Nordstream 2 kan inte längre stoppas

Trots USA:s motstånd mot gasledningen Nordstream 2 så håller EU-kommissionären Günther Oettinger det för omöjligt att stoppa projektet, inte minst eftersom det redan byggs på ledningen sedan några månader. Det var slutsatsen han drog i en intervju i Der Spiegel strax efter jul. I Spiegelintervjun kommenterade den 65-årige EU-kommissionären och CDU-höjdaren både Brexit, Trumps olika hot och varningar till Tyskland och han gav också en prognos om konkurrentpartiet AfD som Oettinger tror kommer att krympa samman. Bland andra Donald Trump har tidigare varnat Tyskland för att göra sig beroende av rysk gas. Trump har under NATO-möten 2018 krävt att gasledningen skulle stoppas och den 13 november krävde USA:s ambassadör i Bryssel, Gordon Sondland, ett moratorium av gasledningsbygget genom Östersjön. Samtidigt fick Sondland försvara sig mot anklagelser om att kraven beror på att USA istället vill sälja sin egen gas till Europa. Men den 25 november, när en ukrainsk marinfarkost bordades av ryska styrkor i Kertjsundet och Ryssland inledde en blockad av inseglingen till Azovska sjön, så hårdnade USA:s och Ukrainas krav att gasledningen Nordstream 2 måste avbrytas. Tidigare hade Gordon Sondland sagt att de ännu inte använt sig av alla ”instrument för att på allvar undergräva eller stoppa bygget”

Günther Oettinger menar att hoten från USA är grundlösa, av bland annat just den orsaken att bygget startade i höst och har framskridit så långt. Gasledningen Nordstream 2 som nu byggs genom Östersjön har länge varit en nagel i ögat på USA eftersom det ger obegränsade möjligheter för Gazprom att leverera gas inte bara till Tyskland utan hela Europa. BASF-dotterbolaget Winterschall är också delaktiga i projektet som utförs i samverkan mellan flera europeiska och ryska företag under Gazproms ledning. Ägarfördelningen är Gazprom 51 procent(Ryssland), Wintershall Holding 15,5 procent(Tyskland), E.ON Ruhrgas 15,5 procent(Tyskland), Gasunie 9 procent(Nederländerna) GDF Suez 9 procent (Frankrike). Polska konkurrensmyndigheten har klagat till EU att ett sådant joint venture-upplägg är konkurrenshämmande inom den europeiska marknaden. Men Polen önskade inledningsvis att ledningen skulle byggts över deras territorium eftersom Polen har behov av intäkterna från transitavgifter.

Kapacitetsutbyggnader under 50 år

Den ryska gasexporten till väst har sitt historiska ursprung i en ledning från Sibirien till Ukraina, Broderskap, byggd på 1960-talet. Som en följd av 1968 års avtal mellan Österrike och Sovjetunionen och det tysk-sovjetiska gasledningsavtalet från 1970 anslöts Västtyskland, Österrike, Tjeckoslovakien och Italien till ryska gasleveranser via ledningen TRANSGAS från Broderskap-ledningen i Ukraina. En av de viktigaste kopplingspunkterna som fördelar den ryska gasen är sedan dess Baumgarten i Österrike. 2005 seglade en stor ukrainsk-rysk gaskonflikt upp då TRANSGAS berördes. 2014 avslutades ytterligare en infekterad rysk-ukrainsk gaskonflikt efter att Günther Oettinger (då EU:s energikommissionär) medlat fram en uppgörelse. Ett par årtionden av motsättningar om priser och avgifter för gastransiteringen genom Ukraina respektive Polen, stegrade behovet av nya ledningar genom Östersjön och blev högsta prioritet inför Energiewende i Tyskland.

Inte bara Västtyskland och Österrike lyckades tidigt etablera gassamarbetet med Sovjetunionen under kalla krigets dagar. Östtyskland (DDR) och Sovjetunionen byggde en oljeledning under namnet ”Vänskap” från Sovjetunionen som öppnades 1963 och den har flera förgreningar i Europa. Huvudmottagaren i Schwedt vid Oder heter numera PCK-raffinaderiet och är en gigantisk anläggning som numera bland annat ägs av Rosneft och Shell.

I början av 1990-talet byggdes också JAMAL, en gasledning från Norra Sibirien, främst från gasfälten på Samojedhalvön (som även kallas Jamal på olika språk) till Tyskland. Dess linjesträckning löper genom Vitryssland och Polen och öppnades 1999, den inomtyska anslutningen JAGAL tillkom 2001. Fullt kapacitetsutnyttjande (33 miljarder kubikmeter om året) av JAMAL nåddes redan 2006. Det polska EuRoPol Gaz är lika stor ägare som Gazprom i JAMAL-ledningen med 48 procent vardera. Den polska delägaren har varje år försökt höja avgifterna på den transiterade gasen till Tyskland, officiellt med avsikten att snabbare kunna betala sina skulder i anläggningen till Gazproms bank. Bakgrunden till bygget av den första Nordstream från Viborg genom Östersjön var dels att kapaciteten var fullt utnyttjad i de övriga gasledningarna och att de mellanliggande länderna dels vill profitera mer men också tar del i de storpolitiska maktspelen med sanktioner mot rysk ekonomi och allmänt tyskt inflytande.

Rysk kleptokrati enligt polskt synsätt

Redan 1995 föreslogs därför en gasledning genom Östersjön och knappt tio år senare enades dåvarande förbundskanslern Gerhard Schröder och Rysslands president Vladimir Putin kring vad som skulle bli Nordstream med planerat färdigdatum 2012. Nordstream består av två parallellt lagda rör och det får även den nya Nordstream2. 2017 hade Nordstream redan nått 93 procent av sin kapacitet på 55 miljarder kubikmeter om året. I egenskap av den största vindkraftsnationen och tack vare de nya gasledningarna behöver Tyskland inte längre balansera mot USA och dess bråkiga allierade som Ukraina och Polen.

Polska debattörer brukar dock allmänt hävda att den ”ryska gasexporten till väst är basen för den ryska kleptokratin” och att det innebär en förlustaffär för ryska folket då Vladimir Putin vill gynna sina personliga vänner i Tyskland, Österrike och andra länder med billig gas. 2006 gjorde den dåvarande polske försvarsministern Sikorski en häpnadsväckande jämförelse mellan Nordstreamprojektet och Hitlers och Stalins uppgörelse, alltså Molotov-Ribbentroppakten om att dela upp Europas stater mellan sig och ockupera dem.