Att Sverigedemokraterna ökar de sista månaderna inför valet följer en märklig trend som går flera val bakåt i tiden. Inför riksdagsvalet 2006 lyckades SD tredubbla antalet röster på bara fem månader, och partiet som såg ut att ligga på en knapp procent började stiga stadigt under sommaren och visade sig ha stöd att nästan komma in i riksdagen (2,9 procent).
En orsak som framkastats är att väljare som tillfrågas inte vågar uppge att de tänker rösta på ett parti som av media beskrivits i negativa termer.
Partiledaren Jimmie Åkesson har i sin bok Satis Politio jämfört de låga opinionssiffrorna 2006 med valresultatet samma år. Han skriver att om SD haft lika höga siffror i mätningarna som i verkligheten hade partiet blivit betraktat som ett alternativ och troligen varit i riksdagen redan 2006.
Även 2010 framstod SD som betydligt mindre tills bara några månader innan valet. Partiet låg då och skvalpade runt 3 procent i de flesta mätningar, men ökade under sommaren och visade sig på valnatten ha stöd av nästan dubbelt så många svenskar än vad som visat sig i opinionen strax dessförinnan.
Att Sverigedemokraterna har tendens att öka månaderna innan valet bryter mönstret för partier av liknande karaktär. Så kallade missnöjespartier brukar generellt vara större i mellanvalsperioder, men tappar när det avgörs på riktigt. Något som brukar förklaras av att människor vill uttrycka sitt missnöje i opinionsundersökningar men gör mer noggranna val när det verkligen gäller.
Det finns heller ingen egentlig orsak för SD att öka månaderna innan valet, eftersom partiet då har ett svårare läge än övriga. De drabbas till exempel av annonsförbud och av att de inför tidigare riksdagsval inte fått delta i debatter och berätta om sin politik.
En orsak som framkastats är att väljare som tillfrågas inte vågar uppge att de tänker rösta på ett parti som av media beskrivits i negativa termer. Detta förklarar dock inte varför mätningarna skulle visa en ökande trend i takt med att valet närmar dig. Sverigedemokraternas märkliga opinionssiffror har därför väckt konspirationsteorier på bland annat forumet Flashback, där många menar att instituten håller Sverigedemokraternas siffror medvetet låga genom urval och viktningsmetoder. Antingen för att instituten själva ogillar partiet eller för att beställaren (som ofta är media) gör det. Sifforna justeras sedan successivt upp till ”riktiga” nivåer när valet närmar sig för att inte skilja sig för mycket från det verkliga resultatet.
Regelmässigt undervärderade
Oavsett orsak är det ett faktum att Sverigedemokraterna regelbundet undervärderas i opinionsmätningarna. Detta blev särskilt tydligt i EU-valet den 25 maj, där SD fick 7 procent i vallokalsundersökningen som större delen av valvakan handlade om, men i verkligheten fick 9,7 procent.
I valet 2010 gav sex av sju svenska opinionsinstitut partiet lägre siffror än vad det fick i valet. Det institut som bäst förutspådde SD:s siffror var det norska företaget Sentio, vars månatliga opinionssiffror dock inte publiceras i svensk press.
I december 2012 skrev Torbjörn Sjöström, VD på opionsföretaget Novus, i Dagens Nyheter där han varnade för att nya företag börjat mäta opinionen i Sverige och att dessa ger SD för höga resultat. Medförfattare var Jenny Madestam från Stockholms universitet som skrivit flera artiklar där hon utmålar Sverigedemokraterna som rasister.
De båda menade att det var farligt att redovisa höga opinionssiffror för SD, då det legitimerade partiet och kunde få väljare att betrakta dem som ett tänkbart alternativ. Därför menade Sjöström och Madestam att instituten har ett ”samhällsansvar” att använda urvalsmetoder som ger ”tillförlitliga resultat”.
Novis var näst sämst på att förutspå Sverigedemokraternas valresultat i septembermätningen 2010. Bäst var det norska företaget Sentio.
