Skip to Content

Kultur

Recension: Why We Fight

I denna ovanliga bok från 2001 formulerar Guillaume Faye ett manifest för Europas motståndskamp och pånyttfödelse. Det är fransmannens senaste verk som översatts till engelska. Faye har varit ledande inom den franska idérörelsen Nya Högern, men funnit den för intellektuell och utan förmåga att provocera. Och provocerar gör Faye gärna, något Lennart Svensson reflekterar kring i denna recension. Svensson är väl förtrogen med Fayes inspirationskällor som Nietzsche, Jünger och Spengler, och är själv aktuell med översättningen av Mikael Jalvings storsäljare Absolut Sverige.

Publicerad: 26 februari, 2013, 17:55

  • Svenska

Läs även

Guillaume Faye är en stridbar man. Själva titeln på Why We Fight andas strid och konflikt. Och visst är det en konflikt i dag. En etnisk, kulturell och politisk kamp om huruvida västvärlden ska förlita sig på sedvana och tradition eller om nihilism och nivellering ska råda.

Faye skildrar detta. Och han ser framför sig en global strid med etniska, ekonomiska och geopolitiska förtecken. Jag anser att han brer på lite för tjockt, han målar med lite för drastiska penseldrag. Ju radikalare man är, desto mer kan man renodla sina åsikter. Faye drar nytta av det för att göra Why We Fight till en radikal bok, intressant att läsa för att få uppslag om dagens politik och samhälle. Men en mer subtil, mindre krigisk och mer filosofisk attityd hade varit bättre. Men med det sagt så har man aldrig tråkigt i Fayes sällskap. Ordlistans texter är, som sig bör, ganska korta. Man hittar lätt nya termer att intressera sig för om man fastnar på något ställe. Why We Fight har något för alla radikalkonservativa och ”real righters”.

Faye har en kompromisslös ton i sin Why We Fight och det har nog sitt värde. Den skrevs 2001 och är än mer aktuellt i dag, 2013. Vi måste försvara vårt eget hus. Faye skriver om massinvandring, traditionalism och modernismens avigsidor. Vi vet alla att massmigrationen är av ondo, att traditioner behövs och att nivelleringen gått för långt. Här får man en repetition av dessa spörsmål, dels i bokens första 70 sidor, som är en polemisk essä, dels i den ”metapolitiska ordlista” som upptar resten av boken. Här kan man fördjupa sig i termer Faye myntat såsom xenofili (= att tvingas älska främmande folk), devrilisering (= försvagning av manligheten), etnomasochism (= att tvingas ogilla det egna folket) och arkeofuturism (varom mer nedan), samt läsa om saker som vilja till makt, social egoism och kulturell neo-primitivism.

Muslimer Frankrike

Muslimer ber på en gata i en fransk stad.

 

Faye har ordets gåva. Han kan skriva. Nietzsche, Jünger och Spengler är stilidealen. Men han träffar inte alltid rätt. Hans tro på en ”civilisationernas kamp” är överdriven. Jag menar, visst ska vi värna västerlandets värderingar, men hett krig med MENA kommer det inte att bli. Också jag trodde det förr (se Vårt Försvar 1/2008), men de öppet krigiska tiderna är, vad det verkar, över.

Jag tror även att den ”katastrofernas konvergens” (omtalat på s 103 i boken) som Faye talar om är överdriven. Visst står världen inför utmaningar, visst är västvärlden hotad av immigration, övermogen välfärdsstat, miljöstress och kulturkrig, men att tro på megakris är old school. Striden förs i dag på det propagandamässiga, massmediala och psykiska planet. Det är ett kulturkrig, en metapolitisk kamp som ska föras mot hoten. Vi lever i intensiva tider men det är en tid av ”frekvenskrig”, inte hett krig.

Vidare så är Fayes vurm för kärnkraft otidsenlig. Visst kan kärnkraft hjälpa oss att minska oljeberoendet, men på sikt tror jag vissa andra, högteknologiska alternativ till vår energiförsörjning kan bli aktuella. Jag tror i alla fall inte att solenergi och vindkraft är allt som framtiden kommer att bringa inom det alternativa energiområdet. Men i ett vidare perspektiv kan man förstås se Fayes intresse för kärnkraft som en vurm för stora, tekniska projekt, ”Big Science”, och det kan ses i linje med hans ”arkeofuturism” som bejakar spekulativa idéer.

Faye talar som sagt om arkeofuturism. Dels gör han det i boken med samma namn (1998), dels ägnar han fenomenet några rader i ordlistan i Why We Fight (s 79). Detta är ett genialt begrepp på många sätt. Som modern högerman med arkeofuturism på baneret frigörs man från en sådan högeridé som konservatismen, som alltid får på pälsen för att den blickar bakåt. Man styr även fri från den av vänstern så omhuldade modernismen, implicit fiende till all tradition och forn sed. Med arkeofuturism kan man både ”älska framtid och vörda forntid”.

WhyWeFight

Why We Fight: Manifesto of the European Resistance, av Guillaume Faye
Översättning: Michael O’Meara, Arktos förlag 2011
Originaltitel: Pourquoi nous combattons: Manifeste de la Résistance européenne, 2001

Men jag tvivlar på att Faye ens skulle uttrycka sig i termer av ”vörda forntid”. Det skulle han väl se som antikvarisk traditionalism och museologisk folklorism. Nej, hans visioner är djärva och titaniska, som ett euro-ryskt jätteimperium med avancerad big science i form av kärnkraft och rymdprojekt (Euro-Siberia, s 141f). Jag ser själv gärna ett samarbete med Ryssland inom ramen för ett regionernas Eurasien, och gärna fler rymdprojekt, men Fayes retorik är för överspänd. Man får gärna skriva suggestivt och ha djärva idéer, men Fayes faustiska prometheism leder fel. Om ”prometheism” skrivs annars på s 226f. Själve Ernst Jünger, från vilken Faye torde ha inspirerats av legenden om Prometheus som stal elden från gudarna och gav den till människan, varnade ju för dylik teknik-romantik.

Faye borde ha lärt sig av Jüngers sans och måtta, av den Jünger man mötte efter 1949 i texter som Heliopolis och Der Waldgang. Faye tycks mig dra iväg åt en Spenglers människofientliga teknikdyrkan lite väl mycket. För Spenglers välformulerade, men pessimistiska tekniksyn, se Människan och tekniken som förlaget Arktos gav ut härom året.

 

Vi måste försvara oss, säger Guillaume Faye. Vi måste slåss för vårt eget, för Europas folk. Europa är härjat av regimens hat mot sina egna medborgare. Regimen driver sin ”antirasism” som egentligen bara är ett täcknamn för anti-vit. Den progressiva PK-ismen utarmar vår världsdel med sin modernism, sin nihilism och konsumism och tvingar oss att bli identitetslösa subjekt i en kall 1984-värld. Någon liknande agenda finner man inte i Kina, Indien eller MENA.

Faye

Guillaume Faye.

Så man kan ha ett globalt perspektiv för att visa PK-isterna att om, säg, japanerna har rätt till Japan har svenskarna rätt till Sverige. Dock ska man inte uttryckligen göra andra folks saker till vår, säger Faye. Fayes franska trätobroder Alain de Benoist har hävdat en sådan, mjukare, samnationalistisk agenda. Den kan ha sin lockelse. Och den kan, anser jag, vara effektiv i debatten. Som jag nyss gjort: om japanerna har rätt till Japan så har svenskarna rätt till Sverige. Det är en ganska effektiv analogi. Man kan tysta svenskfientliga aktörer med dylika argument. Det har för sin del visats i Youtubefilmen ”Hur man debatterar ner ’anti-rasister’ ”. Den rekommenderas varmt.

Faye är alltid radikalast. Hävdar de Benoist något är han emot det. Personligen kan jag både uppskatta de Benoists mer akademiska framtoning och Fayes drastiska svep. Nog är även Faye beläst, nog är denna bok värd sitt pris som exposé över modern politik, geopolitik och identitarism. Något hett krig blir det som sagt inte, men metapolitiskt är striden intensiv så det räcker. ”Anti-rasism” och brännmärkning av nationalister och identitärer sker ännu 2013. Debatten vinner sig inte av sig självt. Och för att få en och annan ny aspekt på detta frekvenskrig, denna propagandastrid och  kulturkrig kan Why We Fight vara en nyttig bok att läsa mellan varven. Bara man inte låter sig förföras av fantasierna om krig, kärnkraft och eurosibirisk nypaganism.

Faye är på det hela taget rekommendabel. Han är ingen kraftlös konservativ som radar upp modernitetens problem. Han har en del pessimistiska drag, men han är i själ och hjärta optimist. Framtiden är öppen, allt är möjligt, säger han. Vi har vår fria vilja. Den måste till: viljan till makt, viljan att bli något mer än vad vi är. Han säger vidare: etnicitet är viktig men den är inget utan aktörer som vet att den är viktig, som vet att de tillhör ett visst folk. Etnicitet är värdelöst utan en medveten aktionsplan, utan en färdriktning, utan en vilja till storhet. Det räcker inte att bekämpa nihilistiska mångkulturister. När den kampen är vunnen måste man ha en egen vision, en positiv vision för framtiden. Faye visar oss hur man skapar en sådan vision genom att tänka stort och kreativt. Likt läromästarna Jünger, Nietzsche och Spengler lär han oss att tänka och det är den största formen av beröm man kan ge en författare.

Lennart Svensson

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Ulf Lundell – den siste arbetarklasshjälten

KULTURUlf Lundell, 71, är en av Sveriges mest omtyckta och produktiva artister. SVT har nyligen visat en dokumentärfilm om den svenske ikonens liv. I denna krönika reflekterar Karl Mikael Larson över Lundells avtryck på den svenska kulturen.

Volvos dramatiska överlevnad

BOKRECENSIONSaab lades ned, men Volvo överlevde. Detta är känt för alla som hängt med i nyheterna de senaste åren. Detta är svensk bilindustri i ett nötskal, en avgörande aspekt av svensk industriell nutidshistoria. Gemensamt för båda märkena var att man måste söka utländska samarbetspartners samt gå upp i kvalitet, bli ”premiummärken”. Långt om länge lyckades, som vi nu vet, Volvo med det. Men det krävdes en kinesisk entreprenör för att det hela skulle ros i hamn. Nya Tider har läst två böcker om Volvo.

Pat Buchanan skissar hoten mot vår civilisation

BOKRECENSIONI boken Suicide of a Superpower: Will America Survive to 2025? sveper Buchanan med en klarsynt överblick över USA:s utveckling, Europas avsteg från de traditionella värderingarna och den övriga världens förändringar framför allt i fråga om demografi. Att boken kom ut för några år sedan har bara låtit tiden stärka Buchanans teorier om en degradation av den europeiska civilisationen.

Hur såg julfirandet ut på 1800-talet?

JULHISTORIAJULHISTORIA: I dag förknippar kanske inte så många julen med firandet av det nyfödda Jesusbarnet som kom till jorden för att frälsa mänskligheten. Högtiden har blivit mer av en familjefest med god mat, julklappar och Kalle Anka. Det sekulära samhället har mer och mer trängt undan firandet både av Jesu födelse och de lite mer vidskepliga traditioner som var vanliga förr, och som ofta dateras till långt innan det kristna julfirandet var påtänkt. Julen var oerhört viktig förr och man lade stor vikt vid de olika förberedelserna inför julfirandet.

Vikingatidens gudar lever kvar

KULTURVår historia är på något sätt närvarande i bakgrunden för dagens samhälle, kulturen och människorna. För det mesta tänker nog inte gemene man så mycket på det i vardagen. Det är först då frågan ställs om vårt kulturarv, som vi kanske reflekterar över varifrån vi kommer och vad vi har med oss på resan.

Ny bok: förslag för att vända Sveriges tragiska utveckling

BOKRECENSIONReceptbok för svenskt nytänkande tar den tidigare kommunchefen och juristen Tommy Ulmnäs steget vidare, från de samhällsproblem han identifierat i tidigare böcker, till att presentera lösningar på dem. Boken är mer av ett politiskt manifest, än ett antal råd om hur den enskilde medborgaren kan agera. I korta kapitel går Ulmnäs igenom de områden han vill omvandla i grunden, från journalistikens villkor till skolan, med målet att svensken ska återfå sin självständighet.

Legendarisk tidskrift hyllas

KULTURHäpna! Detta, inklusive utropstecken, var namnet på en svensk science fiction-tidskrift. Den utgavs 1954-1965 och hann utkomma i mer än hundra nummer. Den präglade en hel generation svenska sf-läsare och författare. Nu har det utgetts en antologi som samlar noveller från tidskriften samt presenterar den ur olika synvinklar.

Runar Søgaards liv bakom rubrikerna

KULTURI sin självbiografi ger den tidigare predikanten sin version av inte bara äktenskapet med sångerskan Carola Häggkvist, utan berättar även om andra händelser som genom åren har skapat rubriker. Boken ger också en bild av hur det är att vara föremål för mediernas uppmärksamhet i decennier, ett rampljus som inte alltid varit av godo.

Gå till arkivet

Send this to a friend