Söndagen den 25 maj hölls det tidigarelagda presidentvalet i Ukraina. Detta som en följd av den blodiga kuppen i Kiev den 22 februari, då president Viktor Janukovytj tvingades i lansflykt. Valet, som symboliskt ägde rum samma dag som invånarna i EU röstade in sina representanter i EU-parlamentet i Bryssel, var innan kuppen planerat till den 29 maj 2015.
Oligarken Petro Porosjenko vann första valomgången med en majoritet av rösterna, 54,7 procent, vilket gjorde att en andra valomgång inte behöver hållas.
Julia Tymosjenko, som före valet uttryckt sin vilja att förgöra Ryssland med kärnvapen och etniskt rensa Ukraina på alla rysktalande, kom tvåa med 12,81 procent av rösterna. Hon uppgav efter det oväntat dåliga resultatet att hon ska sluta inom politiken. Trots detta är många politiska bedömare övertygade om att väst vill och kommer få se henne i en central roll i Kievs framtida politiska ledarskikt.
Vinnaren Porosjenko har tilldelats en mandatperiod på fem år och är således tänkt att fungera som president fram till 2019.
Samma dag hölls även val till borgmästarämbetena i 27 städer. I huvudstaden Kiev vann den före detta väldsmästaren i tungviktsboxning Vitali Klitschko.
Global Research påpekar att östra Ukraina är en krigszon, där civila beskjuts av Ukrainas reguljära och irreguljära säkerhetsstyrkor.
Valets legitimitet ifrågasätts
Krims 2,4 miljoner invånare röstade inte. Detta eftersom Krim inte längre tillhör Ukraina efter en folkomröstning i mars där 96,77 procent av de röstande ville att halvön skulle ansluta sig till Ryska federationen. Valdeltagandet i denna folkomröstning var 83,1 procent att jämföra med till exempel årets EU-val där bara 43,09 av de röstberättigade EU-medborgarna deltog. Trots detta ansåg USA och EU att folkomröstningen på Krim skulle betraktas som ogiltig och västländerna räknar därför fortfarande Krim som en del av Ukraina.
Redan på valdagen den 25 maj framgick det att valdeltagandet i Ukraina blev lägre än väntat och i de olika oblasterna, länen, varierade det mellan 30 och 45 procent. Endast i en oblast i nordvästra Ukraina var det högre än 45 procent. I de ensidigt utropade självständiga Folkrepublikerna Donetsk och Luhansk, i det som Kiev betraktar som östra Ukraina, var valdeltagandet bara 10 respektive 17 procent. Det är främst i den förstnämnda som strider mellan separatister och Kievs styrkor ägt rum före och under valet.
Även om dessa siffror var preliminära så påpekade iakttagare det märkliga i att Ukrainas Centrala valkommission, CEC, vid ungefär samma tid fastställde valdeltagandet till 55,33 procent. Den ideella och oberoende undersökande mediaorganisationen Global Research uppger att denna siffra är missvisande, eftersom den bygger på ett ofullständigt antal vallokaler och dessutom helt utesluter östra Ukrainas oblaster. Organisationen menar att siffran är föremål för politisk manipulation även om den ska betraktas som preliminär och bedömer att det totala valdeltagandet med säkerhet var under 50 procent.
Global Research påtalar även det ovanliga i att västmedia utropade Porosjenko som vinnare innan ens räknandet av rösterna inletts och att USA:s president Barack Obama gratulerade oligarken innan ukrainska CEC bekräftat att han vunnit valet.
Enligt Kiev fanns 3 600 valobservatörer på plats, medan västmedias siffror ligger på mindre än en tredjedel av dessa siffror. Exempelvis anger den tyska utlandskanalen Deutsche Welle antalet till 1 200. Detta trots att västmedia utmärkt sig för sin vinklade och Kiev-vänliga rapportering från Ukraina.
Observatörsteamet från USA leddes av den före detta utrikesministern Madeleine Albright. Hon gjorde sig ökänd genom att vara drivande i att få USA och NATO att inleda bombkampanjen mot rest-Jugoslavien 1999, vilken resulterade i att över 500 civila dödades.
Kritiker påtalade också det olämpliga med att Albright fungerade som valobservatör efter att öppet ha uttryckt sitt stöd för Julia Tymosjenko.
Ukrainas säkerhetstjänst SBU säger sig också ha oskadliggjort ett virus man hittat i en central rösträkningsserver tillhörande CEC. Enligt SBU var viruset utformat för att radera valresultatet när det aktiverades. Den ukrainska Tv-kanalen Zik återgav SBU-chefen Valentyn Nalyvajchenko, som den 23 maj berättade att ”Den infekterade mjukvaran har ersatts, och i dag är vi övertygade om att CEC-servern har tillräckligt skydd”. Vem som placerat viruset där och varför har inte kunnat bevisas, även om SBU föga oväntat anklagar den avsatte presidenten Janukovytj.
Global Research påpekar att östra Ukraina är en krigszon, där civila beskjuts av Ukrainas reguljära och irreguljära säkerhetsstyrkor. Den sista veckan har även artilleri satts in mot Slavjansk, sjukhus har träffats och flera civila har dödats av artillerigranater – till och med i sina egna bostadsområden. Obekräftade uppgifter gör gällande att Kiev även använder raketartilleri av typen Grad, som de beskjuter Slavjansk med från en höjd utanför staden. Kiev har flera gånger medvetet hindrat försök från stadsborna att evakuera barn, vilket möts med bestörtning och avsky från stora delar av omvärlden. I väst har det dock knappt rapporterats och inga politiska ledare har ansett det värt att sätta press på Kiev i frågan. Den 29 maj började också Kiev med luftangrepp mor Slavjansk.
Situationen har tvingat ledningarna i båda Folkrepublikerna Luhansk och Donetsk att före valet deklarera undantagstillstånd. Totalt berör det nästan sju miljoner människor.
”Ukrainska soldater har begått aggressionshandlingar mot civila, den illegitima Kiev-regimen genomför en straffoperation mot Luhansk republik”, berättar Valery Bolotov ledare för folkrepubliken. Allt detta före och under pågående val.
Sammantaget anser Global Research att legitimiteten för valet är tveksam. Den politiska och mediala eliten i väst har dock oreserverat visat sin entusiasm för valet, dess genomförande och utgång.
Ryssland visar god vilja
Ryssland var ursprungligen emot det dryga året tidigarelagda presidentvalet och betraktade avsättandet av Janukovytj som olagligt samtidigt som Moskva benämnde efterträdarna i Kiev som en ”illegitim junta”.
Moskvas hållning har dock successivt mjuknat sedan dess. Den 7 maj sade Rysslands president Vladimir Putin att presidentvalet i Ukraina var ett steg ”i rätt riktning”, men att resultatet skulle vara betydelselöst om inte rättigheterna för ”alla medborgare” skyddades. Han syftade då på de rysktalande i östra och södra Ukraina som motsatt sig kuppen i Kiev, som de ser som ett verk av utländska intressen. Den 23 maj, två dagar före valet, tillkännagav Putin att Moskva skulle respektera resultatet från valet i Ukraina och var redo att arbeta med den som blev vald till president. Att Putin rört sig så långt bort från Rysslands ursprungliga ståndpunkt anser flera bedömare riskabelt, då denna kompromissvilja kan uppfattas som ett svaghetstecken. Också det faktum att Moskva flera gånger ställt ultimatum till Kiev samt klagat till FN och OSSE, utan framgång, bidrar till risken att Ukrainas nyvalde president och hans uppbackare i väst tar det som intäkt för att deras alltmer aggressiva hållning är framgångsrik.
Militära experter påtalar också att det initiativ Ryssland tog på Krim nu börjar förloras. I väpnade konflikter vinner sällan eller aldrig den som tappat eller saknar initiativet, påpekar de.
Även om Ryssland verkat ha lättat på gränskontrollen till Ukraina och nu släpper igenom fler frivilliga som vill försvara befolkningen i östra Ukraina mot Kievs upptrappade våldsanvändande, så börjar bitterheten växa bland många rysktalande i östra Ukraina som känner sig övergivna och svikna av Ryssland. De frågar sig vad Putins löften om att skydda rysktalande är värda efter massakern i Odessa, attacken på hamnstaden Mariupol på självaste segerdagen den 9 maj och de mängder av civila som dödats under den pågående belägringen av Slavjansk samt flyganfallen mot Donetsk internationella flygplats och själva staden.
Som kontrast har USA och EU inte visat någon kompromissvilja, utan istället gjort verklighet av nästan alla sina hot om bland annat sanktioner mot Ryssland.
