I Tolkiens värld är Moria ett underjordiskt dvärgrike som tas över av orcher. Som alla vet är orcher förvridna och korrumperade varelser, fyllda av hat mot allt som är gott och vackert här i världen.
Den plats som i verkligheten bär samma namn, Moria, är en liten by på den grekiska ön Lesbos. Även den har tagits över av orcher. Men till skillnad från Tolkiens dvärgrike gavs verklighetens Moria åt orcherna utan strid. Alltsedan dess har orcherna, och diverse dvärgorganisationer som arbetar för deras bästa, varit upptagna av att klaga över de usla förhållandena i lägret och kräva bättre service – samtidigt som de härjat i omgivningen där de bland annat slagit sönder kyrkor och huggit ned olivträd som stått där i generationer. Vi berättar om den senaste utvecklingen på sida 11 i detta nummer.
För några år sedan upprättades ett ”flyktingläger” vid Moria, ursprungligen med en kapacitet för 3 000 invånare. Sedan dess har illegala invandrare fortsatt att välla in via gummibåtar och lägret har vuxit till över 20 000 personer. Det har blivit synd om orcherna, förlåt, flyktingarna, därför att lägret inte är gjort för så många. Och enligt systemmedia och PK-politiker är detta på något vis grekernas fel.
Byn som bär namnet Moria är i dag nästan bortglömd. Flyktinglägret överskuggar den i både antal och uppmärksamhet. Det kallas ofta ”flyktinglägret Moria”, som om byn med sina 2 000 invånare inte fanns.
Saurons budbärare, systemmedia, har upprepade gånger klagat över förhållandena i lägret, där inkräktarna nu är tvungna att köa till toaletterna och har en bit att promenera till närmaste vattenkran eftersom lägret aldrig var avsett för så många. DN kallade exempelvis lägret ”en skamfläck för Europa” när det i november förra året kungjordes att det ska läggas ner, men klagade indignerat över att inkräktarna istället skulle spärras in i slutna läger på fastlandet. Samtidigt förfasas man över öbornas ”rasism” när de med våld hindrat ytterligare gummibåtar från att lägga till vid ön.
Vid en sammandrabbning med polis och lokalbefolkning i början av mars förstörde ”flyktingarna” en ortodox kyrka. Det behöver knappast sägas att detta inte är vad man förväntar sig från någon som ödmjukt söker skydd hos någon annan. Det är istället mentaliteten hos en arrogant erövrare som anser sig ha rätt att göra vad han vill mot ursprungsbefolkningen. Allt det som fanns där innan, det som vittnar om en historia av ett annat folk med egen kultur och egna traditioner, ska utplånas.
Om detta har DN naturligtvis inte berättat för sina läsare.
En annan av de saker som DN inte berättat är hur ”flyktingarna” hugger ner olivträden runtom lägret, synbarligen i det enda syftet att förstöra för grekerna på ön. I början av april, i skuggan av coronakrisen, accelererade detta beteende kraftigt och omkring 5 000 träd höggs ner på kort tid. Den grekiska polisen har låtit dem hållas.
Att hugga ner träd av ren illvilja är vad man förväntar sig av orcher – inte av människor. Omotiverad förstörelse av naturen var hos Tolkien en symbol för ondskan. Det visade på ett förakt för skönhet, den gudomliga ordningen och hela skapelsen. Sådan illvillig förstörelse var inget som alver, människor eller ens dvärgar ägnade sig åt, annat än det fåtal som blivit så moraliskt fördärvade att de närmade sig orchernas låga nivå.
Utan att ta ställning till vad som är orsakerna – kultur, biologi, socioekonomiska förhållanden eller en kombination av dessa saker – kan man konstatera att detta är en bra analogi till verkligheten. Den enkla men förbjudna sanningen är nämligen att du inte kan få svenskar, tyskar eller japaner att bete sig så här – oavsett de yttre förhållandena. Sätt 20 000 svenskar, tyskar eller japaner (eller amerikaner, ryssar eller australiensare) i ett flyktingläger byggt för 3 000 och se om de börjar hugga ner lokalbefolkningens träd, som är en kär del av deras kulturarv och som deras försörjning hänger på. Det kommer inte att hända.
Systemmedias journalister inser naturligtvis detta. Det är därför de (med ett fåtal undantag) valt att hålla tyst om förstörelsen av olivlundarna kring Moria.
Det sägs att man inte ska ”dra alla över en kam”, och visst är det sant att det finns goda och onda människor i alla folkgrupper. Men det är också sant att det här beteendet är vad man förväntar sig från somliga grupper och inte ens kan föreställa sig hos andra. Att de finska och baltiska krigsflyktingarna som kom till Sverige under andra världskriget skulle ha börjat hugga ned träd i omgivningen för att jävlas med svenskarna var otänkbart i rent bokstavlig bemärkelse: ingen hade någonsin kommit på tanken. Det är lika otänkbart som att alver skulle göra detsamma i Tolkiens värld.
Det sägs att man ska behandla människor som individer, och på det individuella planet förefaller det vara ett gott råd. Men på det politiska planet är det precis tvärtom – här är det grupper det handlar om.
Tänk dig en härskare som nås av budet att orcher trängt in i hans rike, plundrar och förstör – och som svarar med att säga: ”Vissa av vårt folk är också rånare och illgärningsmän, så vi måste välkomna orcherna, skänka dem av vårt överflöd och inbjuda dem att bosätta sig hos oss som likar.” Inte ens den förhäxade kung Theoden hade kunnat säga något så dumt, då det för hans män genast varit uppenbart att han inte var vid sina sinnens fulla bruk längre.
Reaktionen från en god härskare hade varit att samla armén och driva ner orcherna i havet. Så kan vi förstås inte göra i rent bokstavlig bemärkelse – men vi är i vår fulla rätt att helt enkelt tömma läger som Moria och utan vidare omsvep skicka hem inkräktarna. Våra barnbarn kommer att förbanna oss ifall vi inte gör det.
