Skip to Content

Slavarnas tidsålder, av Juha Snellman. Foto: Nya Tider Slavarnas tidsålder, av Juha Snellman. Foto: Nya Tider

Svensk fantasy övertygar

Digital utgåva

Det rör på sig på den svenska fantasyfronten. En roman med radikalkonservativ prägel utspelande sig i ett ålderdomligt land där magi och profetior är vardagsmat och där troll och andra varelser stryker omkring, har nyss getts ut i Sverige. Vi har nära till saga och myt här i norr och debutromanen Slavarnas tidsålder bevisar det.

Publicerad: 7 november, 2017, 23:57

  • Svenska

Läs även

Folksagor och sägner har alltid omhuldats i detta land. Svenska författare har alltid levat nära den gammaldags berättarstilen. De har alltid lockats av det hedniska och sagoaktiga draget där suset från de stora skogarna tar läsaren med på en resa. Heidenstam och Lagerlöf uppdaterade på sin tid denna litteraturform och i vår tid, med Tolkiens trilogi som symbolhändelse, gavs den svenska sagogenren ytterligare impulser i form av ”fantasy”.

Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta (1973) var det första exemplet på det. Sedan dess har det kommit en hel del svensk och nordisk fantasy, sådan ämnad för barn och ungdom, som Lindgrens bok, och sådan av mer vuxet slag. Det mest glädjande nytillskottet i genren är Juha Snellmans Slavarnas tidsålder (Logik förlag, 2016). Författaren har finländsk bakgrund och det märks i denna bok som är klart färgad av östliga stämningar, med fläktar av Kalevala och ”de karelska urmarkerna med sina sejdare och trollmän”. Det vill säga, här kan man inte som annars ofta i fantasyn se direkt påverkan från Tolkien utan här är det något annat, en i sammanhanget unik mix av myterna från den tusenmila tajgan i öster.

Den figur som blir läsarens ingång till denna fantasivärld är en så kallad ”människobock”, en tvåbent varelse med bockfötter, mänsklig överkropp och bockhuvud. Han heter Kekri. Kekri ger sig ut på ett sökande efter en försvunnen blind flicka, vilket omsider leder till nya bekantskaper och nya sökanden.

Persongalleriet är brett och minnesvärda är bland andra den ”germanske” Olaf Njordson och den ”finske” Pera, vilkas särdrag är fint tecknade. Världen där detta utspelas påminner vagt om den värld vi känner, Gamla Världen / Eurasien, med en landmassa med hav i väster och öster, hårdföra kulturer i norr och mer utvecklad civilisation och städer i syd. Namn som Nordland, Västport, Ostport och Aureus Aquila antyder en genomtänkt sagogeografi. Det är helt fiktivt, men har ändå en tillräckligt igenkännbar karaktär för att man ska kunna relatera till det. Det är inga konstigheter som staplas på varandra, som i en del annan fantasy.

Vidare så är Snellmans roman en utpräglat nordisk fantasy där livet bland skog, myr och berg naturligt målas upp, dock med många egenartade inslag av magisk-fantastisk typ som gör skäl för etiketten ”fantasy”. Det är med andra ord inte bara vardagsskildring i påhittade länder, som fantasy ibland också kan hänfalla till.

Glädjande för en högerradikal läsare så tar Slavarnas tidsålder även ett kritiskt grepp på tillvaron. Människan sägs vara slav under materialism och omedveten livsföring; detta är den tid, den ”slavarnas tidsålder” som romanen mytologiserar. Detta predikas i romanen på osökt vis – som här, när shamanen Suviuni lägger ut texten för Kekri och de andra om läget i världen:

”[Dagens människor] blir förförda av onda krafter som bär mäktiga falska gudaansikten. Vinner människan över dessa frestelser kommer hans egna gudar tillbaka och naturens balans är återvunnen, och en ny upplyst människa är född. Kampen till det måste han dock strida ensam, och belöningen är gammalt och nytt. Gammalt genom återförening med naturen, förfäderna och de gamla gudarna. Nytt genom en ny stark insikt om sin egen plats och om sina möjligheter i moder jords famn, och förstärkt insikt om varför undran om livets mening förblir gäckande och obesvarad medan livet fortgår. Människan kommer att genomgå en för oss ofattbar prövning men jag har, som jag redan sagt, en tilltro till att människan kommer att klara det.”

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Lennart Svensson

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Makt och frimureri på Karl XIII:s Rosersberg

HISTORIABeläget på den uppländska landsbygden, omgivet av en grönskande natur, ligger Rosersbergs slott – ett praktfullt, furstligt residens med vita byggnader och en om sommaren grönskande park. Slottet ägdes fram till 1818 av hertig Carl, sedermera konung Karl XIII, och dennes flitigt dagboksskrivande maka Hedvig Elisabeth Charlotta. Till det yttre ser slottet ut som vilket kungligt slott som helst, men inom dess väggar döljer sig många hemligheter och ockulta mysterier som lätt går det blotta ögat förbi.

Runstenen i Kensington – en kontroversiell gåta

Den 8 november 1898 fann amerikasvensken Olof Öhman från Forsa i Hälsingland och hans tioåriga son Edvard en artefakt som trädrötter slingrat sig runt på landsbygden i Minnesota. Det bonden hade funnit visade sig otroligt nog vara en runsten i skandinavisk stil, daterad till år 1362. Detta sensationella fynd bär på en dold hemlighet som berör alla som kommer i dess väg.

Akilles blir svart i ännu ett angrepp på Europas historia

FILMBBC och Netflix samverkar i ett försök att skapa en episk historisk serie som skall visa kriget om Troja ur trojanernas synvinkel. Men kritiken är redan stor innan premiäravsnittet visats på grund av vad många ser som ett politiskt korrekt angrepp på Europas historia. Flera av huvudrollerna, däribland den ikoniska historiska karaktären Akilles, spelas nämligen av svarta skådespelare.

Satte Sverige på kartan: Solskensolympiaden 1912

Det är över 100 år sedan de femte Olympiska spelen satte Sverige på världskartan och fick stor betydelse för både framtida OS och den svenska idrottens utveckling.

Epifania

TRADITIONEREpifania (grekiska: uppenbarelse) är detsamma som Trettondagen, den 6 januari. Trettondagshelgen är kristendomens äldsta fest, äldre än julfirandet den 25 december.

Den arabiska slavhandeln: Ett grymt men ”bortglömt” kapitel i historien

Att ”den vite mannen” tog slavar har vi fått lära oss sedan barnsben. Vad man däremot sällan får lära sig är att arabiska slavhandlare tog slavar under omänskliga former. Arabernas slavhandel sträcker sig över hundratals år, kostade miljontals människor livet och tömde hela länder.

Gene fornby och fornlämningar

Vid Backafjärdens strand, ett stenkast från en fornlämning, ligger Gene fornby som med långhus och smedja visar hur ingenjörskonsten och arkitekturen kunde se ut i Gene och övriga norra Europa på järnåldern. Utifrån fynd och arkeologiska undersökningar av fornlämningarna på Genesmon har den rekonstruerade järnåldersbyn byggts upp.

Runstenar, blotoffer och halmbockar: En titt på julfirandet förr i tiden

KULTURUnder hednatiden blotade vårt folk till gudarna flera gånger om året. Men vad innebar ett blot egentligen? Nu när julblotet nalkas tittar vi tillbaka på hur den forna seden utövades förr i tiden.

Gå till arkivet