Skip to Content

Runö, som tillhör den estniska svenskbygden, ligger i Rigabukten. Skärmbild: Google
SVENSKBYGDEN

Svenskön i Rigabukten – Runös speciella kultur och folkliv

PappersupplaganNya Tider v. 04

I Rigabukten finns ön Runö som utgör en del av Estlands svenskbygder (Aiboland). Där har en utpräglad svenskkultur funnits sedan åtminstone 1300-talet. Länge har denna kultur bevarats och frodats på Runö genom århundradena. År 1944 flydde dock en stor del av befolkningen till Sverige i samband med att Sovjetunionen intog Baltikum, men på senare tid har svenskar som har sina rötter på Runö börjat återvända dit.

Publicerad: 28 januari, 2019, 10:28

  • Svenska

Läs även

Exakt när den svensktalande befolkningen först kom till Runö är okänt, många historiker utgår dock ifrån att detta skedde redan under vikingatiden. På den tiden begav sig nämligen svearna och ruserna i Svealand och Mälardalen mot nuvarande Ryssland och Baltikum. Det tidigaste skriftliga belägget för den svenska befolkningens existens på Runö är ett dekret som utfärdades av biskopen Johannes av Kurland den 28 juni 1341 och som lyder:

”Allom vare veterligt, att vi i nåder medgivit de svenska personer, vilka bebo den kringflutna ön Runen, att de skola besitta sin egendom efter svensk rätt”.

Jakob Steffensson, som föddes och växte upp på denna ö, berättar i självbiografiska boken Steffens att runöborna talade ”runska – gammalsvenska – som med all sannolikhet härstammar från vikingatiden, då man förmodat att ön blivit befolkad av vikingar från Sverige.” Dock var det svenska och inte runska som talades i skolan då barnen undervisades av svenska lärare, och från 1600-talet till 1807 var det svenska präster som var verksamma i kyrkan på Runö. Därefter hade man finska präster fram till 1907 då de svenska prästerna återkom till ön. Kontakt med Sverige upprätthölls även genom handel.

Dräkter, dans och folkliv

På Runö fanns i minst sexhundra år en särpräglad svenskkultur, som bevarades väl genom århundradena. Det framgår i Jakob Steffenssons bok Så dansade vi på Runö – svenskön i Rigabukten att den runska familjen levde i en gemenskap som kal­lades hiskap. Denna gemenskap utgjordes inte bara av man, hustru och barn utan även av farföräldrarna. Alla hjälptes de åt och ägnade sig åt sina respektive sysslor.

Att se män, kvinnor och barn i folkdräkt var en gång i tiden mycket vanligt på Runö. Bilden är från 1937. Foto: Eesti Meremuuseum

Artikeln fortsätter

Hela artikeln finns i pappersupplagan. Är du prenumerant kan du även logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Ett besök i den gamla snapphane-gården Sporrakulla

HISTORIAHär får vi följa med Alf Ronnby på en härlig utflyktstur en dag i maj. Färden går till Kullaskogen, som ligger i nordöstra Skåne. Djupt inne i Kullaskogen ligger en gammal snapphanegård som har klarat sig undan svenskarnas härjningar.

Vart är vi på väg?

KULTURDet är inte bara Kristian Luuk som undrar det i SVT-programmet På spåret. En stor del av jordens befolkning – miljarder människor – har satts mer eller mindre i karantän och vi undrar. Redan som barn ville vi vara fria, bygga vår egen koja. Många längtar bort från städernas asfalt och sjukdomshärdar. I flera länder har man tagit fasta på detta och erbjuder gratis mark för dem som vill starta eget i liten skala.

Intervju: ”Vi vill dra igång fler TV-program och göra reportage”

KULTURI november tändes den senaste stjärnan på alternativmediehimlen i och med lanseringen av Exakt24.se – en modern nyhets- och debattsajt med stort fokus på videoproduktioner, poddande och underhållning. Nya Tider har träffat två av Exakt24:s frontfigurer – chefredaktören Erik Almqvist och programledaren Markus Jonsson.

Shugaley: I händerna på islamistiska terrorister

RECENSIONCoronaviruspandemin har inte varit något hinder för att släppa en ny, spännande rysk film om det libyska kriget, tillgänglig online sedan början av april.

Landets tätaste naturreservat?

NATURLISTER: Listerlandet är en halvö sydost om Sölvesborg i Blekinge som är känd för sina många naturreservat, att få möta våren där är en verklig upplevelse. Alf Ronnby guidar oss genom reservaten och berättar om fantasieggande landskap, bronsåldersgravar, gärdgårdar och naturligtvis om vitsippor, blåsippor, backsippor och näktergalar – sådant som hör våren till.

Ett svenskt konservativt sinne

BOKRECENSIONI boken Svenska konservativa profiler återaktualiserar Simon O. Pettersson konservatismen som begrepp genom att diskutera ett antal konservativa portalgestalter från Sveriges historia.

Pentti Linkola – den kompromisslöse civilisationskritikern

KULTURDen finske filosofen, författaren, fiskaren och ornitologen Pentti Linkola avled den 5 mars, 87 år gammal i Sääksmäki i södra Finland. Åke Blomdahl reflekterar över en mycket originell och kontroversiell tänkares livsgärning.

Mot Blåkulla!, Om häxornas färder i påskens tid

KULTUR OCH TRADITIONEn utbredd föreställning inom den svenska folktron är att trollkunniga kvinnor flög iväg till berget Blåkulla under stilla veckan. Där festade de med hin håle och hans anhang, men folket kunde hålla häxorna borta med hjälp av påskeldar och smällare.

Gå till arkivet

Send this to a friend