Skip to Content

För tredje året i rad gladde manskören Orphei Drängar tusentals åhörare med sång på Valborgsmässoaftonen på Carolina Redivivas trappa i Uppsala. Foto: Nya Tider
UPPSALA

Sånger till vårens ära: Orphei Drängar

Digital utgåva

För tredje året i rad sjöng manskören Orphei Drängar (OD) in våren på trappan till universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala efter den traditionsenliga mösspåtagningen kl. 15 på Valborgsmässoaftonen. Tusentals Uppsalabor samlades för att andäktigt lyssna till ”Majsång” och ”Studentsången” samt sjunga med i ”Här är gudagott att vara”.

Publicerad: 1 maj, 2018, 23:44

  • Svenska

Läs även

Här är gudagott att vara.

O, vad livet dock är skönt!

Hör, vad fröjd från fåglars skara,

se, vad gräset lyser grönt.

Så sjunger de tusentals åhörarna med i Gunnar Wennergrens sång som är en av de många sånger som manskören Orphei Drängar framför den här dagen. Att sjunga med i denna sång är en tradition den här dagen. I bakgrunden hörs samtidigt det avlägsna ljudet av den dunkande dansmusiken från de olika studentnationerna och skapar en påtaglig kontrast till körsången på bibliotekstrappan, men OD lyckas, till stor del, överrösta den i år igen.

Valborgsmässoaftonen är en mycket livlig dag i Uppsala, i synnerhet bland studenterna, men när klockan närmar sig tre på eftermiddagen beger sig även flera av dessa till Carolina Rediviva för att delta i den traditionsenliga mösspåtagningen, som går ut på att man samlas utanför universitetsbiblioteket. Därefter kommer rektorn ut på balkongen och vinkar med studentmössan, varpå åskådarna vinkar tillbaka och sätter på sig sina respektive studentmössor. Nu är det dock inte bara mösspåtagningen som lockar utan även OD:s framförande av traditionella vårsånger. Enligt körens egen Facebooksida samlades så många som 40 000 åhörare i år.

Från 1957 uppträdde Orphei Drängar i Uppsala universitetsaulan kl. 15 på Valborgsmässoaftonen, men när aulan skulle restaureras för tre år sedan sjöng de istället på trappan till Carolina Rediviva den 30 april 2016. Det skulle egentligen ha varit en engångshändelse men det blev så uppskattat att det blev en ny tradition. Massan av åhörare sträcker sig från alldeles i närheten av Carolina Redivivas trappa ända bort till Uppsala slott och nedför backen mot Drottninggatan.  

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Passionerat om jämtska

KULTURJämtskan är ett av Sveriges genuina folkmål och vissa menar att det mer är ett eget språk än en dialekt. Det finns runt 30 000 talare och kanske dubbelt så många förstår jämtska. En svårighet för jämtskans bruk och bevarande har länge varit att det saknats ett enhetligt skriftspråk. År 1995 författade Akademien för jamska en vägledning för hur man ska skriva, men den som verkligen gått till botten med skriftspråket är Håkan Roos, fil. mag. i nordiska språk, som nyligen gett ut en bok i ämnet. Frågan är i hur god jord den faller hos de jämtsktalande.

Om Fritz von Dardel, En konstnärlig soldat och hovman

KULTURFritz von Dardel levde ett rörligt och händelserikt liv. Han var militär, överintendent vid Nationalmuseum, diplomat, hovman – och konstnär. Faktum är att konsten kom att bli hans främsta intresse i livet. Dardel tecknade serier samt målade karikatyrer och landskap.

Klosterörterna finner nya vägar

KULTURReformationen innebar stora förändringar för människorna i vårt land. Den katolska tron med Jungfru Maria och helgonen genomsyrade vardagen. Under denna tid var inte läs- och skrivkunnigheten allmän. Det var viktigt med böner och ramsor som man lärde sig utantill. Dessa knöt an till det gudomliga. Läkeörterna ansågs vara Jungfru Marias särskilda växter. För att örterna skulle hjälpa var det viktigt att be till både Jungfrun och helgonen. Med reformationen förändrades detta. Det gällde att finna nya vägar.

Den okända kyrkan i Sverige

KRÖNIKA

Ole Dammegårds museum i Göteborg

KULTUROle Dammegård är välkänd i kretsar som inte nöjer sig med den officiella förklaringen av olika händelser som Palme­mordet och mordet på John F Kennedy. Nu finns chansen att studera hans arbete och liv fram tills i dag i ett litet museum, fyllt av föremål från hans liv. Museet ligger i Göteborg och är öppet efter överenskommelse.

Karl XII:s vilda dagar, Berättelsen om det holsteinska raseriet och hur det ledde till krig

KULTURÅren 1698 och 1699 slösade den unge kungen Karl XII stora penga­summor, och tillsammans med kusinen Fredrik IV av Holstein-Gottorp betedde han sig mycket omdömeslöst. Karls beteende under dessa år, som har gått till historien som ”det holsteinska raseriet”, kom att få ödesdigra följder för Sverige.

Eketorps borg, en återuppbygd äkta fornborg

KULTURPå Öland finns Sveriges enda återuppbyggda fornborg. Den heter Eketorps borg och uppfördes på 300-talet e.Kr. för att skydda befolkningen från anfall. Eketorp blev senare en plats för offerriter och idag är det ett fascinerande besöksmål som har öppet under både sommaren och hösten.

Husmor på vikingatiden

KULTURHemmet och gården utgjorde det centrala i tillvaron för vikingatidens människor. Det var kvinnorna som hade ansvaret för att allting fungerade på gården och i hushållet. Symbolen för denna viktiga uppgift var nyckeln. Arkeologer har funnit många nycklar i kvinnogravar från vikingatiden. Nu får vi lära känna en kvinna, en husmor som vi kan kal­la Gunlög, och se hur en husmors liv kunde gestalta sig på vikingatiden.

Gå till arkivet

Send this to a friend