Asylinvandringen har på senare år slagit rekord i antal. I kombination med privatiseringen av välfärden har den dessutom gett upphov till en mängd företag och personer som försörjer sig uteslutande på den skattefinansierade asylinvandringen.
En del av denna industri som omsätter miljardbelopp är boenden för asylsökande. Migrationsverket är hårt pressat och tvingas vända sig till privata aktörer som erbjuder boenden – ofta till hutlösa priser. I normalfallet kostar en ensamkommande som påstår sig vara mindeårig 3 000–6 000 kronor per dygn, enligt Riksrevisionens rapport förra året. Enbart kostnaderna för boendeplatser för dessa ensamkommande uppgick förra året till 1,6 miljarder, enligt Migrationsverkets årsredovisning, och 1,5 miljarder gick samtidigt till ”familjehem o. dyl” för samma grupp.
De ensamkommande utgjorde då 3 852 av de totalt 54 300 asylsökande. I år ser de ut att bli fler – 999 ensamkommande har ansökt om asyl under första kvartalet 2014.
Totalt 52 541 personer var boende i Migrationsverkets mottagningssystem den 1 april i år, och Migrationsverket räknar med 59 000 nya asylsökande under året. Det motsvarar en medelstor svensk stad som ska ha husrum. I den branschen har vissa företagare skurit guld med täljkniv de senaste åren.
Lyxliv för skattepengar
Kanske landets mest ökände asylprofitör är Jan Emanuel Johansson (S), tidigare riksdagsman och i dag ledamot i Norrtälje kommunfullmäktige. Hans privata välfärdskoncerns verksamheter har kritiserats även av politiskt korrekta medier på grund av de stora bristerna – asylanter så väl som missanpassade ungdomar har drabbats av diverse penningsbesparande åtgärder – och de lika stora vinsterna rakt ner i Jan Emanuels fickor. Invandringskritiker har dessutom uppmärksammat den politiska korruptionen i att Jan Emanuel som socialdemokrat verkat för en ”generösare” flyktingpolitik och varit med om att besluta om ökade anslag till bland annat hem för ”ensamkommande”, som hans egna bolag sedan tillhandahållit med skamlöst god förtjänst.
2010 sålde Jan Emanuel stora delar av sitt välfärdsimperium för 223 miljoner kronor. I hans garage står i dag flera lyxbilar och han är känd för att åka runt i en Lamborghini. Vill han istället ut i skärgården så kan han ta sin 37-fots motorbåt värd fyra miljoner.
I juni förra året dömdes Jan Emanuel Johansson till villkorlig dom och dagsböter för bokföringsbrott. I rättegången försvarades han av Tomas Bodström, före detta socialdemokratisk justitieminister.
Allt fler profitörer
Nya Tider har tidigare rapporterat om hur Lerbäck, en liten ort utanför Askersund, drabbades då ortens omtyckta ålderdomshem lades ned, för att senare köpas upp av företagaren Rolf Dalhielm under suspekta omständigheter och omvandlas till asylboende. (Se NyT v. 47-48/2013.) I den här branschen är Dalhielm dock en småhandlare.
Kanske den största enskilda asylprofitören i dag är Jim Hoppe, som bland annat ligger bakom det skandalomsusade boendet i Gärdshyttan. Hoppe har även öppnat asylboenden i Ställdalen (Bergslagen), Hjälmedal (Brastad), Rävlanda (mellan Göteborg och Borås) och på flera ställen i Munkedal.
Enligt en granskning i lokaltidningen Bohusläningen hade Hoppes bolag Sellpower fakturerat Migrationsverket med 65 miljoner kronor under två års tid 2010-2012, och sedan dess har verksamheten ökat. Under 2012 fakturerade bolaget 56 miljoner för att ta emot asylsökande.
I mitten av 2013 drabbades verksamheten av ett mindre avbräck, då Migrationsverket plötsligt sade upp avtalet med två av Hoppes boenden, men redan i december kunde det ena, Åtorps herrgård i Munkedal, öppna verksamheten igen. Åtorps herrgård fylldes snabbt upp med 97 asylanter från Syrien och Somalia.
Då Hoppe i november 2011 tecknade avtal med Migrationsverket för Gärdshyttan var han nyligen dömd för bokföringsbrott, hade två färska konkurser bakom sig och nästan en halv miljon i skatteskulder. Sedan dess har det gått bättre för företagaren, som förutom sin årslön på 444 000 kronor även kunde plocka ut nästan en miljon kronor i aktieutdelning år 2012.
Attendo Individ och Familj AB är en bolagskoncern som tjänat stora pengar inom den skattefinansierade privata välfärdssektorn och då bland annat som leverantör av asylboenden. Företaget fakturerade Migrationsverket med 26,5 miljoner år 2012, och enligt årsredovisningen stod asylboendena för merparten av företagets omsättningsökning. I slutet av 2013 hade man 23 asylboenden runtom i landet och satsade på att växa inom just asylindustrin.
Attendo har varit i blåsväder både 2011, då upprörda nationalistungdomar kastade ägg på ett asylboende efter ett sexövergrepp mot elvaåriga flickor på Husbybadet, och under den så kallade Caremaskandalen 2011-2012 då media uppmärksammade brister i äldrevården.
Största delen av Attendos vinster hamnar, via inte mindre än sju skalbolag, hos en fond i skatteparadiset Jersey tillhörande riskkapitalbolaget IK Investment Partners.
En annan av de större profitörerna i branschen är Lundegård Fritidsutveckling AB, som fakturerade Migrationsverket med 23,3 miljoner kronor 2012 för sin enda anläggning, Lundegård camping på Öland. Nästan hela firmans omsättning utgörs av Migrationsverkets pengar.
Andra exempel på firmor som fakturerat mångmiljonbelopp för asylboenden är AB Vårljus, Konsultkedjan i Göteborg KB, Sangkarat AB, Glössbogården AB, Kiroan AB, FLT El och Bygg AB, Nordsjögården AB, Älvbrinken AB, och Baggium Vård & Behandling AB.
Konsekvenserna
I skrivande stund sitter en asylsökande man från Lundegårds camping häktad för en barnvåldtäkt, som ska ha ägt rum i en av stugorna på campingen i slutet av mars. Huruvida offret är ett av asylanternas barn eller, som i fallet på Westsura herrgård 2012, en flicka som bara råkat passera, är oklart. Utredningen bedrivs under stor sekretess.
Att ortsborna på platser där boenden upprättats ofta upplever situationen som otrygg och obehaglig är ett faktum som till och med politiskt korrekta medier erkänner. Minst tre mord har begåtts på asylboenden under de senaste tre åren, och från åtskilliga boenden rapporteras det om återkommande slagsmål, vandalism, stölder och snatterier.
Av dessa orsaker blir det ofta protester när ett asylboende ska öppnas – men då Migrationsverket anlitar privata aktörer, har lokalpolitikerna inget att säga till om, än mindre ortsborna.
