Själva idén med ett bilateralt samverkansavtal mellan två länder är att bygga och dokumentera en gemensam grundsyn för olika förhållanden. Genom att befästa ländernas ställningstaganden i skrift, skapar man en förpliktelse för att agera i den överenskomna inriktningen.
Vision för framtidens EU
Det aktuella avtalet med Frankrike är en omfattande utvidgning av ett samarbete som stadfästes så sent som i november 2017. Då handlade det i huvudsak om samverkan kring forskning och utveckling kring ”gröna lösningar”.
Huvudinriktningen på det nya avtalet är, förutom att gå vidare med ”grön teknik”, att de båda länderna avtalar om en gemensam inriktning för arbetet med att utveckla EU. I den delen kan man se tydliga tendenser till att Sverige förbinder sig att driva frågor som går på tvärs mot traditionell svensk politik i flera avseenden.
Avtalet innebär att parterna skall arbeta för kraftiga utökningar av EU:s kompetensområden, på bekostnad av medlemsstaternas nationella självbestämmande. Det är precis den väg Frankrike drivit hårt under en lång följd av år. Om avtalet fullföljs, allt tyder på det, så kommer det att bli en mycket dyr och omvälvande affär för Sverige, som hamnar i en gisslansituation gentemot Frankrike.
I Sverige har det funnits en sund skepsis mot den avtalade utvecklingen och i Riksdagen har det funnits en stabil majoritet för att inte släppa efter alltför långt när det gäller överföring av makt till EU. Inte minst har det funnits en stark opinion mot att ge EU en påtagligt större budget, eller makt över skattepolitiken. Istället har beskeden från såväl Riksdag som regering varit att nya utgifter måste matchas mot besparingar på andra områden. Ökad svensk avgift har det också funnits ett kompakt motstånd till i riksdagen under lång tid.
Finansminister Magdalena Andersson har, till exempel, vid ett flertal tillfällen riktat skarp kritik mot ökad avgift för Sverige efter Brexit. I en intervju med SVT den 15 april i år sade hon att den höjning av den svenska avgiften till EU som kommissionen anser att Sverige skall betala, dvs ytterligare cirka 15 miljarder kronor per år, är ”oacceptabel”.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
