del inspiration utifrån kom då nordborna bevisligen inte var isolerade från omvärlden fram till medeltiden. Tvärtom har handeln alltid varit viktig – även under bronsåldern – och när det gäller konst har nordborna både inspirerats av och inspirerat andra. Det är felaktigt att hävda att det aldrig funnits något typiskt nordiskt. Men det är lika felaktigt att hävda att kontakter och influenser aldrig förekommit.

Nordborna – särskilt i de länder som i idag är Norge och Sverige – kom faktiskt att ge ornamentiken en egen prägel, vilket vi kommer in på nu.