Skip to Content

Malmö på 1960-talet. Nydahl gör jämförelser mellan då och nu. Berättelsen kretsar kring honom själv och hans upplevelser, men med skarp blick fångar han tidsandan och kontrasterar den mot det samhälle vi fått i dag. Foto Malmö: Ultraswank

Recension: Malmö då och nu

I Thomas Nydahls senaste verk möter oss både en rad självutlämnande skildringar av barndom och liv i Malmö, och en serie politiska essäer. Fredrik Åkerström finner en skildring av en stad i förfall, och en känslig mans försök att förhålla sig till den.

Publicerad: 11 januari, 2016, 10:04

  • Svenska

Läs även

Thomas Nydahl är en svensk författare med ett 50-tal böcker under bältet. Han har varit verksam i mer än fyrtio år, och även om han sällan setts till i TV-sofforna, har många av hans böcker uppmärksammats i olika sammanhang. Nydahl har hunnit med allt ifrån vänsterradikala politiska skriverier på 70-talet, till fyra böcker om Lissabon och den portugisiska fadomusiken. Ett av hans senaste alster, Identitärt – Om rötter, identitet och politisk aktivism (2014), var något så ovanligt som en bok som mottogs ganska positivt av både bokens ”högerextrema” studieobjekt och Expressens kultursida. Nydahl själv har rötterna i 70-talets ytterlighetsvänster, bland annat KFML, men har sedan länge lämnat de miljöerna. Med åren har han utvecklats till en, särskilt med svenska mått mätt, mycket självständig debattör och författare.

Ett barn är fött på Sevedsplan (2015) är Nydahls senaste bok. Här handlar det om dels en självbiografi av ett lite annorlunda slag, och dels om en betraktelse av Malmös utveckling – socioekonomiskt, demografiskt och som stad att bo eller ens befinna sig i. Denna utveckling beskriver Nydahl utan att skräda orden allt för mycket som en urspårning och ett förfall, vilket väl vid det här laget för de flesta torde vara okontroversiellt. Boken är indelad i två ”avdelningar”, en inriktad på det självbiografiska materialet, en med mer politiskt innehåll. I praktiken finns det inte just några vattentäta skott mellan dessa två segment, mer om vilket lite senare.

Bokens struktur är ganska ovanlig, då den trots sin centrala röda tråd är uppbyggd av vad som kan beskrivas som ett stort antal essäer och betraktelser. Den som letar efter en kronologisk levnadsskildring får leta någon annanstans. Nydahl rör sig fram och tillbaka mellan barndom, ungdom, föräldraskap och samtid, men håller samman skildringen bland annat genom ett antal betydande, i vissa fall traumatiska, nyckelupplevelser. Barndomens vistelse på ”vilohemmet” i Tormestorp, moderns sjukdom, det egna föräldraskapet och erfarenheterna bland Malmös 70-talskommunister är några av de tematiska knytpunkter som genomgående präglar texterna i boken. Det finns upprepningar, men de stör sällan, och överlag är Ett barn är fött på Sevedsplan konstruerad på ett sätt som gör att intresset för varje tema, episod eller period bibehålls på ett bra sätt. En hänvisning i ett tidigare kapitel kan förebåda ett annat, längre kapitel som behandlar ämnet mer detaljerat. En kort anmärkning växer till ett längre stycke någon annanstans, eller så krymper en hel skildring till en kort mening i en återkoppling någonstans senare.

Man förstår alltså ganska snabbt varifrån ordet ”fragment” i bokens undertitel kommer. Ändå är det alls inte svårt att hänga med i svängarna. Tvärtom får man överlag en väldigt klar bild av de förlopp Nydahl beskriver, även om bilden kanske inte alltid är helt klar innan man avslutat boken.

Att säga att boken är självutlämnande vore årets underdrift. Nydahls uppgörelse med sin tid inom sektvänstern, en uppgörelse få av 70-talets gamla Sovjetkramare någonsin vågat sig på, känns nästan som en parentes när han delar med sig av sina mörkare sidor. Psykiska besvär med tillhörande ångestdämpande mediciner, ett blandmissbruk vars omfattning inte blir helt klarlagt, men som tydligen lett till omfattande hälsoproblem, och en rad personliga misslyckanden beskrivs rakt på sak, och utan omskrivningar.

Ibland finns en viss distans. Vi får aldrig helt och hållet klart för oss hur konflikterna med högljudda grannar rent konkret gestaltat sig, och familjen ser vi inte mycket av annat än på ett ganska abstrakt sätt. Det är visserligen både begripligt och, i dessa tider av Mig äger ingen, berömvärt att Nydahl väljer att inte lämna ut känsliga och intima upplysningar om sina närmaste. Priset är att tonen ibland skulle kunna tolkas som självupptagen; stundom får man intrycket av att skilsmässor och relationsproblem primärt är något som sker i hans eget inre, med familj och andra som statister. Då måste man som läsare stanna upp och förstå att boken som helhet är djupt personlig, och ytterst behandlar Nydahls själs- och tankeliv. Någon skrytsamhet, självgodhet eller hybris finns det heller inga spår av i texten – bara när innehållet blir strikt politiskt kan ett eller annat namn nämnas med kritiskt tonfall. Den distans som smyger sig in när Nydahl beskriver sina närmare relationer är också på fler sätt något positivt; självutlämnande som boken är, så slipper vi ändå allt för ingående djupdykningar i till exempel författarens sexualliv. Som läget är i Sverige i dag, får det sägas vara ett uppfriskande drag.

Boken har också en politisk aspekt, som går långt bortom diskussionen kring Nydahls bakgrund inom extremvänstern. Även denna är intressant – under precis den tid då han var som mest aktiv i kommunistiska sammanhang, hyllades han entusiastiskt av Aftonbladet, som 1974 beskrev hans ”vrede” som ”ren och stark”. Själv avfärdar han numera sitt tidiga politiska författarskap som undermåligt och plakatpolitiskt, och menar att det ”saknade varje existensberättigande”. Trots dylika godbitar är det när han ger sig i kast med Malmö och invandringen som den politiska sidan av boken blir mest intressant. Boken är som sagt formellt sett delad i två, där den första avdelningen är mer självbiografisk, och den senare politisk. I praktiken är det absolut inte så enkelt, eftersom politiken genomsyrar också den första (längre) delen och vice versa. Så heter också avdelningarna ”personligt (men politiskt)”, respektive ”politiskt (men personligt)”.

En del av det Nydahl diskuterar är skåpmat för den som är något så när insatt i situationen i Malmö och Sverige. Ett exempel är de växande motsättningarna mellan etniska minoriteter, där Nydahl fäster extra avseende vid muslimsk aversion mot judar, eftersom judiska vänner till honom börjat lämna Malmö. Även andra konfliktytor, som den mellan shia- och sunnimuslimer, tas upp.

Bham em och kväll 22 maj 018

Thomas Nydahl är en av få svenska författare som lyckats röra sig fritt mellan finrummen och dissidentmiljön. Kanske är det hans bakgrund inom ytterlighetsvänstern på 1970-talet som gjort att han välkomnats i TV-soffor och på Expressens kultursida. Han skriver dock knappast politiskt korrekt, utan gör reflektioner om både sig själv och samhället utan några som helst hämningar. Foto: Privat

 

 

Värt att nämna i sammanhanget är att Nydahl inte i första hand diskuterar de stora, strukturella frågorna. Som gammal vänsterman vore det förstås rimligt om han intresserade sig för invandringens roll i det ”nyliberala” projektet att demontera välfärdsstaten, dumpa löner och införa en låglönesektor primärt befolkad av invandrare och svensk underklass. För den som tog del av innehållet i regeringens migrationsuppgörelse med det borgerliga blocket i oktober 2015, med dess märkliga punkter om exempelvis utbyggt RUT-avdrag, kan avsaknaden av sådana synpunkter vara en brist. Samtidigt är det kanske ett uttryck för Nydahls absoluta brott med marxismen – det är inte den abstrakta strukturen eller något övergripande politiskt mål som är huvudsaken, utan det mänskliga och enskilt verkliga. Därmed inte sagt att resonemangen saknar sakligt underlag, men vid sidan av tidningsartiklar och ett antal forskningsrapporter är det Nydahls egen upplevelse av läget som är central när han arbetar för att förstå vad man egentligen har gjort med hans barndoms Malmö.

Nydahl är å ena sidan balanserad, tolerant, och i vissa avseenden måhända ”politiskt korrekt”. Samtidigt är han inte rädd för att bli extremt kontroversiell, när han finner det påkallat. Peter Mangs brott beror inte minst på ”den tilltagande polarisering som följer i en stor invandrings spår”, som här fått sitt ”uttryck i ett besinningslöst våld”. Det är ord och inga visor, som visserligen kan diskuteras, men som åtminstone visar att Nydahl trots sitt återhållsamma och ibland närmast känsliga tonfall inte drar sig för att spotta på golvet när det behövs. Det är få skribenter i Sverige som kan använda ordet ”islamisering” utan att åtminstone en ton av högersekterism smyger sig in i formuleringen, men Nydahl är en av dem.

Just i diskussionen av islams och invandringens följder för Malmö är Nydahl tydlig med sina synpunkter, men det vore antagligen svårt för alla utanför den mest avvikande vänstern att anklaga honom för rasism eller fobi. I bokens andra avdelning möter oss en rad essäer om ämnet. Jurister på Shariautbildning i Dubai, Malmös ekonomiska situation i relation till migrationen, kvinnlig omskärelse och etniska enklaver i förorterna – alltsammans får plats. Perspektiven är annorlunda än en genomsnittlig person med bakgrund inom svensk nationalism kanske är van vid. Här saknas counterjihad-bloggare och högerradikala teoretiker. När Nydahl söker kommentar och teori, dyker istället Zygmunt Bauman och den svenske socialantropologen Aje Carlbom upp.

Kritiken av Malmös utveckling begränsar sig för övrigt inte heller till invandring och islamisering. Däremot är det sådana frågor som främst tar plats i bokens and­ra avdelning, och det är även där Nydahl vinnlagt sig mest om källor och teori. Förfrämligandet, förfulningen och betongen beskrivs mer i strikt privata termer, och därmed främst i den första avdelningen. Dunkande musik, högljudda grannar, skottlossning.

Klart är att inte alla som läser Nydahls bok kommer att dela alla hans bedömningar och värderingar – därtill är han alldeles för mycket av en politisk och kanske personlig blandsallad. Just därför är det emellertid intressant att ta del av hans tankar. Dessutom är Nydahls erfarenheter och självbetraktelser läsvärda i sig själva, oavsett hur man ser på bokens politiska innehåll. Ett barn är fött på Sevedsplan är enkelt sagt en spännande och ovanlig bok. Att använda ordet ”underhållande” blir nog missriktat, givet att den innehåller mycket av både privat smärta och samhälleligt mörker. Men det är inte en bok man lägger ifrån sig så många gånger innan den är slut.

Köp boken här 

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Kommentarer inaktiverade.

Spengler i sidobelysning

KULTURVi känner alla till Oswald Spenglers storverk, Västerlandets undergång (1918-1922). En tegelsten som skisserar den historiska utvecklingen i hela världen utifrån vissa synvinklar, såsom att kulturerna utvecklas och fulländas separat. Någon övergripande ”civilisationens frammarsch” anses inte finnas. Och vår del av världen, Västvärlden eller den faustiska kulturen, tecknas såsom att den uppstått på medeltiden, blomstrat under barocken och nu går mot sitt slut. Visionen kan kritiseras på många punkter men Spengler har förvisso stilen att framställa allt detta medryckande. Och då kan man fråga sig: vilka tänkare påverkade honom i den vision han hade?

Hemmet på frammarsch

KULTUR OCH TRADITIONTänk att hemmet har blivit en så viktig plats i dessa coronatider. Vill man göra nytta för sina medmänniskor ska man stanna hemma. Det är länge sedan hemmet betydde så här mycket som det gör just nu. När man inte kan eller får bjuda hem släktingar och vänner drabbas de flesta människor av någon slags uppvaknande och börjar se på sitt hem med nya ögon.

Finns det numera en svensk intelligentia?

ANALYSFörr fanns en bildad klass, men Sverige gjorde sig medvetet av med den. Vad utgör då den ”intelligentia” vi har i dag, den som Karl-Olov Arnstberg nämner i sin debattartikel i Nya Tider v. 23/2020? Sophie Kielbowska redogör för hur det gick till när Sverige förlorade sin bildning och vad som blev resultatet.

Mellan dikt och fakta om u-båtskränkningar

DEBATTFörra året utkom boken Operation Notvarp, och debattören Curt Linderholm menar att den förvånar på grund av sina fantasier kring den stora ubåtsjakten i Hårsfjärden, Stockholms skärgård 1982. Författaren Mikael Nyman har, för att stadga upp sin tes, hänvisat till verkliga platser i Stockholms skärgård, verkliga sjunkbombsfällningar och minsprängningar samt då inblandade svenska amiraler och politiker. Linderholm pekar dock på att många påståenden och antydningar som görs i boken om vilken den kränkande makten var, för länge sedan motbevisats.

På jakt efter den nordiska folksjälen

KULTURMyrkur, eller Amalie Bruun som den 35-åriga danska kvinnliga artisten ifråga heter, började sin karriär med att skapa atmosfärisk black metal-musik, som blev uppmärksammad, och som även överlag fick bra kritik. Det gjorde i sin tur att hon kunde uppträda på stora och erkända festivaler som Roskildefestivalen i Danmark, Wacken Open Air i Danmark, och även på en av världens största ”multi”-festivaler, South by Southwest, i USA.

Den mystiska kedjan, Sägnerna om Ängsökedjan

KULTURPå slottet Ängsö (vars äldre stavning är Engsö) i Västmanlands län förvaras i dag en guldkedja av dunkelt ursprung. Denna kedja får aldrig lämna slottet för då bryter eldsvåda ut.

Bok: Vaccinera dig – eller låt bli

RECENSIONDen danske professorn och specialistläkaren Peter Gøtzsche har utkommit med ännu en bok där han granskar läkemedel och behandlingsmetoder, denna gång riktar han in sig på vaccin. Ska man låta vaccinera sig och sina barn? Uppväger fördelarna alla risker? Svaret är inte så enkelt och Gøtzsche gör en ansträngning att differentiera debatten, som ofta är svartvit. I själva verket kan ett vaccin vara värt att ta, medan ett annat borde avstås. Författaren går igenom en rad vanliga och ovanliga vaccin och redovisar med omfattande stöd i vetenskaplig litteratur sina slutsatser.

Ett besök i den gamla snapphanegården Sporrakulla

HISTORIAHär får vi följa med Alf Ronnby på en härlig utflyktstur en dag i maj. Färden går till Kullaskogen, som ligger i nordöstra Skåne. Djupt inne i Kullaskogen ligger en gammal snapphanegård som har klarat sig undan svenskarnas härjningar.

Gå till arkivet

Send this to a friend