Inledningsvis måste sägas att denna otroligt faktarika bok kräver stora förkunskaper i Sveriges efterkrigstida politiska historia och underrättelsehistoria, samt psykologisk informationsbehandling. Den mest sensationella delen är omständigheter och förklaringen till mordet på statsministern Olof Palme.
Theutenberg hade i egenskap av diplomat och militär en detaljerad insyn och inflytande i bland annat ubåtsaffärerna 1981 i Karlskrona och incidenten 1982–1983 i Hårsfjärden. Han författade protestnoterna till Sovjetunionen 1981 och 1983. Som ÖB:s folkrättslige rådgivare var han inkopplad när viktiga beslut skulle tas, exempelvis hur det skulle gå till när Sverige återlämnade eller överlämnade ubåten U 137 till hemlandet Sovjetunionen. Men det kommer fram även annan viktig information. Theutenberg skriver:
”Efter den socialdemokratiska valvinsten 1982 upptäckte jag som folkrättssakkunnig att [de två kabinettssekreterarna] Pierre Schori och Sverker Åström inte ville protestera mot Sovjets ubåtskränkningar av rent ideologiska skäl”.
Samtidigt pågick sedan länge förhandlingarna om gränsdragningen öster om Gotland (den Vita zonen). Han fortsätter:
”Fiskarna var oroliga över sovjetiskt maktspråk i zonen med incidenter mellan svenska fiskebåtar och sovjetiska patrullbåtar. Stämningen piskas upp i zonen. De gotländska fiskarna var samtidigt livrädda för eventuella svenska eftergifter och kompromisser med Sovjetunionen.”
I egenskap av UD:s Folkrättssakkunnige representerade Bo J. Theutenberg Sverige vid många olika förhandlingar, bland annat Polarfrågorna (Antarktisfördraget) och diplomatiska kontakter med Vatikanstaten (Heliga stolen) som tillkom i juli 1982. Undertecknad var då för övrigt i Rom, för studier, och noterade den mediala uppmärksamheten kring ärendet. Men Theutenberg var även knuten till Operationsledningen (Op2) i Försvarsstaben. Han följde noga den socialdemokratiska politiska elitens förehavanden och deras beslut. Några personer var framträdande i hans beskrivningar. Så här skriver han om vissa av dem:
”Pierre Schori följde med Olof Palme till Kuba 1975, vilket var det första statsbesöket från en demokratisk stat i den kommunistiska diktaturen. Det var även Schori som ordnade så att Olof Palme träffade Arafat i den socialistiska enpartistaten Algeriet i november 1974, efter att Sten Andersson och Pierre Schori den 15–19 december 1969 lett en socialdemokratisk delegation vid ett besök till landet”.
Författaren berör även kontakter med länder i Afrika och åberopar Bengt G. Nilssons bok I tyst samförstånd – Sverige och Sovjet i kalla krigets Afrika (boken finns i undertecknads bokhylla).
Ett slående konstaterande kommer från denne synnerligen välmeriterade professorn i juridik, folkrättsexperten och medarbetaren i Försvarsstaben:
”De två kabinettssekreterarna Sverker Åström och Pierre Schori har jag nämnt som KGB-aktiva personer.”
Vidare kan vi läsa följande:
”Dokument från spionbyrån IB i Försvarsstaben visar som sagt hur Pierre Schori och Anders Thunborg som Internationella sekreterare i Socialdemokratiska partiet hade regelbundna direktkontakter med den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB.”
Theutenberg hade år 2016 samtalat med förre Säpochefen Olof Frånstedt. För övrigt hänvisade Frånstedt till den avhoppade tjeckiske generalen Jan Sejna, som hans avdelning hade möjlighet att förhöra.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
