Förvaltningsdomstolen i Estlands huvudstad Tallinn har beslutat att den estniska regeringen under premiärminister Jüri Ratas skall utreda Estonias haveri på nytt. Detta kom som ett glädjande besked för många anhöriga, inte minst sedan en fransk domstol under sommaren avslagit begäran om skadestånd till anhöriga till Estoniaoffren. Att en fransk domstol tog upp saken berodde på att det internationella klassningssällskapet av fartyg, Bureau Veritas, har sitt säte utanför Paris.
En som ägnat många år och utredningstimmar åt Estoniakatastrofen är Stefan Torssell. Han är författare och numera också partiledare för Landsbygdspartiet oberoende, men har framför allt en gedigen erfarenhet som före detta sjökapten samt byrådirektör vid Sjöfartsverket.
Hösten 2016 gav han ut M/S Estonia – Svenska statens haveri, där han redovisar de svenska politikernas och myndigheternas mörkläggning kring haveriet. Detta blev också startskottet på en serie föreläsningar om förlisningen som Stefan Torssell har hållit runtom i Sverige.
– Det är ett fortsatt stort intresse hos allmänheten att få läsa boken, berättar Torssell för Nya Tider.
Boken har sålt slut i flera upplagor och enligt Stefan Torssell efterfrågas den fortfarande. Det är också fortsatt intresse för föreläsningar om Estonia, berättar han, även om det inte längre är lika tätt mellan varven. Rotaryklubbar, Lionsföreningar och liknande hör av sig och bjuder in honom. Även folk inom det militära, särskilt flottan, visar stort intresse att få höra om M/S Estonia från någon som inte tillhör det svenska etablissemanget, berättar han.
– De enda som aldrig har visat eller visar intresse för min bok eller föreläsningar är den samlade, svenska journalistkåren. Det är beklämmande men det är sanningen och verkligheten.
Han tror att det beror på att den samlade journalistkåren och svenska politiker är så tätt sammanflätade och har en tyst överenskommelse att inte tillåta en fri debatt om vad som egentligen utspelade sig under den stormiga natten ute på Östersjön då M/S Estonia sjönk.
Även i Estland har Torssells bok nu givits ut, översatt till estniska.
– Det började med att jag blev intervjuad i ett program för den estniska riksradion. De har ett program en gång i veckan som bara handlar om Sverige, och där berättade jag om boken och den svenska mörkläggningen. Sedan hörde ett estniskt bokförlag av sig och sedan gavs den ut, och intresset hos esterna är stort. Den låg faktiskt på listan över de tio mest sålda böckerna där, innan den sålde slut. Men tro inte att svenska journalister har uppmärksammat det. Det säger jag inte för att jag är frustrerad. Den svenska journalistkåren är helt enkelt inkompetent.
Han tycker generellt att debattklimatet är öppnare i Estland, och det gäller även händelserna kring Estonias förlisning. Genom att diskussionen inte trycks ned och fler fakta och teorier kan komma fram finns det större chanser för vårt grannfolk att bearbeta den kollektiva sorgen, tror han.
NyT: Anser du att Estoniakatastrofen fortfarande är ett ärr i den svenska folksjälen?
– Det är inte bara ett ärr i vår folksjäl, det är ett ärr för hela det svenska samhällssystemet där allt kring Estonia hanterades utan hänsyn till lagar och internationella bestämmelser redan från början.
Han berättar exempelvis om den undersökningskommission som den dåvarande statsministern Carl Bildt (M) tillsatte så tidigt som morgonen efter att katastrofen ägt rum. Torssell berättar att den kommissionen var allt annat än oberoende. Bland annat var en av utredarna själv anställd av det estniska rederiet Estline, och Torssell menar att det är självklart att de överlevande ur besättningen som svarade på frågor från honom självfallet gav svar som skulle vara till fördel för Estline.
När Stefan Torssell nu blickar framåt kring vad som behövs för att äntligen få klarhet om Estonias märkliga förlisning har han en bestämd uppfattning om vad som nu måste till för att om möjligt bearbeta den kollektiva sorgen och utkräva rättmätigt ansvar även i Sverige.
– Att det nu ska bli en ny utredning i Estland är självklart bra, men det räcker inte. Vad som behövs är en internationell, totalt oberoende kommission med gedigen kompetens som kan utreda katastrofen från början till slut. Då kan vi äntligen komma någon vart!
