Låt oss först titta på de senaste smittsamma virusutbrotten och deras dödlighet:
SARS (2003), 800 döda. En akut smittosam lunginflammation orsakat av coronaviruset SARS-CoV (södra Kina).
Svininfluensan (2009), cirka 200 000 döda. Sjukdomen orsakas av viruset A H1N1.
MERS (2012-2020), 866 döda. Middle East Respiratory Syndrome, orsakat av coronaviruset MERS-nCoV. Sjukdomen har blossat upp allt emellanåt i regionen.
Ebola (2014-16), 11 325 döda. Blödarsjuka orsakad av (ssRNA)- virus. Smitthärden var i Västafrika.
Alla (utom svininfluensan) är officiella siffror, enligt WHO:s beräkningar.
Spanska sjukan (1918-1919) Virus A H1N1, vilket bekräftade att det var en fågel- eller svininfluensa, men ursprunget till dess gensekvens är fortfarande höljt i dunkel. 50 miljoner döda, men siffran är osäker – den varierar mellan 30 och 100 miljoner. 500 miljoner infekterades, det vill säga närmare en tredjedel av jordens befolkning. Vad gäller spanska sjukan har man (1998 och 2005) lyckats ”återuppväcka” 1918 års virus och visat (på möss) att det har 100 gånger så stor dödlighet som sedvanliga epidemivirus. I Sverige dog drygt 34 000, i Finland 30 000 (varav många i de ”röda fånglägren”), i Danmark och Norge 14 000 i vartdera landet. Spridningen skedde explosionsartat i tre olika vågor inom cirka ett år. Det var de starkaste männen och kvinnorna och de gravida i åldern 16-35 år som först föll offer. Orsaken har överraskat vetenskapen. De flesta avled av bakteriell lunginflammation och antibiotika saknades vid denna tid. Infektionen gav upphov till en överreaktion hos immunförsvaret och aktiverade gener kopplade till apoptos (programmerad celldöd). I detta fall blev celldöden så omfattande att lungornas epitel förstördes och öppnade för en fatal lunginflammation. Ett starkt immunförsvar (vilket saknades hos sjuka, gamla och småbarn) ledde således till kraftiga överreaktioner och svåra lungskador. Detta utbrott saknade således likheter med de stora influensautbrotten 1889, 1957 och 1968 och kanske nu – Covid-19.
Aktuella siffror världen över för Covid-19, den 18 mars 2020: Smittade 208 471, döda 8 312, tillfrisknade 82 909. (Källa: Worldometer- coronavirus.) Den 14 mars hade folkhälsomyndigheten i Sverige uppgraderat risken för smittan till ”mycket hög” och att det nu handlade om en pandemi. Huruvida viruset längre fram kommer att ändra skepnad (mutera) och, utöver en ordinär luftvägsinfektion, angripa lungor (som spanskan), njurar, lever eller andra organ står just nu skrivet i stjärnorna. Klart är att en stor oro har spridits i samhällskroppen, precis som i en rad karantänländer med Italien som första land i Europa. Debatten fortsätter om statsepidemiologen Anders Tegnell på FHM har gjort rätt i hur man hanterar riskerna med Covid-19. En debatt som hittills präglats både av genuin oro samt direkt kompetensbrist och bristande kommunikation. Bland annat var han inte överens med WHO vad gäller definitionen av begreppet ”lokal smittspridning” – som Tegnell hävdat inte fanns, medan WHO rapporterat att sådan förekom i Sverige sedan flera veckor tillbaka. Tegnell framstår mer och mer som en vindflöjel. Minns svininfluensan 2009 då han yrkade på att hela befolkningen skulle massvaccineras – en fullständig galenskap med tanke på narkolepsin som blev följden. Nu backar han från vaccinspåret och har även gett upp idén att följa smittkällan, i stället förespråkas masskarantän och att låta den så kallade flockimmuniteten få grassera fritt, det vill säga att 6 av 10 skall smittas och att befolkningen sedan är immuniserad även vid utbrott nummer två som ganska sannolikt kan dyka upp när man ”blåst faran över”.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
