Polismyndigheten har färre svenska poliser som uttalat mål

Idag är Sverige i färd med att ge­nomföra den största demografiska förändringen i landets historia. Nu fylls dock landet med framför allt utomeuropéer och svenskarna kom­mer att bli en minoritet i sitt eget land någon gång mellan 2055 och 2065, vilket vi uppmärksammat flera gånger.

Men hos polisen ser det annor­lunda ut. Trots åratal med politisk inriktning för att ”spegla demografin i Sverige”, där cirka 33 procent nu har ”utländsk bakgrund” så som SCB räknar det, ligger den siffran i stället kring sju procent i poliskåren. Det ses som ett misslyckande och har för­anlett flera omfattande förändringar i allt från rekryteringsprocesser till antagningskrav – allt för att få fler invandrare som poliser.

Redan i regeringens budgetpro­position för 2023 kunde man läsa att ”andelen anställda i staten med utländsk bakgrund ska öka på alla nivåer”. Det är något som Polismyn­digheten vill genomföra, även när det gäller poliser ute på fältet. I maj 2024 beslutade man således om en handlingsplan för att få in fler kvin­nor och personer med utländsk bak­grund på polisutbildningen.

Invandrare ses som bättre än svenskar

Målet att ”spegla demografin” (sam­tidigt som man kraftigt förändrar samma demografi) presenteras som något bra. Effektivt. Medmänskligt. Nödvändigt, rent utav.

Enligt Otto Petersson, tillförord­nad chef för Arbetsmiljö och kul­tur vid Polisens HR-avdelning, som dessutom skrivit boken Polisveten­skap – en introduktion som används i polisutbildningen, ger det en ökad ”kompetens” att anställa första och andra generationens invandrare.

Detta därför att de har ”ny kun­skap” och ”nya perspektiv”. Det ökar även ”förtroendet” och ”tilliten” för polisen hos minoritetsgrupper. Det är samtidigt en ”vinst för demokra­tin”.

Översatt från politisk korrekthet till mer rationell svenska så innebär det kort och gott att man frångår den antirasistiska myten om att alla män­niskor är lika mycket värda och lika på alla sätt och vis. De med utländsk bakgrund är inte bara diametralt an­norlunda från svenskarna, de är en­ligt etablissemanget ”bättre”.

Invandraren från Somalia har nämligen ”ny kunskap” från sitt liv i ett samhälle i en misslyckad stat med gigantisk korruption som svenskar saknar. Afghanen som levt i en kul­tur där det inte ses som märkligt att våldta småpojkar (fenomenet kallas ”Bacha bazi” eller ”Dansande poj­kar”) eller där kvinnor ses som andra klassens medborgare kommer säker­ligen med ”nya perspektiv”. Perspektiv som svenskar finner främmande men som ses som normala hos vissa invandrargrupper. ”Tilliten” ökar även sannolikt för syriern som ser sina egna klanmedlemmar i poliskåren, en klan som även styr lokal­området med hjärnhand bakom ku­lisserna.

De med utländsk bakgrund pre­senteras som så pass olika oss svenskar att de måste represente­ras procentuellt i poliskåren – för svenskar och vårt samhälle kan in­vandrare nämligen inte relatera till, resonerar de.

Blir det bättre med färre svenska poliser?

Men för de etniska svenskarna då? För majoritetssamhället? För rätts­säkerheten och demokratin? Blir det naturligt ”bättre” för oss när vi blir en minoritet i både samhället och po­liskåren? Om de inte kan relatera till oss, i vårt samhälle, kan vi relatera till dem och det samhälle de bygger – som i allt högre grad skiljer sig från det trygga Sverige vi tidigare hade?

”Land skall med lag byggas” är ett klassiskt svenskt rättshistoriskt ut­tryck från medeltiden, härstamman­de från Upplandslagen (1296). Det är så svenskarna byggde ett av världens länge säkraste länder. Ett land utan gängmord, dagliga bombdåd, skott­lossningar och gruppvåldtäkter. Ett land där vi inte låste dörrarna och li­tade på varandra – eftersom vi även litade på polisen och rättsstaten. Vår homogenitet var en styrka, inte en svaghet. Det är något som den tidiga­re socialdemokratiska partiledaren och statsministern Tage Erlander kommenterade när USA drabbades av omfattande svarta raskravaller på 1960-talet.

”Vi svenskar lever ju i en så oänd­ligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”

Blir poliserna bättre med sänkta krav?

För att nå målen med fler poliser som speglar samhället uppstår dock problem. Det är tydligen extremt svårt att få poliser med utländsk bak­grund att klara de hårda krav man länge ställt på svenska poliser.

För att få in mer kvinnor fick man kraftigt sänka kraven på styrka och uthållighet. Som en märklig slump varnas det om att kvinnliga poliser har svårt att hantera tjänstevapen och sociala medier svämmar över med filmklipp på späda kvinnliga poliser som inte kan gripa brotts­lingar och tvingas kalla in manliga kollegor för detta.

För att få in fler poliser med ut­ländsk bakgrund har man flera gånger(!) sänkt begåvningskraven. Ändå är det svårt för invandrare med utomnordisk bakgrund att klara polisutbildningen. Ett problem som även våra nordiska grannländer har.

Vi är som sagt olika. Vi vet det. Regeringen vet det och Polismyndigheten vet det.

Johan Siverland, polisinspektör och lärare på polisutbildningen vid Södertörns högskola, varnade re­dan 2022 för resultaten han sett med egna ögon och polisaspiranter som ”… visar upp sina egna körkort och frågar hur man vet vilka siffror som är personnumret. Studenter som un­der övning, mer än halvvägs in i ut­bildningen, skjuter en ’berusad man’ som inte vill lämna ifrån sig sin sprit­flaska”.

Han varnade redan då för att Sve­rige kommer att ”… få poliser som saknar tillräckliga kunskaper för att ingripa korrekt. Som visat på ett beteende som gör att de gott och väl kan tänkas fabricera bevis och som kan utgöra en fara för sig själva och andra. Vi kommer att få poliser som jobbar under straffansvar med så låg begåvningsnivå att de inte skulle få göra värnplikten.”

Viktigt för staten med poliser som lyder

Det låter galet, men politisk korrekt­het går före logik och rationellt tän­kande. Samtidigt är det en extremt viktig sak för staten att polisen, den maktinstitution som äger våldsmonopolet, samtidigt inte har för många etniska svenskar i sina led.

Det råder ingen hemlighet att det bland svenska män i gemen, och poliser i stort, finns mer sympatier för massinvandringskritiska partier som SD och AFS. I takt med att Sve­riges demografi förändras och sam­hället förändras med det blir det vik­tigare för staten att våldsmonopolet följer samma utveckling. Det är helt enkelt lättare att styra en korrupt poliskår fylld med lågbegåvade in­vandrare utan lojalitet till Sverige än en med svenskar med lojalitet till det egna folket.