– Där borta är Islamiska statens huvudfäste i Irak. Vår guide pekade. Ett berg tonade upp sig i skymningen, några oljetankbilar körde in i staden. För att ta oss till den kurdiska staden Dohuk och vidare till frontlinjen i Sinjal var vi tvungna att passera staden Mosul, som varit i IS händer sedan 2014.
Vi hade precis lämnat Erbil, en i huvudsak kristen stad i södra Kurdistan i norra Irak. Där besökte vi två större flyktingläger där endast kristna bor. Vi spenderade två dagar i lägren. Hatune Foundation delade ut förnödenheter till de mest utsatta, och vi lyssnade på deras berättelser. Flera hade varit i Islamiska statens fångenskap under flera månader, bland annat en medelålders kvinna som utsattes för den mest vedervärdiga av tortyr för att hon vägrade konvertera till islam. Hon skulle med all sannolikhet ha skjutits ihjäl, men räddades av en biskop som köpte ett femtiotal kvinnor och barn från IS för dyra pengar för att få dem fria.
Vi fick även tillfälle att besöka en familj vars fader hade skjutits ihjäl av radikala islamister inför deras tolvårige son i staden Mosul. I ett separat flyktingläger bodde ett fyrtiotal jezidiska kvinnor och barn, som hade lyckats fly från IS efter nio månaders fångenskap. De vittnade om våldtäkter, tortyr och död. En liten flicka fick sina föräldrar och syskon dödade. En fjortonårig flicka blev våldtagen 280 gånger under två månader, sen slutade hon räkna.
De kämpar mot IS
I staden Sinjal massakrerades omkring 5000 jezider mellan år 2014 och 2015. I dag står staden öde, sönderbombad till grunden. Jezidiska styrkor lyckades tillsammans med den kurdiska militären Peshmerga befria staden, men då var förödelsen redan ett faktum. I dag håller endast jezidiska soldater till i stadskärnan. I de kyliga bergen bor många jezidiska familjer, och de jezidiska soldaterna är det enda som står mellan IS och döden.
Cigarettröken fyller rummet där tiotalet soldater har satt sig för att äta ett mål mat. De berättar om ett av sina befäl, som lyckades ta över en av Islamiska statens stridsvagnar under strid och på så sätt vinna slaget. Visst har de vapen, men IS har betydligt bättre sådana. De bästa vapen soldaterna har är sådana de tagit från IS under och efter strid.
Fler soldater skulle varit med oss för samtal, men en timme innan vi anlände slog en bomb ned i stadskärnan. En gasbomb, som denna gång inte krävde några dödsoffer. Dock drabbades de personer som var nära platsen av illamående och kräkningar.
Vi besöker stadens polishus och får ett snabbt samtal med polischefen, som ansvarar för alla soldater som försvarar Sinjal. Även om jeziderna håller statskärnan, har IS fortfarande kontroll över nio närliggande byar, och Mosul är inte långt bort. Ett hundratal meter från IS-terrirorium finns två större massgravar, som vi besöker under tystnad för att inte bli upptäckta. I en grav sticker håret av en liten flicka upp ur marken. Kropparna av ett hundratal kvinnor och barn som vägrade konvertera kastades i en badhuspool. 400 jezidiska kvinnor tog skydd i ett badhus när IS intog staden, men IS visade ingen nåd. En kilometer från platsen finns en annan massgrav, där civila män ligger.
– Min svärfar ligger här, berättar vår lokale guide sammanbitet.
Hemresan blir ett problem. Det har börjat mörkna, och få personer vill åka förbi Mosul när det är mörkt. Att västerlänningar är i bilen gör det extra problematiskt, då kidnappningsrisken är stor.
”IS strider med turkarna”
Efter att ha lämnat fronten, till mångas förvåning helskinnade, flög vi till Istanbul och vidare till staden Mardin, som ligger vid den krigshärjade gränsen till Irak. Ett par mil utanför staden Cizre möts vi av barrikader och sönderskjutna lastbilar och hus. Lokalbefolkningen berättar att det pågår stridigheter här nästan dagligen, där turkisk militär attackerar kurder. Överallt såg vi turkiska militärfordon.
– Det kommer skjutas ikväll, säger en ung man till oss och fortsätter: Det är bäst att ni åker härifrån fort.
Innan vi åkte hann dock den unga mannen berätta att Islamiska staten strider mot kurderna tillsammans med turkarna.
– Det började för ett tag sedan, män med långa skägg som är ovanligt skoningslösa attackerar oss.
En skev migrationspolitik
Vad hade då folk att säga om Europa? Mycket. Flyktingar, soldater, patriarker och lokala hjälparbetare var rörande överrens om att Europas migrationspolitik kommer att bli vår död i slutändan. Flyktingarna var uppriktigt ledsna över våra politikers prioriteringar, och sade sorgset att de inte skulle våga åka till exempelvis Sverige, Frankrike eller Tyskand även om de hade kunnat. Soldater som riskerade sina liv i kampen mot IS var arga över Europas slappa hållning gentemot radikal islamism.
– Vi skulle aldrig flytta till Europa. Ni släpper in krafter som vill er och er kultur illa. Ni göder er egen undergång och sedan väntar ni tills den förgör er och ert land. Här ser vi fienden och kämpar mot ondskan, vi stannar här. Vi skulle aldrig fly, sade en av de jezidiska soldaterna i ett samtal om migrationspolitik.
Nya Tider kommer regelbundet publicera längre reportage, intervjuer och bilder i såväl pappersupplagan som på hemsidan.
Samtliga foton: Sanna Hill/Nya Tider
