Skip to Content

Sverker mot Erik i sommarkvällen – Slaget vid Gestilren 17-18 juli år 1210

”Gud skydde Sveriges rike!” Så lyder inskriptionen på stenen i Västergötland som är rest till minne av slaget vid Gestilren i juli 1210: ett blodigt slag som kom att markera både ett slut och en fortsättning. Ingen vet exakt var Gestilren låg, men på den plats där minnesstenen är rest hävdas att slaget har stått. Detta slag blev det sista stora som utkämpades mellan sverkrarna och erikarna som sedan 1160-talet kämpat mot varandra om den svenska kungamakten.

Publicerad: 25 juli, 2016, 18:59

  • Svenska

Läs även

I vägkorsningen i Varv, några kilometer söder om kyrkbyn Kungslena i Tidaholms kommun, står den höga minnesstenen som restes 1910. Sjuhundra år tidigare ägde det stora slaget mellan Sverker d.y. och Erik Knutsson rum just där – åtminstone enligt traditionen. Det finns nämligen inga arkeologiska fynd som kan bevisa att Gestilren verkligen låg där, men traditionen är inte desto mindre stark och på den här platsen tros den erikska hären ha besegrat den sverkerska.

Dessa mäns respektive ätter hade länge utkämpat blodiga strider mot varandra och följaktligen utbröt inbördeskrig i Sverige. Sverkrarna härstammade från Sverker d.ä. från Östergötland. Det är oklart vem Sverkers far var, men enligt en teori var han sonson till Blot-Sven och ska då ha varit kusin till erikarnas stamfader Erik den helige. Om dessa två ätter kan man läsa följande i Äldre Västgötalagen: ”Västergötland höll på Eriks ätt, som ärvt den stenkilska västgötaättens jordar, medan folket i Östergötland höll på Sverkers ätt, som där hade rikedom och makt.” Dock var den erikska ätten uppländsk och hade därför sannolikt även stort stöd i det landskapet.

minnesstenen som restes 1910 till 700-års minnet av slaget vid Gestilren. Många stormän ska ha stupat på denna plats, bland dem Sverker den yngre.

Minnesstenen som restes 1910 till 700-års minnet av slaget vid Gestilren. Många stormän ska ha stupat på denna plats, bland dem Sverker den yngre.

En blodig bakgrundshistoria

För att kunna förstå och förklara varför detta, för den sverkerska ätten, förödande slag utbröt den där julidagen för 806 år sedan måste man gå tillbaka cirka 50 år i tiden. År 1160 hade Erik den helige, Sveriges nationalhelgon, dräpts utanför Helga trefaldighets kyrka i Uppsala av den danske prinsen Magnus Henriksson, vilket vi skildrade i NyT v.16/2016. Dansken blev därigenom kung över Sverige, men lyckan blev kortvarig. Redan året därpå besegrades han i slaget vid Örebro av Sverker d.ä:s son Karl Sverkersson, och dödades. Karl kallade sig därefter för svearnas och götarnas konung, och hann uträtta en hel del under sin korta tid på tronen. Bevarade påvebrev visar att Sverige på Karls önskemål fick sin första ärkebiskop, Alvastermunken Stefan. Han blev dock själv överfallen och dödad på Visingsö 1161 av Erik den heliges son Knut Eriksson, som därmed ville ta över kronan.

Erik Knutsson överlevde slaget vid Älgarås 1205 och besegrade Sverker d.y. två gånger: första gången vid Lena 1208 och andra gången vid Gestilren 1210.

Erik Knutsson överlevde slaget vid Älgarås 1205 och besegrade Sverker d.y. två gånger: första gången vid Lena 1208 och andra gången vid Gestilren 1210.

Maktkampen mellan sverkrarna och erikarna ska ha pågått redan före 1167, men då hade kampen inte varit väpnad och ätternas respektive medlemmar hade inte dödat varandra. På så sätt blev mordet på kung Karl Sverkersson en vändpunkt och dennes två yngre bröder Burislev och Kol blev kungar i Östergötland. De vägrade acceptera Knut Erikssons anspråk på ställningen som kung av hela Sverige, men deras tid som makthavare blev kort och blodig. Burislev ska ha stupat 1169 i slaget vid Bjälbo, som var det allra första stora slaget mellan sverkrarna och erikarna. När det gäller Kol går uppgifterna isär, enligt en kungalängd från 1300-talet ska han ha dött vid Bjälbo, men en annan källa anger att en person vid namn Kol vigdes till biskop i Linköping 1170. Vad som är säkert är att Knut Eriksson till slut lyckades bli kung av hela Sverige år 1173.

Under Knuts regeringstid skaffade sig den politiskt begåvade jarlen Birger Brosa av Bjälboätten en mycket stark position, då kungen själv inte var en framstående ledare. Då arvkungadöme inte skulle införas förrän med Gustaf Vasa år 1544 blev det så att när Knut dog en naturlig död 1196 utnämnde Birger Brosa den mördade Karl Sverkerssons son Sverker d.y. till kung. Samtidigt såg han till att stärka Bjälboättens ställning ytterligare genom att låta sin dotter Ingegerd gifta sig med Sverker. Erikarna accepterade först Sverker som kung av anledningen att de hade fått löfte om att efterträda honom, men när kungen bröt löftet genom att istället utnämna sin son Johan till tronföljare blossade inbördeskriget åter upp och 1205 ägde slaget vid Älgarås rum. Erikarna led ett stort nederlag vid det slaget och tre av Knut Erikssons fyra söner stupade. Den äldste sonen, Erik Knutsson, överlevde och utmanade Sverker på nytt tre år senare i slaget vid Lena. Sverker besegrades och tvingades fly till Danmark medan Erik övertog tronen.

Slaget vid Gestilren: ett slut och en fortsättning

Alvastra kloster. Här begravdes Sverker d.y. efter slaget vid Gestilren.

Alvastra kloster. Här begravdes Sverker d.y. efter slaget vid Gestilren.

I juli 1210 återvände Sverker till Sverige med en stor dansk här för att återta tronen. Erik, som nu slagit sig ihop med Bjälboätten, mötte honom med sin här vid Gestilren. Slaget blev förödande för sverkrarna och framåt natten var marken täckt av lik. Ett av dessa lik var Sverker d.y:s. Han begravdes i Alvastra kloster, där hans far Karl Sverkersson redan låg. Erik säkrade sin plats på tronen ytterligare genom att gifta sig med den danske kungens syster och lät kröna sig i november samma år, vilket gör honom till den tidigaste kungen i Sveriges historia som man med säkerhet vet blev krönt.

Slaget vid Gestilren innebar att inbördeskriget tog slut, men själva maktkampen fortsatte och ebbade inte ut förrän Sverker d.y:s son Johan, som övertagit tronen efter att Erik Knutsson dött i tuberkulos 1216, dog ogift och barnlös vid 21 års ålder 1222. Därmed dog den sverkerska ätten ut på manssidan, men på kvinnosidan levde den vidare. Gustaf Vasa var ättling till Sverker d.y:s dotter Helena.

Även den erikska ätten utslocknade på manssidan när Eriks barnlöse son Erik läspe och halte dog 1250. På kvinnosidan levde den också vidare genom Eriks dotter Ingeborgs giftermål med Birger Jarl.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • ♚Grand Vizier♚✓ᵀʳᵘᵐᵖ ˢᵘᵖᵖᵒʳᵗᵉʳ

    Ja, Sverige blev en kyrkoprovins i 1164, dåUppsala ärkebiskopat upprättades, 12 år efter Norge, där Trondheim (Nidaros) ärkebiskopat blev upprättat i 1152, och 60 år efter Danmark fick sitt ärkebiskopssäte i Lund i 1104.
    (Lund hadde alltid varit en dansk stad, fram till 1658, alltså har Lund (och Skåne och Halland) varit dansk sedan Danmark upprättdes på 800-talet, ocg såöedes varit dansk dubbelt så länge som det varit svensk.

    Sverige upprättades egentligen inte före på 1200-talet. Norge upprättades på 800-talet, och var första landet i Norden som kungakroningar, og Norge var ett arverike. Danmark och Sverige blev inte arveriker föran på 1500-talet, 350 år efter Norge.

    Och man måste undgå Guillous historia om man skulle tala dansk i Sverige om slaget vid Hova fått ett annat utfall.
    Man talade i princip samma språk i Norden fram til 1200-talet, dialekterna som norska, svenska og danska brydde sig inte om den politiska uppdelningen. Självklart fantes det skillnader, varför man vet att Sveriges äldsta kända dokument, Västgäötalagen, faktisk är skriven på norska…..

    Det finns saker som tyder på att detta Västergötland var väl så starkt som resten av Sverige, det var alla fall tätare befolkat än Södermanland och Uppland.

Arkitekturen – nästa stora kulturstrid i Sverige?

REPORTAGEModernister och vänsterpolitiker menar att försök till demokratisk styrning över offentlig arkitektur är att jämföra med Nazityskland. Och de klassiska stilar som europeiska arkitekter har förfinat under tre tusen år för med sig otäcka värden. Men när allt fler förespråkare av de klassiska skolorna nu höjer sina röster så står modernisterna inte längre oemotsagda. Bland andra Sverigedemokraterna driver aktivt på med egna förslag på klassiska byggnader. ”Prisbilden är alltid högst där det inte är modernistiskt, många tycker att äldre arkitektur är väldigt vacker”, förklarar Peter Wallmark, gruppledare för SD i Stockholm.

Ett nytt skattesystem – AfS-förslag får stöd från Finanspolitiska rådet

ANALYSDiskussionen om ett nytt skattesystem, som skall förenkla och effektivisera skatterna, har pågått under ett antal år i Sverige. Det nuvarande systemet infördes på 1990-talet för att göra skatterna mer rättvisa, men efter mer än 500 ändringar sedan införandet har det vuxit ut till en hydra som ingen har kontroll över. Behovet av en rejäl reform finns alltså. När Alternativ för Sverige 2018 lanserade ”platt skatt” som idé, var det inte många som reagerade, men nu har Finanspolitiska rådet tagit upp idén.

Fornnordiska sagor – hisnande äventyr och burlesk humor

INTERVJULars Ulwencreutz har lett arbetet med att sammanställa och även översätta många av de fornnordiska sagorna till modern svenska – flera har aldrig publicerats på svenska tidigare. Resultatet blev ett imponerande verk i tre band, den första kompletta samlingen av dessa berättelser om hjältar och kungar, skatter och härnadståg. För Nya Tider berättar Lars att utan vår historia är vi ingenting, vi behöver vår kultur och vår historia. Och det är en fascinerande saga.

Biståndsmyndigheten Sida slipper Botkyrka-flytt

INRIKESDet blir ingen flytt av biståndsmyndigheten Sida från välbärgade Östermalm i Stockholms innerstad till mångkulturella Botkyrka söder om Stockholm. Det uppger bland annat Fastighetstidningen. Skälet sägs officiellt vara brist på ändamålsenliga lokaler, men Nya Tider kan även avslöja att en annan orsak sannolikt är viktigare, nämligen att en enkät från början av 2019 visade att myndigheten riskerade att förlora var fjärde anställd om flytten blev av.

Svenskbybornas tragiska historia

HISTORIADet är nog inte så många som känner till historien om gruppen svenskättlingar på Dagö som tvingades ut på en lång resa för att bosätta sig vid floden Dnjeprs strand i Ukraina. Trots många umbäranden i form av svält och sjukdomar överlevde en liten skara som arbetade sig till ett framgångsrikt lantbruk i byn de byggde upp. Där blev de även kända för bland annat sin skicklighet i hästuppfödning. Den ryska revolutionen och världskrigen satte dock stopp för framgångssagan.

Utan kulturarbetare är högern chanslös

OPINION: KARL MIKAEL LARSONSvenska staten strör hundratals miljoner över kulturbranschen. Flera gånger varje år. Bara för att rätt kultur ska produceras, publiceras och iscensättas. Ingen bransch är lika politiserad. Veckans debattör Karl Mikael Larson (fd Fredrik) synar kulturbranschen.

Religion, folktro och Selma Lagerlöf

HISTORIASelma Lagerlöf var verksam under realismens stortid inom litteraturen, men i hennes verk möter läsaren spöken, äventyrliga kavaljerer, tomtar och förvandlingar samt kärlek som övervinner hinder. Hon följde med andra ord inte strikt sin tids ideal, vilket ledde till ett blandat bemötande av hennes verk men också till att hennes böcker blev unika mästerverk som är läsvärda än idag.

Spengler i sidobelysning

KULTURVi känner alla till Oswald Spenglers storverk, Västerlandets undergång (1918-1922). En tegelsten som skisserar den historiska utvecklingen i hela världen utifrån vissa synvinklar, såsom att kulturerna utvecklas och fulländas separat. Någon övergripande ”civilisationens frammarsch” anses inte finnas. Och vår del av världen, Västvärlden eller den faustiska kulturen, tecknas såsom att den uppstått på medeltiden, blomstrat under barocken och nu går mot sitt slut. Visionen kan kritiseras på många punkter men Spengler har förvisso stilen att framställa allt detta medryckande. Och då kan man fråga sig: vilka tänkare påverkade honom i den vision han hade?

Gå till arkivet

Send this to a friend