Socialdemokraterna har gått ut och proklamerat att man inte kommer att presentera ett regeringsalternativ före valet. Det är sannolikt en klok åtgärd av Magdalena Andersson och hennes strateger. Budgetförslagen från oppositionen visar nämligen en extrem splittring i synen på hur Sverige skall styras. Det redan stora underskott som regeringen budgeterar för 2026, 167 miljarder kronor, vill S och C minska något, medan V i stället ökar på med några få miljarder kronor. MP smäller dock till med ett förslag som ger ytterligare 67 miljarder kronor i underskott.
Några faktorer som ger en övergripande bild av hur stora skillnaderna är mellan de olika oppositionspartierna redovisas i tabellen här bredvid. Det handlar om skattetryck och statens samlade utgifter. För statens skatteinkomster har de fyra oppositionspartierna en bred och djup ravin av skillnader att överbrygga, om de skulle vilja komma fram till en gemensam budget. Statens utgifter uppvisar nästa stora glapp som, om möjligt, blir ännu mer problematiskt att fylla ut.
Att statsministerkandidaten Magdalena Andersson i det läget går ut med att man först efter valet ska prata ihop sig om ekonomin, ger ett allmänt oseriöst intryck. Det är naturligtvis enbart en teaterviskning. Att det finns en diskussion om vilket eller vilka partier som måste vika ner sig för att få ihop ett fungerande regeringsunderlag och budget redan nu, är ingen vågad gissning. Problemet för Andersson och Socialdemokraterna är dock att om man skulle offentliggöra innehållet i en sådan diskussion, så skulle det slå undan benen på det tänkta regeringsalternativet i en förtida svekdebatt. Nu försöker man i stället att skapa en någorlunda samstämmig verbal linje utåt, utan alltför mycket siffror och fakta, för att visa någon form av enighet utåt.
I Partiledardebatten i SVT den 12 oktober blottades dock djupa sprickor i enigheten även på detta område på ett brutalt sätt. Vänsterpartiets ledare, Noshi Dadgostar, lyckades med konststycket att reta upp nästan alla i studion med sina aggressiva utspel, som avbröt övriga talare med ideliga inhopp trots att hon inte hade ordet. När Centerpartiets ledare, Anna-Karin Hatt, till slut röt i och sade ifrån om Dadgostars odemokratiska och aggressiva beteende, på ett ovanligt rakt och avsnoppande sätt, såg både Dadgostar och oppositionsledaren ut som om de skulle vilja sjunka genom golvet. Om denna episod i debatten nådde hela vägen fram till de presumtiva väljarna, så borde man där och då ha tappat tillräckligt många röster för att inte vinna valet nästa höst.
Miljöpartiet avviker kraftigt när det gäller ökade ofinansierade utgifter för staten. Miljöpartiet vill också öka statens utgifter mest, med hela 136 miljarder kronor för 2026. Vänsterpartiet har också spenderbyxorna på, med ökade utgifter på 65 miljarder kronor. Man väljer dock att öka skatterna med 61,8 miljarder kronor och håller därmed nere statens underskott och lånebehov till bara något mer än regeringen. I vänsterblocket försöker Socialdemokraterna framstå som mest ”budgetmoderata”, genom att föreslå skattehöjningar med 32,4 miljarder kronor och ökade utgifter med 27,2 miljarder kronor. De minskar därmed det budgeterade underskottet med 5,2 miljarder kronor gentemot regeringspropositionen.
Om man väljer att bara titta på budgetnettot, så är skillnaden i den samlade ekonomiska effekten på statens finanser försumbar.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
