Ett område som dokumentet uppmärksammar är det allt svårare politiska och ekonomiska läget i Europa. Slutsatserna i förslaget är där desamma som många i till exempel europeiska, inklusive svenska, alternativmedia och oppositionspartier hävdat under det sista decenniet gällande massimmigration, EU och globalism. Författarna av NSS är kunniga utrikespolitiska experter och bekräftar nu i ett offentligt amerikanskt policydokument att opponenterna till EU:s och sina regeringars politik i europeiska länder haft rätt sedan länge.
Vad har hänt i Europa?
I cirka 20 år har massimmigration tillåtits i de flesta europeiska länder. Sverige är ett av dessa, men med skillnaden att ändringen av lagstiftningen gällande invandring 2005 redan efter fem år ledde till en invandring på åtminstone 100 000 personer, vilket är massinvandring (MI) för vårt land. Sedan tillkom kraftiga ökningar efter ett halvt decennium. Under decenniet sedan 2015 har, efter de inledande åren, allmänhetens protester ökat kraftigt mot MI beroende på inte bara flyktingströmmen orsakat av kriget i Syrien, utan även den samtidiga kraftiga invandringen från Afrika och övriga Mellanöstern. Av ekonomiska skäl såg miljoner av invånare där emigration som en bra metod för att, utan att vara sanna flyktingar, förbättra sin ekonomiska status och utnyttja de välvilliga europeiska välfärdsstaterna. EU:s regelsystem möjliggjorde då en massinvandring därifrån, som utan större svårigheter kunnat hindras. Europeiska länder kunde lätt genom insatser av flottenheter och uppbyggnad av gränshinder kunnat stoppa den europeiska MI-tragedin. EU-ledningen undvek av politiska skäl detta för att främja sin globalistiska politik. EU-administrationens långsiktiga mål har alltid varit ett federalt Europa, och i det perspektivet var massinvandringen en spelbricka för att försvaga motståndet inom nationalstaterna.
Den stora belastningen på europeiska länder är nu dock uppenbar för befolkningarna. Faran för detta var klar från början för alla realistiska observatörer, men EU:s politik, oklarheten för många väljare om konsekvenserna av MI samt politiska hänsynstaganden medförde samarbete med EU:s politik från de flesta europeiska länder. Detta har nu lett till en klar fara för en så småningom avgörande befolkningsomvandling i Europa med konsekvenser på kort och medellång sikt gällande ekonomin: statsfinanserna, arbetslösheten, kraftig allmän belastning på en stor del av den offentliga sektorn och minskat stöd för den egna åldrande befolkningen. Därtill kommer bland annat en kraftigt ökad allmän brottslighet, där sexuella brott, gängkriminalitet, våldsbrott samt etablering av kriminella klaner är särskilt allvarliga. På längre sikt hotar befolkningsomvandlingen få en dramatisk inverkan på ländernas kulturer, religion och den politiska makten.
NSS kritiska syn
Detta är den konkreta innebörden av den civilisatoriska utplåningen (”civilizational erasure”) av Europa, som NSS talar om. Man säger där att ”within a few decades at the latest, certain NATO members will become majority non-European”. Formuleringen ” a few” torde betyda två till fyra decennier. Dokumentet är kritiskt till den ekonomiska politiken allmänt tillämpad på kontinenten. Den har redan på 35 år nästan halverat Europas andel av världens BNP. Man pekar på ironin i att Tysklands kemiska industri flyttas till Kina, för att företagen där kan utnyttja den billiga ryska gas som man hindrar dem att utnyttja i hemlandet. NSS understryker effekterna av dagens klimatpolitik: ”We reject the disastrous ‘climate change’ and ‘Net Zero’ ideologies that have so greatly harmed Europe, threaten the United States, and subsidize our adversaries”. Den gröna politikens allvarligaste konsekvens – energipolitiken – är nu ett av huvudskälen till den pågående nergången för europeisk industri. Denna försvagning får så småningom klara konsekvenser för den europeiska levnadsstandarden. I NSS uppmanas Europa därför att ”abandon its failed focus on regulatory suffocation”.
USA:s allmänna åsikt om orsakerna till utvecklingen i Europa är: ”activities of the European Union and other transnational bodies that undermine political liberty and sovereignty, migration policies that are transforming the continent and creating strife, censorship of free speech and suppression of political opposition, cratering birthrates, and loss of national identities and self-confidence”. Man vill därför “help Europe correct its current trajectory” och “America encourages its political allies in Europe to promote this revival of spirit, and the growing influence of patriotic European parties indeed gives cause for great optimism”. Denna offentliga åsikt har redan orsakat upprörda kommentarer från europeiska politiker. Dessa fruktar självfallet en paneuropeisk ”MEGA-rörelse” anpassad till kontinentens speciella traditioner och villkor. En växande andel av europeiska väljare ser naturligtvis med gillande på USA:s diplomatiska mål att ”stand up for genuine democracy, freedom of expression, and unapologetic celebrations of European nations’ individual character and history”. I stället för EU önskar tydligen USA i framtiden se ett Europa som en samarbetande ”group of aligned sovereign nations”.
Beträffande kriget i Ukraina, som Trump intensivt arbetat för att avsluta, har de stora europeiska staterna idag delvis andra åsikter om fredsvillkoren med Ryssland. NSS skriver kritiskt: ”The Trump Administration finds itself at odds with European officials who hold unrealistic expectations for the war perched in unstable minority governments, many of which trample on basic principles of democracy to suppress opposition”. Detta är säkert en impopulär åsikt i Tysklands, Frankrikes och Storbritanniens regeringskanslier. Humöret där blir inte bättre av åsikten att: ”A large European majority wants peace, yet that desire is not translated into policy, in large measure because of those governments’ subversion of democratic processes”.
Den negativa tonen i dessa citat avspeglar sannolikt en bakomliggande åsikt, att Ukrainakriget varit meningslöst länge. Och det är korrekt alltsedan Ukrainas misslyckade offensiv sommaren 2023. Det var redan på hösten det året klart, att Ukraina inte ens med de största och modernaste militära styrkorna landet någonsin haft och skulle ha i kriget kunnat återta något territorium alls från den ryska krigsmakten. Därmed var en fortsatt kamp helt meningslös, eftersom man i fortsättningen bara skulle förlora ännu mera territorium. Det var ett brott mot förnuft, logik och mänsklighet att fortsätta striderna efter detta, och en förhandlingslösning var självklar. Att Ukraina och/eller EU inte kunde förstå detta, som varje militärstrategiskt kunnig person kunde inse, är häpnadsväckande inkompetent.
Att européerna två och ett halvt år senare fortfarande stöder stora och meningslösa militära offer i ett krig omöjligt att vinna under aktuella förutsättningar är inte förlåtligt. Om man dessutom beaktar de civila uppoffringarna och förstörelsen av Ukraina blir oviljan att avsluta kriget genom att ge upp territorium oförståelig. Varje kvartal framöver kommer bara innebära krav på större territoriella eftergifter i framtiden. Den amerikanska administrationen vill naturligtvis inte fortsätta att stödja denna militära strategiska inkompetens, vilket väl förklarar formuleringarna i NSS.
Generellt kan man om detta amerikanska strategidokument (NSS) säga, att det i sina omdömen om Europa visar en mycket klar insikt om kontinentens problem. Dessutom visar USA ett ovanligt diplomatiskt mod genom att peka på den nödvändiga lösningen för Europa: att socialliberalt och socialdemokratiskt styre ersätts av EU-skeptiska och antiglobalistiska högerregeringar.
