Den bitvis hätska diskussionen inleddes när användaren ”Pontus” den 24 november ställde frågan ”Vilken väg, svenska kvinna?”, tillsammans med en bild på en traditionell familj med tre barn, bredvid en lättklädd bild som lagts upp av användaren ”Jenny”. Både Pontus och Jenny fick stöd av sina respektive följare, diskussionen kom att omfatta allt fler och ledde även till mer seriösa resonemang kring hur kvinnor och män beter sig, samt vilken inverkan detta får på dem själva och samhället i stort.
De som stödde Jenny menade att hon hade rätt att göra vad hon vill med sin kropp och att hennes belackare nog var avundsjuka eller bittra för att de inte skulle kunna få henne. Inom ett par dagar skapade den traditionalistiska sidan den något skämtsamma hashtaggen (etikett för att följa ett visst ämne) #Skampatrullen, och striden rasade vidare, både mellan och inom olika läger.
Ingen frigörelse att visa upp sig på nätet
Skampatrullens initiativtagare och anhängare hade dock tänkt på frågan längre och djupare än att det skulle handla om någon irritation gentemot en enskild person. Bakom den skämtsamma jargongen finns tankar kring samhälle, familj och vad som premieras i offentligheten. Profilen ”Mr Svensk” förklarade på Twitter:
”Om man vill göra en metapolitisk påverkan kan man inte bara fokusera på att krossa bankerna, kasta ut invandrare och gå ur EU, man måste även försöka påverka normerna och samhället i sin helhet, vilket #skampatrullen gör.”
En av de kvinnor som ställt sig på patrullens sida, ”Therese Verdun”, säger till Nya Tider:
− Jag tyckte primärt att initiativet var intressant, eftersom jag på senaste tiden upplevt en viss chansering i Twitter-flödet. Något som varit ett diskussionsforum började anta karaktär av Tinder eller Instagram. Att diskussionen om Skampatrullen skulle bli så stor och tidvis infekterad trodde jag kanske inte.
Om hur diskussionen utvecklats, säger Therese:
− Personligen tycker jag att själva frågan om hur vi presenterar oss på nätet i dagsläget är mycket intressantare än enskilda exempel. Fenomen i sociala medier måste man kunna diskutera. Jag är inte övertygad om att det är en oumbärlig del av den ”kvinnliga frigörelsen” att visa upp sin kropp på nätet, och särskilt om man har barn kan det vara problematiskt eftersom det kan påverka andra än enbart föräldern. Jag kan tycka att det är talande för vår tidsålder att det verkar anses värre att lyfta denna diskussion, än att som förälder lägga upp visst material till allmän beskådan.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
