Kriget i Ukraina fortgår tyvärr, utan att Trumps och Putins dragkamp leder till annat än förvirring i världen. Såsom jag ser saken, uppför sig Trump så servilt gentemot Putin att man knappast kan se någon annan förklaring än att Putin sitter på sådan komprometterande information om Trump, för vars avslöjande den sistnämnde är livrädd. Det brukar i dessa fall finnas åtminstone två sökvägar att följa, om man vill ha svar på den frågan: ”Follow the money” och ”Cherchez les femmes” – penningaffärer och kvinnoeskapader. Eftersom båda alternativen tidigare nämnts i samband med Trump, skulle det inte förvåna mig, om Putin som gammal KGB-räv hade samlat bevisning från både honungsfällor och annan ljuskänslig information om Trump. Detta har varit och är fortfarande standardbeteende hos ryska ”diplomater” och andra spioner. Konspirationsteorier, skulle mången säga, men svårt är det att förklara Trumps uppenbara rädsla för att sätta stopp för Putin genom att ge Ukraina de Tomahawkrobotar de bett om, då ett bättre tillfälle till detta knappast kommer att ges.
Finlands president Alexander Stubb har visat sig komma väl överens med Donald Trump både på golfbanan och vid övriga mer seriösa sammankomster. Stubb är en svuren EU-anhängare, vilket inte ses som en merit av Republikanerna i USA. Detta till trots har han med sin suveräna kommunikation, sin substanskännedom och sitt goda omdöme visat, att han får Trump att lyssna på sina synpunkter om Rysslands anfallskrig i Ukraina. Dessutom tar han tillfället i akt att erbjuda USA en ”deal” som tillgodoser landets akuta behov av isbrytare, något som är ytterst viktigt för Förenta staternas ekonomi och trafik, inte minst på grund av de arktiska områdenas tilltagande militärstrategiska betydelse.
Det är beklagligt att västmakterna vid den gynnsamma tidpunkten 1991–1994 förbisåg ett tillfälle att engagera Ryssland i ett samarbete i tidens världspolitiska händelseutveckling. Jeltsin och Clinton kom väl överens på det personliga planet liksom även Reagan och Gorbatjov under Sovjetunionens sista årtionde. Inre stridigheter på 1990-talet i ett kaotiskt Ryssland och ivern hos USA att återgå till världspolisrollen och de potentiella vinningar man inriktade sig på i Mellanöstern, lämnade Ryssland utanför allt samarbete. Gulfkrigen tog sin början 1990 i och med Iraks invasion av Kuwait och USA:s intervention. Därpå följde det andra Irakkriget 2003 som skulle störta Saddam Hussein och förstöra landets kärnvapenarsenal, för vars existens inga bevis kunde uppbringas.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
