Det engelska begreppet ”red herring” (rökt sill) avser något som används för att avleda uppmärksamheten från den egentliga eller viktigare frågan. Uttrycket ska ha fått spridning i början av 1800-talet, genom en berättelse om hur en starkt luktande fisk användes för att avleda hundar från att jaga en kanin.
Under de senaste veckorna har vi i vårt land kunnat se ett flagrant exempel på denna teknik. I ett Sverige där fenomen som gängskjutningar och förnedringsrån i princip blivit vardagsmat, var det ändå ett par händelser som stack ut. Den ena var den utdragna tortyren av två tonårspojkar på en kyrkogård den 23 augusti, den andra de upplopp i Malmö som den 28 augusti bröt ut efter att några danskar filmat när de brände en koran. Gemensamt för händelserna var att de båda, på olika sätt, hade sitt ursprung i den ”mångkultur” som svenskarna påtvingats.
Vi vet sedan länge att systemmedier har för vana att förtiga eller åtminstone förminska händelser där förövare är icke-svenskar. Att upploppen i Malmö hade en koppling till muslimer gick inte att dölja, men att förövarna i tortyrfallet båda hade sitt ursprung i Mellanöstern nämndes inte någonstans. Samtidigt var de båda händelserna tillräckligt betydande för att de inte helt skulle kunna förbigås. Här behövdes följaktligen en rökt sill slängas in.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.