Skip to Content

Gruppkommande män som påstått att de är ensamma i världen prioriteras nu av Migrations­verket på regeringens order för att så snart som möjligt ta hit hela familjen från Afghanistan. Foto: Nya Tider
CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Regeringen spelar med i ankarbarnens asylbedrägeri

PappersupplaganNya Tider v. 50

Begreppet ankarbarn betyder ungdomar som påstår att de är ensamma i världen, medan sanningen är att de skickats av sin familj till ett västland för att få uppehållstillstånd och sedan ta in hela familjen. Detta bedrägliga beteende fördöms av de flesta, men nu visar det sig att Sveriges regering inte bara spelar med i detta cyniska spel, utan även prioriterar detta framför andra ärenden.

Publicerad: 9 december, 2020, 17:27

  • Svenska

Läs även

Migrationsverket har bråttom att ta hit ankarbarnens föräldrar och andra anhöriga. Och det på order av regeringen.

De kal­la­des under lång tid för ”ensamkommande flyktingbarn”, men sedan Nya Tider och andra alternativmedier gjort avslöjande reportage om ”skäggbarnen” blev lögnen alltför uppenbar, och den officiella benämningen är nu ”ensamkommande unga”. Egentligen är de inte heller ensamkommande, då ofta grupper av dessa unga män – det är nästan aldrig flickor – reser tillsammans. Rätt begrepp borde vara ”gruppresande män”.

Att vara ”ensamkommande” och ”barn” ger stora fördelar i det svenska systemet, vilket vi skrivit om utförligt i Nya Tider. Man får all möjlig uppassning och självklart lättare att få asyl, inte för att man är förföljd utan för att man anses vara ensam i världen. Regeringen har gång på gång infört nya undantag för att låta afghaner som går i svenskt gymnasium stanna, trots att de av Migrationsverket funnits sakna asylskäl och fått avslag på sin asylansökan.

Dessa unga män kommer dock inte bara för sin egen skull. Det är ofta ett projekt från hela familjen, som samlar pengar till den långa resan, väl medvetna om den stora belöningen om det lyckas. Om en son kan placeras som ”ankare” i ett land vars befolkning genom hårt slit och uppoffringar lyckats bygga upp en välfärd, kan snart alla syskon, kusiner och farbröder flytta efter. Rätt till anhöriginvandring omfattar visserligen bara nära anhöriga, som föräldrar och syskon, men dessa har ju i sin tur nära anhöriga. Att en enda person på detta sätt kan ta in dussintals på bara något år kal­las kedjeinvandring.

Att låtsas vara ensam i världen för att väcka sympati och få asyl, men i själva verket vara en del i en uträknad plan som ska lura det svenska systemet att ge dussintals lyck­sökare gratis försörjning livet ut, betraktas så klart av de flesta som oetiskt, bedrägligt och brottsligt. Nu spelar dock myndigheterna med i denna bluff.

När Nya Tider kontaktar Migrationsverket får vi beskedet att när det kommer till anhöriginvandring så prioriteras ”ensamkommandes” föräldrar framför andra anhörigärenden. De afghanska männen, som det oftast handlar om, har nämligen påstått att de är strax under 18 år när de kom till Sverige, och snart är de alltså inte ”barn” längre. Nu dyker mirakulöst deras försvunna föräldrar upp och vill ”återförenas” med den försvunna sonen. Reglerna är mer generösa för återförening med ett barn än någon som fyllt 18 år, och enligt Migrationsverket riskerar alltså ”barnen” en så kal­lad rättsförlust om deras ärende skulle dröja lika länge som andra ärenden i Migrationsverkets system och de under tiden skulle bli vuxna. Regeringen har därför instruerat Migrationsverket att dessa skall få gå före i kön.

Regeringen och myndigheterna spelar alltså med i denna cyniska bluff, en charad vars enda syfte är att placera en familjemedlem som ankare i Sverige för att sedan kunna ta in en aldrig sinande kedja av anhöriga.

Myndigheterna borde självklart avslöja denna bluff, och när föräldrarna plötsligt ger sig till känna så borde så klart återföreningen ske i deras eget hemland. Migrationsverket har ju redan konstaterat att det inte finns någon orsak att bevilja asyl på grund av förföljelse eller någon annan av de många olika omständigheter som kan ge asyl i Sverige.

Både så kal­la­de borgare och socialister i riksdagen är lika delaktiga i bedrägeriet. De som är i opposition kritiserar den havererade invandringen, men sedan när man själv tar över rodret slår man genast nya rekord i invandring. Som skattebetalarna självklart får bekosta.

Man har dessutom låtet riksdagens minsta parti, Miljöpartiet som med nöd och näppe klarat sig över riksdagsspärren, diktera villkoren. Det var MP som trumfade igenom att tusentals unga afghanska män skulle få stanna i Sverige, trots att de saknar asylskäl. Steg för steg förhalade man utvisningarna, bland annat med förevändningen att de skulle studera, men det illa dolda och ofta direkt uttalade syftet var att de skulle få stanna permanent. Vilket också skett.

Det senaste i raden av dessa steg är att de gruppkommande ankarmännen inte längre behöver visa att de har fått ett jobb som varar i två år för att få stanna. Den 23 november meddelade regeringen att det nu ska räcka med löfte om ett års jobb. Förslaget skickades ut på snabbremiss, det var bråttom eftersom en del av afghanerna trots alla undantag annars riskerade att gå miste om sin förmånliga tillvaro i Sverige. Detta trots att staten redan subventionerar hundra procent av arbetsgivarens kostnader om de anställer en ”nyanländ”, och när detta inte har räckt har kommunerna specifikt prioriterat ”ensamkommande” när de tillsatt tjänsten i bland annat äldrevården (se NyT v.7/2018 och NyT v.40/2020).

Detta är så klart inte bara en ekonomisk fråga. Nya Tider har tidigare rapporterat utförligt om den våldsvåg som drabbat Sverige i kölvattnet av denna fjärrinvandring, inte minst vad gäller grova sexualbrott. Sverige har även ”berikats” med en ny form av brott, nämligen homosexuell gruppvåldtäkt, där gärningsmännen hittills uteslutande varit invandrare från Afghanistan. Jag har tidigare redogjort för denna kulturella egenhet med ”de dansande pojkarna”, Bacha bazi (NyT v.24/2019). De unga pojkarna hålls som sexslavar, inte bara hos rika män, utan till exempel varje polisstation har sin egen Bacha bazi.

I detta nummer skriver vi om att Brå, efter många års vägran, nu trots allt ska genomföra en kartläggning av etnicitet i samband med ungdomsbrott. Där redogör vi också för hur regeringen, liksom tidigare regeringar, konsekvent vägrat att se eller ens undersöka något samband mellan invandring och den eskalerande brottsligheten.

Regeringen är alltså inte bara medskyldig till att svenska skattepengar går till en omfattande asylbluff, utan är också direkt ansvariga för det lidande som drabbar befolkningen genom gruppvåldtäkter – numera även homosexuella sådana – förnedringsrån, kriminella klaner och annat som inte fanns i Sverige tidigare. För detta måste politikerna ställas till svars, förr eller senare, och straffas.

Bluffen med ankarbarnen är ett illustrativt exempel på falskspelet som regeringen sysslar med. Man påstår att ”barnen” är alldeles ensamma i världen, och alla som påstår något annat är elaka människor med fördomar. När så föräldrarna mirakulöst dyker upp och vill ”återförenas” borde man så klart be alla som varnat för att detta skulle hända om ursäkt och genast skicka ”barnen” till deras föräldrar. I stället gör man tvärtom, man hjälper till i charaden och instruerar till och med myndigheterna att skynda på ansökningsprocessen för att få hit hela klanen som fort som möjligt.

Vávra Suk

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Sveriges Televisions strålande tolkning av påskens traditioner och påskharen

KRÖNIKAI påskaftonens digitala sändning presenterade SVT en egen ny tolkning av påskens huvudgestalter. Det blev en hare eller kanin. Det skall tilläggas att inom bildtolkning i religionshistoria görs väldigt liten åtskillnad mellan en hare och en kanin. Den av SVT framförda presentationen förvånade dock och kanske till och med sårade många kristna. Det uppenbara och pinsamma är framför allt de många faktafelen.

Tvärvändningar i retoriken

OPINION: JAN TULLBERGDet är märkligt hur snabbt det kan svänga angående vilka ord och uttryck som är politiskt korrekta och inte. I ena ögonblicket menar statsministern att kriminalitet inte har med invandring att göra, i nästa är invandrade kriminella klaner ett stort problem. Systemmedia anpassar sig som en kameleont efter hur vinden blåser, men allt är bara kosmetika. Någon verklig förändring i politiken syns inte, menar veckans debattör, docent Jan Tullberg, oavsett hur många gånger statsministern säger ”vi har varit naiva”. För att förändringen ska bli politisk och inte bara retorisk, måste många beslutsfattare bytas ut.

Nya Tider fick rätt mot ”fact-checkers”, Vaccinpass blir inte obligatoriskt för resor i EU

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETNya Tider fick rätt, EU föreslår att vaccinpassen inte ska vara tvingande, precis som Europarådet slog fast i en resolution som vi rapporterade om. Så kallade ”fact-checkers” har angripit Nya Tider och menat att uppgiften inte stämde, eftersom Europarådets resolutioner inte är tvingande – något vi också tog upp i vår ledartext.

Aborträttens demografiska konsekvens

KRÖNIKAFör en tid sedan var jag på begravning i Överkalix. Min moster, född 1932, hade avlidit som den sista av nio syskon. Hennes föräldrar, som varit mina morföräldrar, byggde sitt hus på en tomt med egen skog och fiskevatten. Hon stannade kvar i föräldrahemmet för att ta hand om de gamla till det jordiska livets slut. Så hon gifte sig aldrig och fick inte heller några barn.

Jakten på ett förlorat folkhem

KRÖNIKANär nya händelser ständigt dyker upp i nyhetsflödena är det lätt att glömma var vi kommer ifrån. När gick saker och ting snett? Och varför? Nittiotalets finanskris var en mycket omvälvande händelse i Sverige som också kom att påverka den politiska riktningen i landet. Snedsteg som lett fram till dagens situation. Folkmusikern Karl Mikael Larson debatterar frågan.

Gretas mardröm

KRÖNIKA

Den rebelliska provinsen

KRÖNIKA

Agenda 2030: Det ohållbara kal­las hållbart

OPINION: MAGNUS STENLUNDFörra veckan skrev författaren och medieprofilen Magnus Stenlund om Agenda 2030, som FN antagit. På den svenska regeringens hemsida kan man följa hur arbetet fortskrider konkret i vårt land. Agendans centrala mål handlar om klimat och miljö – och om hur globalistiska lösningar är de enda som hjälper. Däribland ”en säker och reguljär, ansvarstagande migration”, insmuget i paragraf 10.7. Miljöskydd är det inte något fel på. Men Agenda 2030 handlar inte om kontroversiella mål, utan om kontroversiella tillvägagångssätt, menar skribenten.

Gå till arkivet

Send this to a friend