IKEA och Nöjesmagasinet är två företag som nyligen valt att aktivt sortera bort ansökningar från människor med vit hudfärg, något som de också vill visa upp för allmänheten. Istället för att anställa den person de vill, eller beskriva vad för person de söker, ägnar de därför istället sina platsannonser åt att berätta vad de inte söker. Nöjesguidens Jenny Norlander var så stolt över att vita män undanbads i sin platsannons, att hon twittrade ut den frasen till sina vänner.
Trots den uppenbara etniska diskrimineringen har Diskrimineringsombudsmannen (DO) valt att inte agera eller uttala sig. Vi tittar på några aktuella fall och ringer sedan upp DO:s telefonrådgivning för att höra hur det ligger till.
Hjälper invandrare utpressa företagare
Diskrimineringsombudsmannen har funnits sedan 2009 och har sedan dess bistått tusentals människor som upplever sig diskriminerade. DO åtar sig även att agera ombud och stämma de företag som blivit anklagade. Detta förfarande har varit starkt kritiserat och liknats vid utpressning, eftersom myndigheten bekostas av skattepengar och därför aldrig behöver oroa sig för ett nederlag, medan den anklagade företagaren riskerar att bli skuldsatt för resten av livet vid en förlust i och med att förloraren tvingas betala hela rättegångskostnaden. Ställda inför den risken går företagaren nästan alltid med på DO:s krav, även om de anser sig oskyldiga. Dessa förlikningar ligger sedan till grund för statistik om att diskrimineringarna ökat, vilket DO använder som argument för högre anslag.
Myndigheten drar sig inte heller för att bistå skadeståndsjägare ens när det framstår som uppenbart att personen avsiktligt försökt göra sig diskriminerad. När Vicky Sjöberg med egen frisörsalong i Malmö intervjuade en kvinna som sökte praktikplats mötte hon en ung invandrartjej med stylad frisyr. När kvinnan fick platsen dök hon upp dagen efter med hijab som täckte allt hår och en stor del av ansiktet.
”Jobbar man på en salong måste man visa sitt hår. Här får man heller inte ha keps eller mössa. Jag har aldrig sett en frisör i slöja”, har Vicky Sjöberg förklarat. Det har också framgått att praktikanten inte alls brukade bära slöja vare sig i skola eller i andra sammanhang.
Detta hindrade inte den muslimska kvinnan från att kräva 150 000 kronor och fick hjälp av DO. Likt de flesta fall slutade även detta med förlikning, där arbetsgivaren fick köpa sig fri genom att betala en del av den begärda summan.
Vägrar hjälpa vita och kristna
Trots de många ärenden som DO driver har myndigheten inte gett någon hjälp till ljushyade som diskrimineras. Inte heller när kristna särbehandlas negativt, trots flera fall där diskriminering varit ett faktum. När en muslimsk man anställd av Trollhättans kommun inte gick med på att skaka hand med en annan anställd på grund av att hon var kvinna och svensk, vägrade DO, trots den konstaterade diskrimineringen att driva ärendet.
När Nya Tider prövar att ringa till DO:s telefonrådgivning för att höra hur myndigheten agerar då de får höra om etnisk diskriminering av svenskar, är intresset svagt. Arbetsgivare som uppmanar ljushyade att inte söka jobb hos dem är vare sig ett lagbrott, diskriminering eller något DO kan hjälpa till med, svarar en kvinnlig handläggare som presenterar sig som Patricia, men vägrar uppge sitt efternamn.
– Utseende är ingen diskrimineringsgrund, berättar hon.
NyT: Men de flesta ärenden DO driver rör så kallad indirekt diskriminering. Till exempel får inte arbetsgivare ställa krav om att inte bära slöja eftersom det indirekt drabbar muslimer, inte heller så kallat obefogat höga krav på att kunna svenska, eftersom det indirekt drabbar invandrare?
– Det finns sex diskrimineringsgrunder och utseende är inte en av dem.
NyT: Men om arbetsgivare säger att anställda inte får ha ljust utseende så diskrimineras ju de etniciteter som har ljust utseende. Jag får känslan av att du skulle ha svarat annorlunda ifall det handlade om arbetsgivare som inte vill anställa folk som är svarta.
– Du får tänka vad du vill, det kan jag inte kommentera.
På DO arbetar drygt hundra personer. Många av dem är också politiskt aktiva. Flera av de anställda är med i grupper på Facebook som är hatiska mot Sverigedemokraterna och hyllar inlägg som hånar ”vita, kränkta män”.
När Nya Tiders reporter berättar att vi ringer från en tidning och ber att få prata med handläggarens chef med anledning av att hon lämnar uppenbart felaktiga juridiska påståenden blir hon aggressiv och vill inte säga sin chefs namn.
– Jag får inte lämna ut chefens nummer, säger hon. Det är hemligt.
Kommer utreda
När Nya Tider kontaktar chefen Kristina Jonsson bekräftar hon att upplysningarna som handläggaren ”Patricia” lämnat är felaktiga, även om hon förtydligar att den juridiska avdelningen kan ge bättre svar om just detta.
NyT: Antingen så har DO handläggare utan någon som helst kunskap som sitter och lämnar råd, eller så har den här handläggaren egna uppfattningar som gör att hon inte vill hjälpa vita som blir diskriminerade. Hur kontrolleras de som rekryteras till myndigheten?
– Jag kan inte kommentera något när jag inte vet. Men är det som du säger så är det fullständigt fel och partiskt, och då får vi titta på det, säger Jonsson.
Nya Tider har en inspelning av samtalet med handläggaren och har bestämt att återkomma med anmälan efter att den publicistiska delen av granskningen är färdig.
