I en artikel i Business Insider uppmärksammade nyligen reportern Geoffrey Ingersoll den saudiske prinsen Bandars roll i den nu 2,5 år långa syriska konflikten. Han påtalar att många observatörer av konflikten tror att Bandar, med sina nära band till Washington, är spindeln i nätet i kriget mot
Syrien.
Brittiska Daily Telegraph har rapporterat om hemliga rysk-saudiska samtal, där den saudiske underrättelsechefen Bandar erbjöd Putin billig olja mot att han övergav Assad.
Prinsen lovade även att Ryssland skulle få behålla sin flottbas i Tartus efter att Assad störtats och att tjetjenska terrorister inte skulle attackera kommande vinter-OS 2014 i den ryska staden Sotji. Bandar ska ordagrannt ha sagt ”Jag kan ge dig garanti att skydda vinter-OS nästa år. De tjetjenska grupper som utgör ett hot mot säkerheten under spelen är kontrollerade av oss”.
Det var därmed tydligt vad som skulle ske om Ryssland inte gick med på Saudiarabiens förslag eller snarare utpressning. Här kan nämnas att israelisk media i somras rapporterade om att just tjetjenska grupper hade klivit in på det syriska slagfältet och gjort sig kända som några av de grymmaste av de islamistgrupperingar som anses ha kopplingar till al-Qaida, vilket inte säger så lite.
Putin hade enligt dessa uppgiftslämnare blivit rasande och sagt att ”Vår hållning till Assad kommer aldrig ändras. Vi anser den syriska regeringen vara den bästa att föra det syriska folkets talan, och inte de där leverätarna!” med hänvisning till de videofilmer som läckt ut där saudisponsrade rebeller ägnade sig åt kannibalism på sina fiender. Den saudiska prinsen fick åka hem i oförrättat ärende.
Den i USA utbildade Bandars erbjudande ska ha initierats av Israel och godkänts av USA. Prinsen, som varit Saudiarabiens ambassadör i Washington, ska enligt samma källor ha nära kontakter med CIA och vara mycket omtyckt i Langley (CIA:s högkvarter).
Enligt den brittiska nyhetstidningen Independent är det Bandars saudiska underrättelsetjänst som gång på gång sedan februari varit drivande bakom anklagelserna att den syriska ”regimen” använt saringas.
Även amerikanska Wall Street Journal rapporterade nyligen att CIA insåg att Saudiarabien menade allvar i sina försök att störta Assad när den saudiske kungen utsåg prins Bandar som ansvarig för deras insats. CIA ansåg att han till skillnad från dem kunde leverera bokstavligt talat flyglaster med pengar och vapen till rebellerna i Syrien.
Saudiarabiens roll i Syrien och i Jordanien, genom det färdigställda gemensamma högkvarteret för rebeller och samtliga av deras västliga och regionala sponsorer samt tränandet av de förstnämnda, ska inte underskattas.
