Johan van Rensburg (infälld) blev skjuten med två skott i sitt garage. Han dog i armarna på sin son Lukas. På bild syns Lukas tillsammans med sin fru Louisa. Bakom paret är garaget där attacken ägde rum. Mordet skedde i augusti 2016. Foto: Nya Tider/Privat

Nya Tider på plats: “Det var inget rån, det var en ren avrättning”

Februari månad var en av de blodigaste månaderna på länge för Sydafrikas vita farmare med 26 mord, varav flera var åldringar och kvinnor som torterades till döds. Den vita befolkningen, särskilt på landsbygden, känner oro och rädsla inför framtiden. Nya Tider besökte de norra delarna av Sydafrika där farm­attacker är vanligt förekommande, och pratade med personer som nyligen mist sina anhöriga i brutala attacker.

Den äldre damen rör i sin kaffekopp. Vanessa Pretorius har kortklippt hår och en blommig blus. Hon frågar vad vi tycker om Sydafrika. Själv flyttade hon och hennes make från sin farm i slutet av nittiotalet efter ett inbrott som skrämde familjen. Det skulle visa sig att flytten inte skulle rädda dem. Den 12 februari i år åkte Vanessa tillsammans med maken Rolf, en av deras söner och tre barnbarn till en släktmiddag i Johannesburg.

När de kom hem tidigt på morgonen och Vanessa gick ur bilen för att låsa upp grinden körde en annan bil upp bakom dem och blockerade vägen. Två långa, svarta män klev ur, en hade solglasögon trots att det var mörkt ute. Vanessa förstod snabbt att situationen skulle bli farlig och lyckades springa till huset och väcka parets yngsta son. När denne kom springande mot bilen blev han skjuten i ena knäet. Utanför bilen låg redan Rolf på marken, mitt framför ögonen på de tre små barnbarnen i bilen, som skrek av rädsla. Rolf hade blivit skjuten i bröstkorgen. Han överlevde inte attacken.

– De fick med sig en Ipad. Men de tog inte pengarna som fanns i våra fickor och plånböcker, och de tog inte bilen. Det hela var mycket märkligt. Jag frågar mig varför? Varför dödade de Rolf? Han var en tystlåten man som var nervös innan han skulle till släktmiddagen eftersom han skulle läsa upp en dikt. Jag kan inte förstå det, säger Vanessa och tar upp en minnespamflett med sin makes bild på. ”En del av oss försvann med dig”, går det att läsa. Paret hade varit gifta i över 34 år, och Vanessa var bara 22 när de lovade varandra trohet. Nu vet hon inte vad hon ska göra i sin ensamhet.

Vi åker vidare genom norra delarna av Sydafrika, in genom ett slumläger. Vår guide Dirk de Roux arbetade tidigare som polis, men säger att det är omöjligt att avancera inom kåren som vit, så i dag arbetar han inom en privat säkerhetsfirma. De är ofta först på plats när ett mord eller ett rån har skett, och är populära i de städer där de verkar.

– Polisen prioriterar svarta brottsoffer, det är väldigt tydligt för oss som bor och verkar i Sydafrika. Därför engagerar jag mig i säkerhetsfirman, och vill gå ett steg längre och starta upp en egen firma en dag, utbilda unga män i första hjälpen och vapenhantering, berättar han på vägen.

Sköts ihjäl i garaget

Vi åker in i den lilla landsorten Sundra i provinsen Mpumalanga (tidigare Östra Transvaal). Här bor det många vita som precis har pengar nog att hålla sig från slumläger, berättar vår guide. Genom att flera familjer bor i samma hus kan de hålla kostnaderna nere.

Pensionerade Johan van Rensburg dog den 19 augusti förra året i sitt garage. Vi träffar Johans son Lukas och hans unga fru Louisa utanför huset där attacken skedde. Johan levde ett tillbakadraget och stillsamt liv, arbetade med att hugga och paketera ved, och var mycket omtyckt i byn. En dag hade familjen handlat mat tillsammans och skulle mötas hos Johan en timma senare för att grilla. När Johan svängde in på uppfarten och gick ur bilen attackerades han av flera svarta män. Han sköts två gånger, varav en gång i nacken. Chocken gjorde att han samtidigt fick en hjärtattack.

– Bara några minuter tidigare hade grannfrun, en äldre dam, blivit attackerad av samma grupp män. Hon blev slagen så illa i ansiktet med en spade att hon fick tillbringa flera veckor på sjukhuset. Vi tror att männen ville åt min svärfars bil för att fly, säger Louisa.
Johan dog i armarna på sin son på garagegolvet.

– Det var många attacker otroligt tätt under den perioden. Fem eller sex stycken som jag vet om. Visst, en del svarta attackerar varandra, men det är mer knivattacker under bråk i skolor och på gatan. Men attacker som dessa är det nästan bara vi vita som råkar ut för. Det är verkligen ett hemskt område och jag känner mig inte alls trygg, säger Louisa, som själv är mamma till en liten flicka. Ekonomin tillåter dock inte att familjen flyttar därifrån. Louisa hade gärna sett att hennes dotter kunde gå i en bättre skola.

”Det var en ren avrättning”

Vi vill se om grannkvinnan fortfarande bor kvar i huset och vill prata med oss. Vi möts av en ”till salu”-skylt, men behöver bara åka 300 meter för att hitta ännu en person som nyligen mist en nära anhörig.

Grindarna utanför butiken Spargel är nästan dubbelt så höga som vi, och längst upp är elektriska trådar uppsatta. Vid grinden finns en säkerhetsvakt utplacerad. Det finns en bra anledning till all säkerhet, berättar Kathleen Mans, som äger butiken tillsammans med sin familj. I slutet av förra året kom ett gäng förövare in på området och skrek att de ville bli visade kassaskåpet. De släpade ut Kathleens mamma, Kathy van Coppenhagen, och pappa Frik på gården. Den äldre kvinnan sköt de genast i nacken, så att kulan färdades ned genom kroppen. När Kathy föll ihop släpade de in Frik och band fast honom och sade ”ikväll kommer du att dö”.

Kathleens mamma sköts ihjäl. Kathleen Mans förlorade sin mamma, Kathy van Coppenhagen, i en attack utanför familjens butik i staden Sundra. Mamman gjorde inget motstånd, men sköts ändå. Foto: Nya Tider/Privat

 

– Mina föräldrar gjorde inget motstånd, de skulle ha gett dem precis det de ville ha. Det fanns ingen anledning till varför de sköt mamma. Hon gjorde absolut inget motstånd, det här var en ren avrättning, berättar Kathleen och serverar oss kaffe i små vita muggar på sitt ljusa kontor på övervåningen. Hon fortsätter:

– När männen gick tillbaka för att kolla om mamma var död hittade de henne inte. Mamma hade krälat hela vägen till hundarnas inhägnad, smetat mörk lera på sig och gömde sig där i flera timmar. Medan de letade efter henne lyckades pappa ta sig loss och sprang efter hjälp, och det var då förövarna gav sig av. De tog ingenting. Det här var verkligen inget rån, utan ett mord.

”Vita attackeras i hög grad”, menar före detta polismannen Dirk Le Roux. I dag arbetar Dirk inom en privat säkerhetsfirma, och är ofta först på plats efter ett mord eller rån. Foto: Nya Tider

 

Kathy fördes till sjukhus där det såg ut som att hon skulle klara sig. Efter tredje dagen satt hon upp och pratade med sin familj. Under kvällen drabbades hon dock av en blodpropp och dog oväntat.

– Jag får mer och mer känslan att dessa mord sker för att driva ut oss vita ur landet. Man vill markera att detta är deras. Vilket i sig är helt galet. Vi har bott här i generationer och vi var dessutom här först, säger Kathleen och visar oss hundgården där hennes mamma gömde sig den ödesdigra kvällen. Dirk håller med och säger att det är tydligt utifrån hans erfarenhet att förövarna riktar in sig på vita.

Kathleen berättar att det några månader innan attacken hade kommit in två män som presenterade sig som säkerhetsvakter för att informera familjen om att några nigerianer planerade en attack mot dem. Männen bad om att få titta runt och inspektera säkerheten. Nu i efterhand tror Kathleen att männen var med på attacken, och att de kollade av butiken för att få sig en bild av hur lätt familjen var att attackera. I dag har man satsat 150 000 rand (runt 100 000 kronor) på säkerhet.

– Jag måste skydda mina två döttrar. Ingenting kommer att få hända min familj igen, vi har redan mist en del av vår familj, avslutar Kathleen, innan hon måste återgå till arbetet.

”Alla känner någon”

Ett par timmar utanför storstaden Pretoria bor Lita Fourie, en medel­ålders kvinna som vigt sitt liv åt att ge farmaroffer en värdig minnesplats. Hon är kvinnan bakom Plaasmoorde, platsen där tusentals vita kors har rests, ett kors för varje mördad farmare. Vi träffar Lita och hennes make på ett kafé, och hon är inte glad över utvecklingen:
– Februari var en av de värsta månaderna någonsin, det får inte fortsätta så här för då finns det snart inga av oss kvar.

Lita bläddrar bland filer i sin dator. Hon visar oss bilder på familjemedlemmar till mordoffer som kommit för att sätta ned ett vitt kors i marken.

– Många är så traumatiserade efter att ha mist sin make eller förälder att de helt enkelt inte kan prata om det. Det kan gå månader. Sedan kontaktar de mig och säger att de vill sätta ned ett kors, och vi håller en mindre ceremoni. Då släpper det, månader av sorg som hållits instängd. Det är väldigt känslomässigt för oss alla.

Lita vet vad hon talar om. År 2000 bröt sig beväpnade män in i hennes föräldrahem och sköt ihjäl hennes båda föräldrar på det mest brutala sätt. Hennes pappa sköt de i huvudet och placerade kroppen i badkaret. Hon visar oss bilder. Det är viktigt att se vad som händer här, menar hon. Det är brutala scener, men det är verkligheten sedan årtionden tillbaka.

– I dag känner alla någon som har dödats eller skadats allvarligt i en attack. Det kan vara din släkting, personen du brukar handla av, mannen du sett på väg till jobbet varje dag, säger vår guide Dirk och får medhåll. Så är det, alla känner någon.

Solen är på väg att gå ned bakom horisonten. Bilar tutar, folk skyndar hem efter en avslutad arbetsdag. Ett par håller hand på trottoaren, en hund skäller på avstånd. Livet rullar på för folket i Sydafrika, men bakom fasaden döljer sig en fasansfull verklighet.

Ökad säkerhet. Det var i denna butik som Kathleen Mans miste sin mamma i en attack. I dag har familjen lagt ned stora summor pengar på säkerhet, med elektriskt staket, snubbeltråd och en säkerhetsvakt. Foto: Nya Tider
Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Läs även:

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

Kriget mot lantbruket

Kriget mot lantbruket

🟠 UTRIKES Hur ska Europas enorma jordbruksarealer egentligen användas? Den debatten rasar nu i allt fler länder, efter att EU och flera regeringar vidtagit drastiska åtgärder med syftet att minska antalet gårdar. I Nederländerna, som är Europas största exportör av lantbruksprodukter, kombinerar regeringen piska och morot för att försöka få landets bönder att avveckla verksamheten och sälja marken. Den här gången är det kväve – inte koldioxid – som påstås utgöra ett akut hot. Men är det den verkliga orsaken, eller en förevändning för att verkställa en helt annan agenda? ”Regeringen har förklarat krig mot lantbruket”, säger Thierry Baudet, partiledare för Forum voor Democratie, och den lantbrukspolitiske talespersonen Gideon van Meijeren, i en exklusiv intervju för Nya Tider.

Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder, menar att Arlas egna kontroller gått överstyr och blivit en stor stressfaktor för många av de egna medlemmarna. De flesta vågar heller inte säga något därför att de är beroende av Arla för att kunna sälja sin mjölk. Foto: Nya Tider

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Medeltidsmuseet tvingades stänga den 5 november, trots protester. Foto: Wikimedia, Medeltidsmuseet.se

Riksdagen kastar ut Medeltids­museet – Nu växer protesterna

🟠 INRIKES Medeltidsmuseet är uppbyggt kring stadsmuren från Gustav Vasas tid, Helgeandshusets kyrkogård från 1300-talet och andra fasta fornlämningar som inte går att flytta. Historiker beskriver det som ”platsen där Sverige som nation föds”. Nu har museet stängt. Istället vill Riksdagen bygga en extra plenisal att ha som backup för den ordinarie, samt ett besökscentrum. ”Det är helt befängt”, säger den auktoriserade Stockholmsguiden Henrik Scheutz till Nya Tider. Nu engagerar han sig i den växande proteströrelsen: ”Det finns fortfarande möjlighet att rädda museet!”

SEGRADE – OCH UTESLÖTS. Valet 1988 blev en dubbelseger för Sven-Olle Olsson. I folkomröstningen segrade nej-sidan med förkrossande majoritet: 67,5 procent röstade för flyktingstopp. I kommunalvalet ökade Centerpartiet från 30 till 45 procent, vilket innebar att Sjöbo var partiets starkaste kommun i landet. Två veckor senare uteslöts Sven-Olle av en enig partistyrelse. Stillbild: YouTube

Sjöbo – ett demokratiskt föredöme? Del 2 av 2

🟠 Resultatet av folkomröstningen ritade om hela den politiska kartan. Folkomröstningen om flyktingmottagning i Sjöbo för 35 år sedan visade det alla redan visste men politikerna ville dölja: mångkulturen har inget folkligt stöd. Efter att Sven-Olle Olsson år 1987 med minsta möjliga marginal lyckades utlysa en folkomröstning mot flyktingmottagning blev folkomröstningen en riksfråga. Detta är den andra delen av Nya Tiders exklusiva reportage om folkomröstningen som skakade Sverige.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Klarsynthet och intelligens obekvämt för makthavarna i Sverige

🟠 RECENSION Tommy Ulmnäs har med sin tredje bok, som utkom 2021, byggt vidare på temat om Sveriges förfall som land. Han går igenom område efter område och beskriver hur Sverige gradvis – med uppsåt från korrupta politiker – malts sönder inom alla samhällsområden. Han analyserar problemområdena och ger i boken sin förklaring till varför det ser ut som det gör i landet och är förundrad över att inte fler ser orsak och verkan och efterlyser konsekvensanalyser.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Realismens ytterlighet

🟠 Naturalismen i litteraturen Medan realismens författare skildrade verkligheten så som den såg ut, utan försköningar och omskrivningar, hade naturalisterna ytterligare en avsikt. Precis som realisterna skildrade de också verkligheten människor kan leva i, men de gick längre i sina beskrivningar och tog även steget in i den mänskliga naturen.

Pasch och rokokon

🟠 HISTORIA Vid övergången från barocken till rokokon i Sverige på 1700-talet kom den svenske konstnären Lorens Pasch den äldre att spela en betydande roll. Han förde denna konstnärsstil med sig efter att ha inspirerats av den franska rokokon under en vistelse i England.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.