Den dominerande samhällsfrågan har i Tyskland liksom i Sverige blivit migrationspolitiken. Även i Tyskland har de styrande fört en politik som en majoritet av befolkningen ogillar, men som fått engagerat stöd av den tongivande kultureliten som genom massmedia stöttat makthavarna mot folket och svartmålat de medborgare som kritiserat politiken. Därav skällsordet ”Lügenpresse” som skanderas vid PEGIDA-demonstrationerna.
Efter AfD:s framgångar i Mecklenburg-Vorpommern den 5 september har Socialdemokraterna börjat tala om ett tak på 200 000 migranter per år för att hinna integrera alla och det kristdemokratiska CSU vill att de ”tyskkristna värdenas dominans” skrivs in i lagen, som ett skydd mot muslimska dito.
För lite, för sent. Det är det minsta man kan säga. Deras förslag kan i sanning beskrivas som populistiska, då det är slag i luften. Det är tydligt att syftet är att stoppa väljarflykten till AfD, men utan att innehållet i den politik man fört i åratal i grunden förändras. För det måste man komma ihåg, omsvängningen i de andra partiernas retorik kommer först nu, efter AfD:s framgångar.
Flera av CSU:s förslag är direkt kontraproduktiva, bland annat vill man förbjuda dubbla medborgarskap. Detta kommer endast att försvåra återvandringen för individer som avsäger sig medborgarskapet i sitt ursprungsland. Den så kallade integrationen är en illusion – nationell identitet sitter inte i ett pass eller den jordplätt man för närvarande väljer att bosätta sig på. Det vet bland andra Turkiets president Recep Erdogan, som manat turkarna i Tyskland att lära sig tyska, men att förbli turkar i själ och hjärta. Deras lojalitet är med andra turkar, deras naturliga nation.
Att lagstifta om ”kristna värden” är fullkomligt meningslöst om det gör en stor del av befolkningen till ögontjänare, som bryter mot dem så fort polisen tittar åt andra hållet. Lagar fungerar bara när de återspeglar samhällets rättsuppfattning, annars är de verkningslösa. På samma sätt kommer ett burkini-förbud i Frankrike inte att göra alla muslimerna lojala med Frankrike.
För att sammanfatta är det en omvändelse under galgen som etablissemangspartierna i Tyskland ägnar sig åt. Det är själva definitionen på populism, att säga det folk vill höra utan att de åtgärder man föreslår ändrar något i grunden. AfD, däremot, har rakryggat stått för sin politik i kraftig motvind mot ”Lügenpresse” och kan i dag skörda framgångar när väljarna ser att de haft rätt hela tiden.
