Skip to Content

För tredje året i rad gladde manskören Orphei Drängar tusentals åhörare med sång på Valborgsmässoaftonen på Carolina Redivivas trappa i Uppsala. Foto: Nya Tider
UPPSALA

Sånger till vårens ära: Orphei Drängar

Digital utgåva

För tredje året i rad sjöng manskören Orphei Drängar (OD) in våren på trappan till universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala efter den traditionsenliga mösspåtagningen kl. 15 på Valborgsmässoaftonen. Tusentals Uppsalabor samlades för att andäktigt lyssna till ”Majsång” och ”Studentsången” samt sjunga med i ”Här är gudagott att vara”.

Publicerad: 1 maj, 2018, 23:44

  • Svenska

Läs även

Här är gudagott att vara.

O, vad livet dock är skönt!

Hör, vad fröjd från fåglars skara,

se, vad gräset lyser grönt.

Så sjunger de tusentals åhörarna med i Gunnar Wennergrens sång som är en av de många sånger som manskören Orphei Drängar framför den här dagen. Att sjunga med i denna sång är en tradition den här dagen. I bakgrunden hörs samtidigt det avlägsna ljudet av den dunkande dansmusiken från de olika studentnationerna och skapar en påtaglig kontrast till körsången på bibliotekstrappan, men OD lyckas, till stor del, överrösta den i år igen.

Valborgsmässoaftonen är en mycket livlig dag i Uppsala, i synnerhet bland studenterna, men när klockan närmar sig tre på eftermiddagen beger sig även flera av dessa till Carolina Rediviva för att delta i den traditionsenliga mösspåtagningen, som går ut på att man samlas utanför universitetsbiblioteket. Därefter kommer rektorn ut på balkongen och vinkar med studentmössan, varpå åskådarna vinkar tillbaka och sätter på sig sina respektive studentmössor. Nu är det dock inte bara mösspåtagningen som lockar utan även OD:s framförande av traditionella vårsånger. Enligt körens egen Facebooksida samlades så många som 40 000 åhörare i år.

Från 1957 uppträdde Orphei Drängar i Uppsala universitetsaulan kl. 15 på Valborgsmässoaftonen, men när aulan skulle restaureras för tre år sedan sjöng de istället på trappan till Carolina Rediviva den 30 april 2016. Det skulle egentligen ha varit en engångshändelse men det blev så uppskattat att det blev en ny tradition. Massan av åhörare sträcker sig från alldeles i närheten av Carolina Redivivas trappa ända bort till Uppsala slott och nedför backen mot Drottninggatan.  

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Jenny Lind – den svenska näktergalen

KULTURSom kvinnlig operasångare på 1800-talet hade Lind en ovanligt framgångsrik karriär. Hon hyllades för sin fantastiska sångröst i Europa men även i Amerika. I England dyrkade de henne. Hon skulle komma att bli Sveriges första internationella världsstjärna. Hennes framgång gjorde henne emellertid inte till en diva, som annars är vanligt inom teatervärlden, och trots sin karriär levde hon en enkel, rättfram och ödmjuk livsstil.

Interstellär krigskonst: Möte med främmande civilisation

KULTURDen kinesiske science fictionförfattaren Cixin Liu har bland annat skrivit ett monumentalt rymdepos, känt som The Tree-Body Problem-trilogin. Trilogin är uppkallat efter den första delen, och de andra två heter The Dark Forest och Death’s End. Det finns översatt till flera europeiska språk (engelska 2014) men ännu inte till svenska. Trilogins röda tråd handlar om mänsklighetens första möte med en främmande civilisation. Berättelsen börjar i Kulturrevolutionens Kina på 1960-talet och sträcker sig hundratals år framåt.

En bok som söker sin publik

KÅSERI

Författaren Arto Paasilinna är död och saknad

Den finske och mycket folkkäre författaren Arto Paasilinna är död. Det rapporterar ett flertal finska och svenska medier tisdagen den 16 oktober. Han avled i staden Esbo utanför Helsingfors på ett vårdboende den 14 oktober, 76 år gammal.

Rembrandts första självporträtt kan ha dykt upp i Sverige

Den svenska konstvärlden håller andan. En tidigare helt okänd 1600-talsmålning som för några år sedan dök upp på en auktion i Uppsala kan i själva verket vara Rembrandts första självporträtt. Det står klart efter fem års ingående analyser av målningen. Om analyserna stämmer kan det bli årtiondets största konstnyhet.

En vandring bland tyskt silver och förbi Karl XII:s likfärd

Tisdagen den 9 oktober slog Nationalmuseum på Blasieholmen i Stockholm upp portarna för pressen. Flera journalister, skribenter och frilansare vandrade omkring på museet och beundrade tavlorna och skulpturerna medan de fotograferade och ställde frågor till museipersonalen. Nya Tider var på plats den här dagen.

Försök till kritik av alternativhögern

KULTURI boken The Rise of the Alt-Right har författaren Thomas J. Main skrivit en skildring över den amerikanska alternativhögern, i vilken han engagerar den i en kritisk dialog. Recensenten ser emellertid problem med Mains behandling av fakta samt hans urval och prioriteringar gällande ämnesval.

Bland maidcaféer i Japan

Artikelförfattaren har besökt så kallade maid cafés i Japan. Vad är då detta fenomen? Det finns ingen svensk term, och en direkt översättning skulle i så fall vara hembiträdescaféer. Sedan det första caféet öppnades i stadsdelen Akihabara i Tokyo år 2001, har fenomenet exploderat inte bara i Japan utan har nu även spridit sig till andra länder. Det är främst unga kvinnor i 20-årsåldern som jobbar inom branschen. De klär sig oftast i klassiska franska hembiträdekläder men det finns numera många olika inriktningar. Några är mer åt det gulliga hållet medan andra kan vara mer åt det bisarra hållet. Kunderna är oftast män (i synnerhet i medelåldern).

Gå till arkivet