Per Ossmer. Bild: Privat

Rättsstaten i gungning?

När Sverigedemokraternas affischer i Stockholms tunnelbana revs ned 2015 blev påföljden för de skyldiga blygsam. Per Ossmer menar att det finns skäl att fundera över hur rättssystemet fungerar och om det görs åtskillnad beroende på vem som är drabbad.

Många har, ibland med ett skratt, noterat TV-profilen Leif G W Perssons återkommande budskap om rättsapparatens tillkortakommanden. Många har också efter sina polisanmälningar om vardagsbrott fått beskedet ”inget spaningsresultat”, även om bevis eller spår efter brottslingen inte alls tycks saknas. Men det finns också i andra, mera kvalificerad sammanhang, anledning att fundera på hur rättsstaten fungerar.

Ett upplopp som för polisen inte blev något upplopp

Sverigedemokraterna hade i augusti 2015 låtit sätta upp affischer och banderoller på Östermalms tunnelbanestation. Budskapet var ”Nej till tiggeri”. Redan första dagen slets affischer ned, men det skulle bli värre. Dagen efter, den 4 augusti, samlades några hundra demonstranter utanför spärrarna till tunnelbanan. Ett tjugotal poliser och SL-vakter var på plats bakom spärrarna.

Demonstranterna skanderade ”Riv ner!, Riv ner!”. Därefter stormades spärrarna av folkmassan och bland annat banderoller i taket ovanför rulltrapporna revs ner. Polisen, liksom senast i Rinkeby, och underställda SL-vakter, gjorde inget för att ingripa. Tre män med banderoller som troféer blev dock gripna.

Några problem att identifiera deltagarna i ”demonstrationen” är det inte. Till skillnad från oroligheter med maskerade fotbollshuliganer finns det från händelserna otaliga filmer och mobilfoton. Några tiotal miljoner TV-tittare i Skandinavien och Västeuropa blev också åskådare. Det hela blev under sommarens nyhetstorka ”en stor grej” och fick oväntat genomslag i svenska och utländska media.

Vad hände sedan?

SL löste eventuella kommande ordningsproblem genom att förbjuda banderoller ovanför rulltrapporna. Motivering blev ”att olovlig nerrivning kan utgör en allvarlig olycksrisk”. SL månade alltså, om de skulle ramla ner, om skadegörarnas hälsa. Övriga affischer var meningslöst att sätta upp, eftersom de slets ner.

En förundersökning kom igång under hösten 2015. Minst tre, om inte fyra, handläggande poliser fick i tur och ordning sysselsätta sig med ärendet. Informationsöverföringen dem emellan verkar inte ha varit prioriterad. Undersökningsledare (det måste av formella skäl finnas en) var en underordnad polisassistent. Ärendet, alltså skadegörelse för 462 000 kronor och våldsamt upplopp klassificerades som ett mängdbrott, alltså som ett butikssnatteri. Dessutom verkar BRÅ:s rapport om krav på bättre kommunikation med målsäganden okänd.

När förundersökningen som rörde skadegörelse av de tre gripna männen var klar trädde åklagarna in på scenen. Rättegångsbalken och Förundersökningskungörelsen (1947: 948) § 2 ger uttryck för att åklagaren leder förundersökningen, men i praktiken sköter polisen ensam de flesta förundersökningar som förefaller vara av enklare karaktär. Om det gäller enklare brott av politiker eller andra kändisar brukar dock åklagarna, särskilt om de vill profilera sig i media, visa sig genast. Polis och åklagare aktar sig annars för att klampa in på varandras revir, även om det vore befogat. I undantagsfall, som senast i Malmö med alla sina gangstermord, har åklagare dock offentligt reagerat när polisen inte skött eller mäktat med sina uppgifter att göra förundersökningar i många allvarliga brott. Åklagare nummer ett, en assistentåklagare, fick kalla fötter, förmodligen på grund av de politiska implikationerna i ärendet, och en mera erfaren kammaråklagare fick ta över. Denne väckte åtal för ringa skadegörelse – ett bötesbrott. Kostnaden för skadegörelsen, 462 000 kronor, ansågs av någon anledning inte motivera åtal för grov skadegörelse.

Nu ville målsäganden (SD) ha skadestånd, allt enligt elementär skadeståndsrätt. Åklagaren skall också i normalfallet föra en skadeståndstalan (enskilt anspråk) för målsäganden. Men det ville inte åklagaren, trots sin tjänsteplikt. Först efter kraftiga påtryckningar från SD:s ombud gick åklagaren med på detta och med förhållandevis mycket små belopp.

Våldsamt upplopp?

Målsäganden ville att åtal också skulle väckas för våldsamt upplopp. Blankt nej, utan motivering, från åklagaren. De några tiotal miljoner TV-tittare som sett massans stormanlopp och övriga våldsamheter skulle nog ha varit konfunderade över beskedet om de tillfrågats.
Överprövning av åtalsbeslutet, alltså komplettering av förundersökningen, begärdes. En vice överåklagare konstaterade enbart att ”finner inte skäl inleda förundersökning för annat brott”. Från riksåklagaren finns särskilda riktlinjer om beslutsmotiveringar (R&R 2013:1), men de tycks inte ha tillämpats.

Vid huvudförhandlingen i tingsrätten uppträdde plötsligt en tredje åklagare, som knappast lagt ner någon möda på att sätta sig in i ”struntmålet”. Inte heller domstolen hade sin bästa dag. Affischkampanjen, som kostat 462 000 kronor, hade måst ställas in, men sammanlagda skadeståndet fragmenterades till 28 000 kronor. De tre tilltalade, medellösa yrkesdemonstranter, dömdes till obetydliga bötesbelopp.

På senare tid har vi sett flera svaga eller maktfullkomliga åklagarinsatser, inte minst i mål som den ”giftmördande” läkaren på Astrid Lindgrens sjukhus, Quick-morden eller den oproportionerliga förföljelsen av den möjligen moraliskt klandervärde Julian Assange.
Ett målsägandebiträde har, när så behövs, befogenheter som ger möjlighet att rätta upp en rättegång som på grund av åklagarens försumlighet håller på att gå snett. Rätten till målsägandebiträde finns dock enbart för fysiska personer, inte för ideella organisationer eller företag. Behöver det vara så? Skall tilltron till åklagarväsendet vara absolut?

Underligheter

Det finns många andra underligheter i ärendet. En är tillämpningen av lagregeln om Brott mot medborgerlig frihet (BrB 18 kap 5 §) som bland annat handlar om olaga tvång eller hot mot den allmänna åsiktsbildningen. När affischer revs ner och ”skyddare” knuffades undan, borde regeln ha tillämpats, men detta ville inte åklagarna. Över hela ärendet hänger ett mörkt moln: Går det alltid till så här eller hade det någon betydelse vem som var målsägande?

 

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Ej redaktionellt material

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Tänk på att du är juridiskt
ansvarig för dina kommentarer

Läs även:

Nytt utredningsuppdrag från regeringen: Islamkritik ska klassas som rasism

Nytt utredningsuppdrag från regeringen: Islamkritik ska klassas som rasism

🟠 INRIKES Den miljöpartistiska bostads-, integrations samt jämställdhetsministern Märta Stenevi har nyligen presenterat ett nytt utredningsuppdrag som går ut på att myndigheter ska samverka för att dels öka säkerheten kring moskéer i Sverige, dels kartlägga utsattheten för så kallad islamofobi. Ett uttalat mål är att islamkritik ska klassas som rasism, vilket gör att särskilt MP närmar sig det islamistiska partiet Nyans som vill kriminalisera islamofobi.

Pojke våldtagen i Sundbyberg

Pojke våldtagen i Sundbyberg

🟠 NOTIS En pojke har enligt uppgifter till Aftonbladet våldtagits i Sundbyberg, norr om Stockholm på onsdagskvällen. Våldtäkten av pojken ska ha skett utomhus och en förundersökning har inletts.

Nyhetsdygnet

Runmästarens hemliga regler och dolda budskap

🟠 Runböcker finns det många av, men i Runkalendern tar Magnus Stenlund ett nytt grepp om det fornnordiska alfabetet. Han driver tesen att en runmästare redan på bronsåldern var i kontakt med Medelhavscivilisationerna, kanske de Joniska öarna, och med stor noggrannhet och enligt förutbestämda regler skapade dessa runor. De är långt mer än skrivtecken, utan berättar också mycket om de gudar och andra väsen som de symboliserar, ordnade i en vacker symmetri som på ett schackbräde.

Underhållande om Leninbesatt hotellägare

🟠 Kapitalister som hyllar Lenin? Ja, i Sverige finns en hotellägare som gjort sig känd för att vara ett stort fan av Lenin, som instiftade Leninpriset och som ekonomiskt stöttat Jan Myrdalsällskapet – Lasse Diding. Journalisten Per Nygren har skrivit underhållande om Diding och hittar många bisarra detaljer, men enligt Nya Tiders recensent missar Nygren, trots ett gediget grävande arbete, viktiga frågor som hade gjort boken mer relevant för allmänheten.

Östersjöns guld, Bärnsten

🟠 När du håller en bit bärnsten i din hand, tänk då på att den har färdats oförstörd flera miljoner år genom tiden. Det är fantastiskt. När du håller den mot ljuset och ser lite mossa inuti, då har den mossan fastnat i kådan som stelnat och blivit till en mycket älskad smyckesten. Nu ska vi lära känna bärnstenen, eller Östersjöns guld som den också kal­las.

”Spermageddon”: Kommer västvärldens människor att kunna fortplanta sig år 2050? – Hormonstörande ämnen pekas ut som ansvariga för drastisk nedgång i spermie- och äggkvalitet

🟠 För några år sedan kom en chockerande rapport om att spermiekvaliteten hos västerländska män sjunkit med nästan 60 procent mellan 1973 och 2011. Även testosteronnivåerna har visat sig vara minskande. Nu har forskaren bakom studien, doktor Shanna Swan, gett ut en bok om orsakerna, och pekar ut de hormonstörande ämnen som finns i allas vår vardag. Medan den uppmärksammats av internationella medier är det helt tyst om den i Sverige.

Nils Bejerot

🟠 Han startade kriget mot knarket. I år skulle psykiatern och forskaren Nils Bejerot ha fyllt 100 år. Han grundade Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) och kom att bli känd som den ”svenska narkotikapolitikens fader”. Hans nolltolerans mot narkotika på 1960-talet väckte dock vänsterns vrede och media vände honom ryggen.

Aroniabär och fläderbär

🟠 Än är det inte för sent att plocka bär. Två riktigt nyttiga bär hittar vi i våra trädgårdar nu. Aroniabär är en uppstickare som visat sig vara ett riktigt superbär. Fläderbär har använts som en gammal och beprövad förkylningskur i århundraden, och har även visat sig vara behjälplig i att förebygga eller lindra influensa.

Senaste numret

Nya Tider är den enda papperstidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Från april 2017 utkommer Nya Tider även med en nätupplaga varje vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

123 037 97 35

Kundtjänst
Tel: 08-410 677 70
kund[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Redaktion
redaktion[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Artiklar (RSS)
© 2021 Nya Tider. Med ensamrätt. Nya Tider ges ut av AlternaMedia AB.

Ansvarig utgivare: Vávra Suk. Bankgiro: 108-0357.

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.