Skip to Content

Dokumentärfotografi på Moderna Museet av Anna Riwkin. Bilden är tagen i Kivik 1954, ingår i serien Zigenarväg 1954-55. Det fanns vid denna tid ett par hundra romer i Sverige. Bakom boken, filmen och utställningen på Moderna Museet står Lawen Mohtadi och Gellert Tamas.
Kultur

Romer på Moderna Museet

Nu är det Romer som gäller. Kanske blev läsarna av Nya Tider också gripna av ämnet efter vår recension av Karl-Olov Arnstbergs bok ”Romer i Sverige” i Nya Tider v. 42/2015. Moderna Museet tar sig an romerna med ett historiskt bildreportage.

Publicerad: 3 november, 2015, 12:01

  • Svenska

Läs även

Den dag jag blir fri, en biografi om romskan Katarina Taikon, blev till filmen Taikon, som den 2 oktober gick upp på biograferna. Det är ju ingen tvekan om att Katarina Taikon var en speciell människa som det finns mycket att lära av. Inte minst vad det gäller modet att stå upp för sitt folks intressen i ett läge när majoritetsbefolkningen var mycket skeptisk. Tilläggas bör att hon samtidigt gjort det från en position där hon själv brutit med stora delar av sin romska identitet.

På Moderna museet visas dokumentärfoton av Anna Riwkin och Björn Langhammer av romskt liv i förändringsperioden från 1954 och under 1960-talet.

Anna Riwkins bilder kommer delvis från ett bildreportage i tidningen VI, 1954, med text av Ivar-Lo Johansson. Utställningen menar att det var en skildring i majoritetssamhällets, välvilliga men ändå, ”utifrånperspektiv” (Riwkin har vitryskt judisk härkomst).

På 60-talet får de svenska romerna en egen röst genom Katarina Taikon. Katarinas svensk-tyske man Björn Langhammer fotograferade romer och romernas frigörelsekamp med ett ”inifrånperspektiv”, menar utställarna.

Det är utan tvekan utmärkt dokumentärfotografi. Jag faller ju särskilt för Anna Riwkins bilder, det är hisnande att tänka att detta var Sverige utanför knuten när jag var barn. Det fanns en zigenarfamilj i närheten där jag bodde i sexårsåldern. Vi såg dem och jag minns att det fanns ”massor” av barn där, men det var tydligt från både deras och mina föräldrars sida att vi inte skulle leka med varandra. De gjorde ”farliga saker och deras föräldrar brydde sig inte”, fick jag veta. Vad de ansåg om oss har jag ingen aning om.

Det är naturligtvis inte en tillfällighet att en sådan utställning visas just nu. Det handlar inte bara om vackra foton. Det är framför allt en lektion i den svenska ”rasismen”, från invandringsförbudet 1914 fram till Skånepolisens urartade spaningsdokument, det så kallade ”romregistret”. Inte minst handlar det också om den romska medborgarrättsrörelsen på 1960-talet.

Bakom boken, filmen och utställningen på Moderna Muséet står journalisterna Lawen Mohtadi och Gellert Tamas. Det är ingen tvekan om att det är en mycket vinklad bild de visar. Det svenska majoritetssamhället har varit och är fortfarande fördomsfullt och rasistiskt och romerna är oskyldiga offer, är deras budskap. Att den verkliga historien är mycket mer komplicerad kan man lära av till exempel Arnstbergs bok.

Intresset för romer, genom filmer, böcker, föredrag och liknande med denna vinkling kan man på goda skäl gissa hänger ihop med att kultureliten vill förbereda opinionen för att ”den moraliska stormakten” Sverige kommer att åta sig att göra ”svenskar” också av Bulgariens och Rumäniens romer.

Det fanns cirka 200 romer, med åtta släktnamn, i Sverige 1914 när invandringsförbudet infördes. Det var inte så många fler 1954 när förbudet hävdes och den finska invandringen började. Nu handlar det redan om flera tiotusentals och i framtiden kan det potentiellt handla om miljoner. Det har plötsligt blivit en helt annan dimension. Med vårt perspektiv kan det tyckas småsint och överkänsligt när 30-talets politiker oroade sig över några hundra personers inverkan på den svenska ”folkstammens” utveckling. I dag kan man däremot med all rätt hävda att det är på största allvar.

Åke Blomdahl

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Kommentarer inaktiverade.

Bivax i stället för plast

KULTURHur packade man in maten förr, innan man hade plastpåsar och plastfolie? Man använde bivaxdukar! En kunskap väl värd att återuppta.

Mystiska dödsfall och reliker i Spanien

BOKRECENSIONEtt svenskt par beger sig till Spanien med sin katt. De njuter av sitt nya liv, men snart upptäcker de att någon följt efter dem dit. Detta visar sig bara vara början och snart blir Lignumkorset – En resa i tid och rum, som är skriven av Viktor Nilorak, i stort sett omöjlig att sluta läsa.

Mishimas märkliga öde

KULTURYukio Mishima var en japansk konservativ författare. Förutom filmskaparen Akira Kurosawa är han säkerligen Japans mest berömda kulturpersonlighet från 1900-talet. Mishima var starkt präglad av japanska traditioner och han gick i döden för sin tro på kejsardömet. Han har lämnat efter sig ett flertal romaner etc. som utvecklar hans tankegångar.

Sverige i backspegeln, nuet och framtiden

RECENSIONRECENSION: Tommy Ulmnäs förstod redan i slutet av 1960-talet vart Sverige var på väg och i denna andra upplaga av boken Sverige: Från välfärdsstat till fattigland skriver han om detta lands destruktiva utveckling från 1968 till i dag, samt vad som möjligen kan vänta i framtiden.

Grunge sett ur ett metapolitiskt perspektiv

KULTURMusiken är en högt sofistikerad konstform som har påverkat människorna sedan tidernas begynnelse. Men det var inte förrän sent i historien den började upptecknas. Innan dess hade den traderats muntligt från generation till generation. Från medeltiden och framåt förändrades tonsättarens roll i takt med att den västliga världen blev alltmer sammansatt och förändrades, och musiken speglade ofta de ibland radikala omvälvningarna i de kulturer som var i ständig gungning.

Julotta – en gammal svensk uppskattad tradition

JULENJulotta har genom århundradena varit en mycket stark tradition i Sverige. Fortfarande är den en av de mest besökta gudstjänsterna i Svenska kyrkan. Tyvärr börjar den konkurreras ut av den katolska kontinentala midnattsmässan, som många kyrkor har börjat fira. Det kanske är dags att börja värna den genuint svenska julottan? För visst är det något speciellt, att i arla ottan när det fortfarande är mörkt ta sig till kyrkan, som strålar av ljus, och njuta av våra vackra julpsalmer, som flera tidigare generationer lyssnat till.

Stefan Torssell vill se en oberoende, internationell utredning om M/S Estonia

KULTURDet har med dryga två månaders marginal gått 25 år sedan Estoniakatastrofen, och någon slutgiltig förklaring till hur förlisningen kunde ske finns ännu inte. Nu vill Estlands regering utreda händelseförloppet på nytt. Debattören och författaren Stefan Torssell, som givit ut en bok om förlisningen, är positiv till initiativet, men menar att också en oberoende, internationell utredning måste tillsättas.

Sång och tal på Börshusets trappa – Levande julkalender i Gamla stan

JULSedan år 2005 arrangeras traditionsenligt den levande julkalendern i Gamla Stan i Stockholm. Då öppnas luckor, vanligtvis fönster, till olika hus i Gamla Stan varje dag fram till julafton så åhörarna får höra sånger och berättelser. Även i år samlades en stor skara åhörare för att vara med om lucköppning.

Gå till arkivet

Send this to a friend