Skip to Content

Nyamko Sabuni tvingades ta tillbaka sina observationer om det mångkulturella samhället efter att Dagens Nyheter krävde rättning i de liberala leden. Det visar hur trång åsiktskorridoren faktiskt är. Stillbild: Expressen TV, skärmavbild DN
CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Rätt och fel om Sabuni

PappersupplaganNya Tider v. 25

Publicerad: 17 juni, 2019, 17:02

  • Svenska

Läs även

Det var några sanningens ord Nyamko Sabuni uttryckte i en intervju med Expressen nyligen. Det ger säkerligen extra tyngd att hon är en populär kandidat till partiledarposten i Liberalerna och det är intressant att notera att hon trots det kontroversiella utspelet får stöd av flera partidistrikt. Vi skriver om intervjun och de efterföljande reaktionerna i en separat artikel i detta nummer.

Det är beklämmande att se hur Sabuni tvingas backa och ta tillbaka många självklara observationer kring mångkulturen. Vem kan i dag säga att integrationen fungerat eller att mångkulturen visat sig vara ett framgångskoncept? Den som påstår något sådant är inget annat än en lögnare.

Det är dock tydligt att hennes framträdande skakade om etablissemanget. Dagens Nyheter kände sig tvungna att gå till frontalangrepp och på ledarplats kräva rättning i de liberala leden. De visste minsann bättre vad liberalism står för än Liberalerna själva.

På så vis gjorde Sabunis utspel stor nytta, det visade hur trång åsiktskorridoren är och att det inte spelar någon roll om man är före detta minister eller svart – kritiserar man några av de heliga korna i ”värdegrunden”, så blir man genast åthutad på skarpen. Några avvikande åsikter tolereras inte.

Det Sabuni sade var egentligen varken uppseendeväckande eller kontroversiellt på något sätt, rent faktamässigt. Det var faktiskt ganska trivialt och självklart. Mångkulturen har visat sig inte fungera, amnestier och anhöriginvandring kommer att locka fler till Sverige. Logiskt och uppenbart för alla, tycker man. Ändå blev det så starka reaktioner.

Etablissemanget är livrädda för den som säger att kejsaren är naken. Det räcker med endast en liten vindpust för att få korthuset att rämna.

En bekant sade till mig att han gärna skulle vilja se Sabuni som statsminister. Men då har man inte förstått vad det är hon ogillar med mångkulturen. Det gäller nämligen att vara uppmärksam på varför Sabuni kritiserar mångkulturen. Det är tyvärr inte av omtanke om svensk kultur och svenska traditionella värderingar. Nej, mångkulturen har helt enkelt spelat ut sin roll och står nu i vägen för liberala värderingar. Sabuni skrev detta redan 2011, då hon menade att de muslimer som kommer till Sverige ”måste anpassa sig till vad vi ha uppnått”.

”Vad vi har uppnått” är helt enkelt den vänsterliberala värdegrunden som makt­eliten och rödvinsvänstern har infört under de senaste decennierna, till stora delar mot folkmajoritetens vilja. Det är en värdegrund som äldre tiders svenskar hade känt sig ytterst främmande för och som de flesta i befolkningen fortfarande har mycket svårt för.

”Vad vi har uppnått”, det vill säga vad denna klick självutnämnda proffstyckare och världsförbättrare har uppnått, hade aldrig varit möjligt utan mångkultur. Sedan 1970-talet har man sagt att ”ingen kultur är bättre än någon annan”, ”alla har rätt att ha sin alldeles egna kultur i Sverige”, ”vi måste acceptera varandras olikheter”. På så vis malde man ner de traditionella västerländska svenska värderingarna. Plötsligt skulle allt som hållits heligt i årtusenden ifrågasättas, allt vara relativt.

Nu, när det inte finns någon stark svensk kultur och värdegrund kvar, så anser man att det är dags att på allvar införa sin egen värdegrund. Nu är det inte alls längre mångkultur som gäller. Kristna, muslimer, hinduer – alla ska bara hålla en sak helig, och det är den nya Värdegrunden, maktens liberala människofientliga globala konsumism. Visst ska det få finnas moskéer, men precis som kyrkorna ska de bara vara själlösa kulisser, där bögar ska vigas, där familjen dekonstrueras, och där makthavarnas politik predikas.

I den aktuella Expressenintervjun är hon inne på samma spår: ”Det är värden som vi har kämpat för under lång tid: jämlikhet, jämställdhet, och respekten för varandra.”

Jag håller med om att det måste finnas ett ”kitt”, som Sabuni talar om och som håller samman människorna i ett samhälle. Jag har alltid sagt att varje samhälle har något som anses ”normalt” och som skapar en känsla av ”vi och dem”. I dag heter det officiellt ”Värdegrunden”, vi kallar det rätt och slätt ”politisk korrekthet”. Men inget samhälle existerar eller har existerat utan att det finns en norm och det som är utanför normen är onormalt eller till och med extremt.

Även Sverigevänliga partier vill självklart införa normer, sina normer. Jag tror inte på libertarianer som menar att ingen kultur behövs och att allt som inte skadar någon annan ska vara tillåtet. Så funkar helt enkelt inte människor.

Skillnaden mellan Sverigevänliga normer och dagens politiska korrekthet är att dagens Värdegrund måste försvaras med censur och skyddas med drakoniska lagar mot dem som vågar kritisera den öppet. Alla dessa som i dag betraktas som ”extrema” ska tystas. I ett sunt samhälle hade i stället Jan Björklund, Gustav Fridolin, Erik Ullenhag, Annika Strandhäll och många andra, ja i viss mån även Nyamko Sabuni, betraktats som extremistiska.

Jag hade dock inte haft några problem med att släppa fram dem i debatten. Jag ser inget som helst behov av att fortsätta med de censurlagar man i dag infört, tvärtom. Lyft fram dem i debatterna! I en ärlig debatt, där de inte kan spela sitt fulspel, skulle vi en gång för alla få det bekräftat att de vill Sverige illa. I en rättvis diskussion skulle alla kunna se att deras teorier och idéer leder till katastrof för samhället.

Det är bra för Sverige att liberalerna käbblar sinsemellan om vilka metoder de ska använda, men tro inte att någon av deras metoder leder till ett sunt och svenskt samhälle.

Vávra Suk

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • Dacke

    Vi får inte glömma att i Sverige finns det bara utrymme för en åsikt i taget. Våra politiker har alltid varit fega och böjer sig vid minsta ”snålblåst” för att passa in ”de rättrognas skara”. Det som är mest skrämmande med svenska politiker är, deras ständiga hyckleri? Man anser sig vara ”bättre” än den ”vanliga svensken” och fördömer alla som har en avvikande åsikt. Speciellt när det gäller invandring och brottsstatistik!

    • Henrik Paetau

      Ett samhälle där feghet har blivit norm och medborgarna inte vågar uttrycka sin åsikt fostrar naturligtvis fega politiker. Så har en ond cirkel skapats och medborgarna resignerat inför det massiva åsiktsförtryck som ända sedan 1968 har dominerat samhällsdebatten och utvecklat det man i dag har mage att kalla värdegrund.

Biståndsmyndigheten Sida slipper Botkyrka-flytt

INRIKESDet blir ingen flytt av biståndsmyndigheten Sida från välbärgade Östermalm i Stockholms innerstad till mångkulturella Botkyrka söder om Stockholm. Det uppger bland annat Fastighetstidningen. Skälet sägs officiellt vara brist på ändamålsenliga lokaler, men Nya Tider kan även avslöja att en annan orsak sannolikt är viktigare, nämligen att en enkät från början av 2019 visade att myndigheten riskerade att förlora var fjärde anställd om flytten blev av.

Jag saknar mitt gamla Sverige

KRÖNIKA

Utan kulturarbetare är högern chanslös

OPINION: KARL MIKAEL LARSONSvenska staten strör hundratals miljoner över kulturbranschen. Flera gånger varje år. Bara för att rätt kultur ska produceras, publiceras och iscensättas. Ingen bransch är lika politiserad. Veckans debattör Karl Mikael Larson (fd Fredrik) synar kulturbranschen.

Spengler i sidobelysning

KULTURVi känner alla till Oswald Spenglers storverk, Västerlandets undergång (1918-1922). En tegelsten som skisserar den historiska utvecklingen i hela världen utifrån vissa synvinklar, såsom att kulturerna utvecklas och fulländas separat. Någon övergripande ”civilisationens frammarsch” anses inte finnas. Och vår del av världen, Västvärlden eller den faustiska kulturen, tecknas såsom att den uppstått på medeltiden, blomstrat under barocken och nu går mot sitt slut. Visionen kan kritiseras på många punkter men Spengler har förvisso stilen att framställa allt detta medryckande. Och då kan man fråga sig: vilka tänkare påverkade honom i den vision han hade?

Skuggan Stefan Löfven

KRÖNIKATrots att jag i min kommande bok Sverige 2084 kan visa på ett antal mycket tveksamma ageranden av en ung Tage Erlander skulle jag vilja kalla honom Sveriges siste landsfader. Den finaste titel en svensk kan få. Den ende som i dag kommer i närheten är väl vår kung, monarken som Stefan Löfven vill avsätta.

Knäböj inte för någon!

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Hemmet på frammarsch

KULTUR OCH TRADITIONTänk att hemmet har blivit en så viktig plats i dessa coronatider. Vill man göra nytta för sina medmänniskor ska man stanna hemma. Det är länge sedan hemmet betydde så här mycket som det gör just nu. När man inte kan eller får bjuda hem släktingar och vänner drabbas de flesta människor av någon slags uppvaknande och börjar se på sitt hem med nya ögon.

Finns det numera en svensk intelligentia?

ANALYSFörr fanns en bildad klass, men Sverige gjorde sig medvetet av med den. Vad utgör då den ”intelligentia” vi har i dag, den som Karl-Olov Arnstberg nämner i sin debattartikel i Nya Tider v. 23/2020? Sophie Kielbowska redogör för hur det gick till när Sverige förlorade sin bildning och vad som blev resultatet.

Gå till arkivet

Send this to a friend