I korthet vill jag med denna text visa på något helt fantastiskt, nämligen hur samma agendasättande krafter, som drivit på samhällsupplösningen genom probleminvandring, politisk korrekthet, okultur och desinformation, kan dyka upp senare, med anspråk på att ha lösningar på de problem man själva skapat.
På den svenska scenen fanns omkring år 2000 två alternativ för dessa krafter: starta nytt eller infiltrera och ta över ett befintligt parti.
Alternativ 1. Att starta nytt parti torde ha varit relativt enkelt, då alla partier i riksdagen lämnat politisk ”walk-over”, genom sin PK-fundamentalism. Alla var helt överens i avgörande frågor, man presenterade bara lite olika idéer om hur man skulle nå fram till samma mål – målsättningar som var direkt motsatta folkviljan. I Tyskland var det till exempel relativt enkelt för Sahra Wagenknecht att starta ett nytt vänsterparti, då en betydande del av vänsterväljarna inte kände igen sig i vänsterpartiet.
Alternativ 2. Gå in i och ta över ett redan existerande parti för att sedan driva en helt annan politik än vad dess väljare och medlemmar hade tänkt sig. Det vill säga globalistiska frågor som svenskt Natomedlemskap, stöd till USA:s krig runtom i världen med dess flyktingströmmar och miljarder till vapen, fabricerad energifattigdom, avveckling av landsbygden och så vidare.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
