Vi har i Nya Tider skrivit utförligt om hur EU försöker inskränka vapenlagarna och beslagta lagliga vapen för jakt och sportskytte, trots att det i princip alltid är illegala vapen som används vid brott eller terrordåd. En mycket positiv nyhet i sammanhanget var då förra veckans nyhet att Italien går i precis motsatt riktning, i trots mot EU, och har med stor majoritet antagit en lag som gör självförsvar i hemmet lagligt, även om det innebär dödligt våld.
Detta kunde endast vara möjligt genom att Italien fått en patriotisk och konservativ regering med det nationalistiska partiet Lega. Det belyser dock en annan mycket viktig sanning: Endast politiker som motarbetar sina väljare och därför blir avskydda har anledning att vara rädda för sina väljare, medan politiker som agerar som folkets tjänare har all anledning att se till att folket kan försvara sig själva.
EU:s politiker är livrädda för den dagen Europas folk får nog av deras förmynderi. Patriotiska politiker som Italiens eller Ungerns regeringar kan tvärtom förlita sig på sitt folks stöd.
Globalistisk politik har aldrig det egna folkets väl för ögonen, utan syftar bara till att skapa större möjligheter för storföretag att tjäna mer. För vanliga människor skapar den missämja och elände – i slutändan kaos och terror – och hur mycket man än försöker framställa det så, är den inte populär hos vanligt folk.
Folket avskyr vad globalismen gjort med vårt land. Det gäller inte bara de som faktiskt säger sig vara nationalister eller röstar på nationalistiska partier, vilket som bekant är ungefär var femte svensk. Det gäller även folk som röstar på Sjuklövern.
Det är på sin höjd den mest hjärntvättade femtedelen av svenskarna som gillar att det sitter tiggare från Rumänien utanför varenda matvarubutik, att det för varje år blir färre svenskar och fler invandrare i deras bostadsområde, och att deras barn tvingas gå i en skola där svenska elever är i minoritet. De flesta tycker att ”någon borde göra något”, och det faktum att det stannar där säger mer om demokratins brister än om folkviljan.
Samma sak gäller i hela Europa. Globalismens faktiska konsekvenser är aldrig populära. Vad dess förespråkare delvis lyckats med är att framställa det som om det ökande välståndet från mitten av 1900-talet och framåt beror på frihandel och öppna gränser, och ökat välstånd är förstås något som de flesta gillar. Sanningen är dock att länder som upprätthållit tullmurar och restriktioner när det passat deras intressen har haft en bättre tillväxt än de som dogmatiskt hållit fast vid frihandel – frihandel är helt enkelt gynnsamt ibland och ibland inte, beroende på omständigheterna. Tillväxten beror på andra saker, främst den tekniska utvecklingen. Kort sagt, de delar av globalismen som är ”populära” bygger på bedrägeri.
Nationalism är däremot mycket populärt, vilket märks närhelst och varhelst man faktiskt inför en nationalistisk politik. Inte minst i Italien, där inrikesministern Matteo Salvini från ”högerpopulistiska” partiet Lega har mer än dubblat sin popularitet under det år som gått sedan valet 2018 och blivit landets största parti med 34 procents väljarstöd.
Det råder inget tvivel om att det är just Salvini som gjort partiet så populärt. Det råder heller inget tvivel om att hans växande popularitet beror på att han tagit krafttag mot invandringen, precis som han lovade under valrörelsen. Sedan Italien stängde sina hamnar har invandringen över Medelhavet minskat med 92 procent, uppger Salvini, och enligt statistikportalen Statista minskade den illegala invandringen över centrala Medelhavet (via Italien och Malta) med över 80 procent från 2017 till 2018.
Lega Nords regeringspartner, den ”vänsterpopulistiska” Femstjärnerörelsen, har inte varit lika konsekventa i sin politik. I januari i år pressade de Lega till att acceptera att ta emot ett antal invandrare som tagit sig till Malta. Femstjärnerörelsen har minskat sitt stöd från 33 procent i valet till 21 procent i dag.
Det hela är väldigt enkelt: Folk gillar inte att få sitt hem invaderat av främlingar eller att tvingas ge bort sitt välstånd till dem. De gillar inte heller att bli påprackade diktat från globala korporationer, banker eller överstatliga organisationer som talar om för dem vad de ska göra och tycka.
Den politiker som på ett framgångsrikt sätt lyckas bekämpa dessa saker blir populär. När nationalister misslyckas med att bli populära beror det sällan eller aldrig på att de varit alltför hårdföra, utan tvärtom på att de inte lyckas driva igenom en tillräckligt kraftfull politik. Det finns ingenting som tyder på att Matteo Salvini hade blivit mindre populär ifall han, utöver det han verkligen åstadkommit, dessutom hade skickat hem tio- eller hundratusentals migranter till Afrika och Mellanöstern ”på första bästa båt” – tvärtom hade han förmodligen blivit än mer uppskattad.
För att återknyta till vapenlagarna. Svenska bönder har historiskt sett varit betydligt friare än bönderna på kontinenten, och en av orsakerna var att de hade rätten att ha vapen. Under 1800-talet växte den frivilliga skytterörelsen framburen av krigsmakten som ansåg det positivt att vanligt folk ägde vapen och visste hur man använde dem. Sverige blev ett av världens vapentätaste länder. I det gamla Folkhems-Sverige ända fram till 1980-talet förvarade officerare och hemvärnssoldater automatkarbiner i hemmet.
Man hade på den tiden ett ledarskap som litade på folket därför att den ansåg sig företräda folkets intressen. Letar man så fanns det sprickor i denna bild redan då – men en bild med sprickor är likväl en bild. I dag, som kontrast, är det en helt annan bild som framträder. Eliten tror sig inte ens företräda folket. Den företräder den globala elitens intressen mot folket. De är rädda för folket, och därför ska folket inte få ha vapen.
Ledare som står upp för sitt folk behöver inte frukta det.
