Så: vad göra? Vi har ställt några frågor om Nya Tider till en socionom, en professor och en jurist. Tre personer som alla har något gemensamt – alla tre har skrivit i Nya Tider.

Gunnar Sandelin

Socionom och journalist, född 1951. Han har tidigare arbetat inom socialtjänsten i Stockholm, därefter som nyhets- och samhällsreporter vid Sveriges Television och som presschef på barnrättsorganisationen Bris (Barnens rätt i samhället). År 2008 skrev han en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter om hur journalisterna mörklägger sanningen om invandringen.

Hej Gunnar! Hur länge har du läst Nya Tider?

– Jag har prenumererat i flera år.

Kan du uppskatta ungefär hur många nummer det blir?

– Ett par hundra ungefär.

Har du någonsin läst något ”rasistiskt” eller ”nazistiskt” i Nya Tider?

– Nej, ingenting som jag kan komma på. Då hade jag nog reagerat.

Vad tycker du om bokmässans agerande?

– Tre skovlar mull på yttrandefriheten. De gav vika för censurvänsterns agenda med dess ständiga brunkletande och skuldbeläggande mot dem som är kritiska till Sveriges invandringspolitik. För att klassa Nya Tider som ”högerextrem” behövs ett vänsterextremt perspektiv.

Slutligen ett påstående från Jonathan Leman från Expo. Han säger så här till Expressen: ”Nya Tider har skribenter med antisemitiska konspirationsteorier som vill skapa ett vitt, homogent Sverige.” Är det något du känner igen?

– Nej, jag kan inte påminna mig att jag har läst något anti-judiskt i Nya Tider. Om tidningen verkar för ett vitt, homogent Sverige där det inte skulle få finnas några invandrare, så är det i så fall en underliggande agenda som redaktionsledningen döljer väldigt väl. Min uppfattning är snarare att tidningen blir alltmer tydlig med att vara en professionell motpol till mainstream-media. Särskilt ledartexterna är glasklara. I vårt likriktade och ängsliga konsensusklimat behövs Nya Tider, men det innebär inte att jag för den skull identifierar mig med allt som skrivs där.

Karl-Olov Arnstberg

Professor Arnstberg har forskat inom etnologi med inriktning på minoriteter, speciellt den romska gruppen. Hans vetenskapliga böcker spänner från Zigenarens väg – Essä om en minoritet (1974) till Sverige och invandringen (2008). Han har vidare skrivit ett par dussin forskarrapporter, uppsatser och essäer, där vi hittar titlar som Provocerad svenskhet (1986), Tjejerna på kassan (1989) och Smaka känga: vägen tillbaka. Intervjuer med avhoppade nynazister (2000). För allmänheten är han mest känd för sina debatt- och populärvetenskapliga böcker, bland andra Typiskt svenskt (2005) och Svenska tabun (2007), men utan tvivel är det Invandring och mörkläggning del I och II (2013, 2014) som fått störst spridning, trots bojkott i media.

Hej! Hur länge har du läst Nya Tider?

– Under ett par år. I synnerhet är inrikesrapporteringen värdefull, som ett komplement och ett korrektiv till vad systemmedia skriver.

Kan du uppskatta ungefär hur många nummer det blir?

– Eftersom det kommer ett nummer i veckan så blir det väl ett hundratal.

Har du någonsin läst något ”rasistiskt” eller ”nazistiskt” i Nya Tider?

– Jag vet att Nya Tider ibland beskrivs som en rasisttidning eller som högerextrem. För mig som kan skilja mellan politisk kritik och högerextremism är det inte svårt att svara nej på den här frågan. Nya Tider är en tidning som gör det som flera medier borde ägna sig åt, nämligen en granskning av etablissemanget. Det kan för övrigt tilläggas att de som använder sådana etiketter som nazism och högerextremism inte ens vet vad termerna betyder. Nazismen var en vänsterideologi, som hyllade den starka staten och en kollektivistisk människosyn. Högerextremism borde vara motsatsen till den vänsterextrema ideologi som har planhushållning och det klasslösa samhället som ideal. Då hamnar vi i en nerbantad stat, där polis- och rättsväsende är det viktigaste åtagandet. Margaret Thatcher och Ronald Reagan drev en politik som med lite god vilja skulle kunna kallas för högerextrem. I Sveriges riksdag är det nog Centerpartiet som i dag mest förtjänar beteckningen högerextremt.

Vad tycker du om bokmässans agerande?

– De backar för några som skriker. Med tanke på att årets tema är yttrandefrihet, så är det både fegt och skrämmande. Bokmässans ledningsgrupp borde ha förstått att de skulle få reaktioner från en del mässbesökare. Att bryta kontraktet när kritiken kommer är alldeles för sent. Bokmässan är ju ett kulturevenemang och Sveriges kulturliv är helt dominerat av vänster och feminism. Här råder vad som lite elakt men inte helt orättvist kan benämnas som ”prusseluskornas diktatur”.

Slutligen ett påstående från Jonathan Leman från Expo. Han säger så här till Expressen: ”Nya Tider har skribenter med antisemitiska konspirationsteorier som vill skapa ett vitt, homogent Sverige.” Är det något du känner igen?

– Nej, jag pallar inte med den där typen av konspirationsfantasier. Men det är väl symptomatiskt för Expressen och säger mer om den tidningen än om Nya Tider.

Rolf Hillegren

Hillegren utbildade sig ursprungligen i ett hantverksyrke, men sadlade om och läste in gymnasiekompetensen och därefter en jur kandexamen. Tingsmeritering 1977–1979. Under åren 1981-2010 arbetade han som åklagare i Stockholm. Han har sedan 1997 skrivit debattartiklar i rätts- och samhällsfrågor.

Hej Rolf! Hur länge har du läst Nya Tider?

– I över ett år.

Kan du uppskatta ungefär hur många nummer det blir?

– Minst femtio nummer.
Har du någonsin läst något ”rasistiskt” eller ”nazistiskt” i Nya Tider?

– Nej.

Vad tycker du om bokmässans agerande?

– Det är ett mycket märkligt agerande av flera skäl. Mässans tema, yttrandefrihet, gör agerandet extra pikant eller snarare klandervärt. Det bör finnas mycket goda skäl för att arrangören ska bryta ett kontrakt med en utställare. Några sådana har inte presenterats. Det är föga hedrande för mässans ledning att böja sig för påtryckningar av det slag som förekommit.

Slutligen ett påstående från Jonathan Leman från Expo. Han säger så här till Expressen: ”Nya Tider har skribenter med antisemitiska konspirationsteorier som vill skapa ett vitt, homogent Sverige.” Är det något du känner igen?

– Nej. Några artiklar av det slaget har jag inte upptäckt. Den som gör ett sådant påstående bör rimligen kunna lämna några texthänvisningar. Då skulle uttalandet kunna få en viss tyngd.

Stefan Pettersson och redaktionen