I detta nummer kan vi berätta om Sölvesborg som under sverigedemokratisk ledning tagit upp striden mot statens migrantkvoter. Regeringen har stiftat en lag om att Migrationsverket kan placera nyanlända migranter i en kommun, även om kommunen säger nej. Det har gått så långt att bussar från Migrationsverket har släppt av asylanter utanför kommunhuset när kommunen saknat bostäder att anvisa dem till. Sölvesborg vägrar dock att finna sig i detta och tänker driva staten till domstol för brott mot det kommunala självstyret.
På Wikipedia kan man läsa om det kommunala självstyrets långa tradition:
”Kommunalt självstyre är baserat på principen om att de lokala medborgarna vet vad som är bäst för dem själva. Historiskt är det kommunala självstyret ofta äldre än staten. I några länder som Sverige och Schweiz finns en tradition av kommunalt självstyre som går tillbaka till äldre medeltid om inte längre.”
Denna viktiga princip i det svenska samhället har staten gång på gång urholkat i syfte att tvinga på en migration som kommunerna och dess invånare inte alls vill ha. Det handlar inte bara om att slippa konflikter och otrygghet, inte minst kostar migrationen kommunen enorma summor.
I NyT v.35/2019 berättade vi om Bengtsfors kommun som håller på att gå i konkurs på grund av invandringen. Man levde inledningsvis gott för de pengar som staten sköt till under de nyanländas ”etableringstid”, men när dessa ansågs vara ”färdigetablerade” efter två år och staten slutade bekosta kalaset, visade det sig att kostnaderna fanns kvar. I en annan kommun, Filipstad, är situationen likartad och en rapport visade nyligen att 80 procent av de utomeuropeiska invandrarna i kommunen inte försörjer sig själva.
Thoralf Alfsson visade, också i NyT v.35/2019, hur Malmö förvandlats från en produktiv modern stad till ett slukhål som inte bara gör av med sina egna skattepengar, utan där mångkulturen i hög grad måste bekostas av andra kommuner i landet. I Malmö är svenskarna redan i minoritet.
I regeringens budgetförslag för 2020 finns statistik som visar att om utrikes födda kvinnor arbetade i samma utsträckning som inrikes födda kvinnor skulle det innebära 37 miljarder kronor extra i skatteintäkter. Det är mer än hela den statliga utgiftsposten som heter ”Ekonomisk trygghet vid ålderdom”.
Det är alltså enorma summor det handlar om och här vill Sölvesborgs kommun slå vakt om den välfärd som invånarna byggt upp. Om man vinner striden mot staten om Bosättningslagen som tvingar kommuner att ta emot nyanlända, kommer nästa slag att stå om den så kallade Robin Hood-skatten. På grund av att flera kommuner likt Bengtsfors redan aviserat att migrationen knäckt kommunen ekonomiskt, har regeringen lovat att utöka denna omfördelning av resurser från välskötta kommuner till kommuner med havererade mångkulturella samhällsexperiment. Det är uppenbart orättvist och borde kunna skapa en stark opinion som kräver att alla ska göra rätt för sig.
Att Sölvesborgs kommun även vill minska kostnaderna för tolkning är också intressant. Det är självklart att en person som gått igenom den av staten anordnade introduktionen i två år borde kunna klara sig själv i det land han eller hon valt att bosätta sig i.
Det är inte bara kostnaderna för tolkar som skenar, nyligen skrev lokaltidningen Sigtunabygden om att den uppmärksammade mordrättegången i invandrarområdet Valsta i Sigtuna kommun måste tas om. Den unge migranten som ströp en klasskamrat till döds utanför skolan i februari förstår nämligen inte svenska tillräckligt väl och tolkningen i tingsrätten bedöms av hovrätten ha varit bristfällig.
Tingsrätten ansåg dessutom att invandraren ljugit om sin ålder och att han är minst 18 år, inte 16 som han själv uppgett. Han dömdes till sju års fängelse och utvisning. Att ta om en hel rättegång är förstås inte billigt.
Alla dessa aspekter kan nu komma upp till diskussion när en kommun äntligen säger ifrån. Det är historiskt. Att SD i Sölvesborg dessutom tar tag i andra angelägna frågor, som att bannlysa ”menskonst” och andra galenskaper i det offentliga rummet, ger verkligen hopp om framtiden.
