Boken Barnsoldater: så kidnappar gängen vår framtid gavs ut den 22 april och har börjat leda till debatt om hur gängkriminaliteten breder ut sig till nya grupper och geografiska områden: etniskt svenska barn, och mindre orter ute på landsbygden.
– Inledningsvis var det många poliser som var förvånade. De kunde hitta barn och ungdomar med svensk-svensk bakgrund, och när de försökte kartlägga dem kunde de se att ”men alltså, de här har det bra ställt, skolan funkar, föräldrarna jobbar, de bor i radhus, en del i villa, det finns föräldrar, en fungerande familj… hur kommer det sig?”, berättar Evin Cetin i radioprogrammet P3 Krim.
PK-författare
Under tio års tid var Cetin socialdemokratisk heltidspolitiker som kommunsekreterare i Södertälje och försteombudsman i Dalarna. Sedan blev hon jurist och jobbade i den rollen till slut nästan uteslutande som målsägarbiträde åt unga killar som begått mord och mordförsök. Efter några år som advokat sadlade hon om till författare.
År 2022 gav hon ut boken Mitt ibland oss tillsammans med journalisten Jens Liljestrand. Denne kan enklast beskrivas som en mångårig pk-journalist som ägnat spaltmeter åt att skälla ut ”rasister” som protesterat mot invandringen. Året efter att boken publicerats gick dock Liljestrand, efter en uppmärksammad dödsskjutning i Farsta, ut med något slags avbön i en kulturartikel i Expressen. Han skrev bland annat:
”En bok och några enstaka artiklar fråntar ingen skulden av att ha levt i en illusion av trygghet. Jag har nog haft fel, om allt. Migrationspolitiken har varit mer misslyckad än jag velat förstå. Den sociala nedrustningen av förorterna, det växande utanförskapet, fattigdomen, hopplösheten. Narkotikapolitiken, givetvis. Polisens resurser. Skolans förfall. Tillgången på vapen. Allt.”
Denna senkomna insikt har dock inte sträckt sig så långt som att medge att de han tidigare anklagat för rasism ”haft rätt, om allt”. Inte heller tycks Evin Cetin ha gjort någon egentlig avbön från sin tidigare socialdemokratiska bana – men de inblickar i den gängkriminella världen hon skaffat sig under sin bana som jurist är likväl intressanta.
”Groomar” svenska barn
Cetin berättar om en gängkriminell 15-åring som hon kallar Sohail, som redan hunnit jobba sig upp i den kriminella världen och nu rekryterar ”springisar” åt sitt gäng. Han beskriver för henne hur polisens upptrappade metoder mot gängen gör att de känner sig pressade och att deras lösning blivit att rekrytera nya kategorier av barn i syfte att ”riskminimera”. Barn och unga som inte väcker uppmärksamhet hos polisen eller socialtjänsten. Nämligen de etniskt svenska eller ”svensk-svenska” barnen. Allra helst sådana med väletablerade föräldrar och utan uppenbara sociala problem. Det uppdraget har Sohail fått av sin två år äldre ”chef”.
– Då har [Sohail] fått uppdraget att han ska hitta de svensk-svenska barnen, och han är ju arg, förklarar hon. Han är en kille från förorten och säger ”jag känner dem inte. De går inte i min skola, de bor inte i våra bostadsområden”. De finns inte i den världen som han är i. /…/ Sedan säger han att han har löst det där. Men han har inte löst det själv, utan det är hans chef, den där 17-åringen, som har förklarat för honom att han kanske inte känner dem, men de har dem som kunder.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
