Skip to Content

Slavarnas tidsålder, av Juha Snellman. Foto: Nya Tider Slavarnas tidsålder, av Juha Snellman. Foto: Nya Tider

Svensk fantasy övertygar

Digital utgåva

Det rör på sig på den svenska fantasyfronten. En roman med radikalkonservativ prägel utspelande sig i ett ålderdomligt land där magi och profetior är vardagsmat och där troll och andra varelser stryker omkring, har nyss getts ut i Sverige. Vi har nära till saga och myt här i norr och debutromanen Slavarnas tidsålder bevisar det.

Publicerad: 7 november, 2017, 23:57

  • Svenska

Läs även

Folksagor och sägner har alltid omhuldats i detta land. Svenska författare har alltid levat nära den gammaldags berättarstilen. De har alltid lockats av det hedniska och sagoaktiga draget där suset från de stora skogarna tar läsaren med på en resa. Heidenstam och Lagerlöf uppdaterade på sin tid denna litteraturform och i vår tid, med Tolkiens trilogi som symbolhändelse, gavs den svenska sagogenren ytterligare impulser i form av ”fantasy”.

Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta (1973) var det första exemplet på det. Sedan dess har det kommit en hel del svensk och nordisk fantasy, sådan ämnad för barn och ungdom, som Lindgrens bok, och sådan av mer vuxet slag. Det mest glädjande nytillskottet i genren är Juha Snellmans Slavarnas tidsålder (Logik förlag, 2016). Författaren har finländsk bakgrund och det märks i denna bok som är klart färgad av östliga stämningar, med fläktar av Kalevala och ”de karelska urmarkerna med sina sejdare och trollmän”. Det vill säga, här kan man inte som annars ofta i fantasyn se direkt påverkan från Tolkien utan här är det något annat, en i sammanhanget unik mix av myterna från den tusenmila tajgan i öster.

Den figur som blir läsarens ingång till denna fantasivärld är en så kallad ”människobock”, en tvåbent varelse med bockfötter, mänsklig överkropp och bockhuvud. Han heter Kekri. Kekri ger sig ut på ett sökande efter en försvunnen blind flicka, vilket omsider leder till nya bekantskaper och nya sökanden.

Persongalleriet är brett och minnesvärda är bland andra den ”germanske” Olaf Njordson och den ”finske” Pera, vilkas särdrag är fint tecknade. Världen där detta utspelas påminner vagt om den värld vi känner, Gamla Världen / Eurasien, med en landmassa med hav i väster och öster, hårdföra kulturer i norr och mer utvecklad civilisation och städer i syd. Namn som Nordland, Västport, Ostport och Aureus Aquila antyder en genomtänkt sagogeografi. Det är helt fiktivt, men har ändå en tillräckligt igenkännbar karaktär för att man ska kunna relatera till det. Det är inga konstigheter som staplas på varandra, som i en del annan fantasy.

Vidare så är Snellmans roman en utpräglat nordisk fantasy där livet bland skog, myr och berg naturligt målas upp, dock med många egenartade inslag av magisk-fantastisk typ som gör skäl för etiketten ”fantasy”. Det är med andra ord inte bara vardagsskildring i påhittade länder, som fantasy ibland också kan hänfalla till.

Glädjande för en högerradikal läsare så tar Slavarnas tidsålder även ett kritiskt grepp på tillvaron. Människan sägs vara slav under materialism och omedveten livsföring; detta är den tid, den ”slavarnas tidsålder” som romanen mytologiserar. Detta predikas i romanen på osökt vis – som här, när shamanen Suviuni lägger ut texten för Kekri och de andra om läget i världen:

”[Dagens människor] blir förförda av onda krafter som bär mäktiga falska gudaansikten. Vinner människan över dessa frestelser kommer hans egna gudar tillbaka och naturens balans är återvunnen, och en ny upplyst människa är född. Kampen till det måste han dock strida ensam, och belöningen är gammalt och nytt. Gammalt genom återförening med naturen, förfäderna och de gamla gudarna. Nytt genom en ny stark insikt om sin egen plats och om sina möjligheter i moder jords famn, och förstärkt insikt om varför undran om livets mening förblir gäckande och obesvarad medan livet fortgår. Människan kommer att genomgå en för oss ofattbar prövning men jag har, som jag redan sagt, en tilltro till att människan kommer att klara det.”

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Lennart Svensson

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Påkostad romsk begravningstradition

KULTURRomerna firar sin ”nationaldag” den 8 april. Nya Tider passade på att besöka den lite ovanliga romska begravningsplatsen i Malmö, med dess påkostade mausoleer.

Jonna, en modern glesbygds- kämpe

KULTURJonna Jinton lämnade, eller snarare flydde, från Göteborg till det lilla samhället Grundtjärn med bara tio invånare. Hon var 21 år och dödstrött på storstan och plugget. Hon visste att det fanns ett alternativ, eftersom hon varje sommar varit med föräldrarna i sommarstugan i Grundtjärn.

Balett och allsång – Kulturellt nationaldagsfirande i Hagaparken

KULTURNationaldagsfirande i Hagaparken i Solna är en tradition som arrangeras av Solna stad, Kungliga Operan och Kungliga Hovstaterna. Till denna anrika plats beger sig tusentals besökare, varav en stor del utgörs av svenska barnfamiljer, för att delta i firandet. Detta traditionsenliga firande har i år stort fokus på kultur och svensk 1700-talshistoria, men även Solna uppmärksammas då det i år är den stadens 75-årsjubileum.

Sverige har fått tre nya hovsångare

KULTURKonung Carl XVI Gustaf har nyligen utnämnt tre nya hovsångare. De lyckliga utnämnda är sopranen Malin Byström, mezzosopranen Katarina Karnéus samt tenoren Daniel Johansson.

Här försvarades Göteborg förr

KULTURI Göteborg finns två likartade försvarsanläggningar, uppförda på 1600-talet. Den ena är Skansen Kronan, på Risåsberget, och Skansen Lejonet, på Gullberget. År 1935 blev de båda statliga byggnadsminnen. Skansen Kronan används i dag flitigt som café och festlokal till uthyrning.

”Den blomstertid nu kommer” – Om svenska skolavslutningar

SVENSK TRADITIONSkolavslutningen är en stor dag för skolbarnen. Man klär sig fin för dagen och beger sig med klasskamraterna till kyrkan, eller skolgården, för att sjunga sånger som ”Den blomstertid nu kommer”, ”Nu grönskar det” och ”Idas sommarvisa” under spänd förväntan då sommarlovet står för dörren. Skolavslutningar har länge firats i Sverige och är en folkkär tradition, men har inte desto mindre även varit föremål för debatt.

Grattis Birgit Nilsson 100 år!

OPERABonddottern Birgit Nilssons bana var redan utstakad. Som enda barn till ett lantbrukarpar var det hon som skulle ta över gården på skånska Bjärehalvön. Men den alltid sjungande och trallande Birgit Nilsson blev inte bonde, hon blev en av de största operastjärnorna genom tiderna.

Homonationalism – äkta eller kapad?

RECENSIONFinns det en särskild ”homonationalistisk” inriktning i samtiden? Redan titeln på en nyligen utkommen bok väcker nyfikenhet och undran. Boken blandar berättelser om hur hbtq-rörelsen utvecklats med intervjuer och personporträtt. Den uppmärksammar kopplingar mellan hbtq-rörelsen och olika nationalistiska strömningar i tiden.

Gå till arkivet