Talibanernas brandtal – för återvandring

Talibanerna har en om­fattande apparat för att möjliggöra att de återeta­bleras. Större delen av talibanernas nyheter om återvandringsinsatser berör afghanska flyktingar i Iran och andra närliggande länder, men bud­skapet är tydligt: afghaner över hela världen bör återvandra och bygga upp sitt land.

Det sker ett visst arbete för att försöka få afghaner från Europa att återvända hem, även om det är be­tydligt svårare då de europeiska län­derna i princip inte vill ha kontakt med talibanerna och helst vill be­hålla afghanerna i Europa. Det finns dock undantag: i ett fall som rör 81 afghaner som ska återvandra från Tyskland, med hjälp av Qatar, rap­porterar nyhetsbyrån på följande sätt:

”Den afghanske utrikesministern beskrev relationerna mellan Afgha­nistan och Qatar som allt bättre och uttryckte optimism om att återvand­rande afghaner från Tyskland ska kunna återintegreras i sitt hemland med hjälp av humanitära organisa­tioner. Han bekräftade att afghanska diplomater kommer att erbjuda kon­sulära tjänster till afghaner som bor i Tyskland och uttryckte tacksamhet till Qatar för deras hjälp i det kom­mande arbetet.”

Uppmaningen: Alla flyktingar ska återvandra

När Iran beslutade att genomföra massutvisningar av afghaner i somras, uttryckte talibanerna att de både respekterade och välkomnade beslutet, men vädjade om att åter­vandringen ska ske på ett så humant sätt som möj­ligt.

Nya Tider översätter här hela det anmärknings­värda uttalandet till svens­ka, som har karaktären av ett politiskt brandtal för återvandring:

”Under de senaste veckor­na har den storskaliga re­patrieringen av afghanska flyktingar från Iran väckt oro på både nationell och på institutionell nivå. Sam­tidigt som varje lands su­veräna rätt att hantera invandring erkänns, vägs tillvägagångssättet, tid­punkten och behandling­en av flyktingarna mot mänsklig medkänsla och principer om god grann­sämja.

Afghanistans islamiska emirat har gett omfattande stöd till de åter­vändande flyktingarna under depor­tationsprocessen. Tjänster som till­fälliga boenden, utdelning av första hjälpen, arbetstillfällen och skolpla­cering för barn har erbjudits för att minimera svårigheterna vid återvän­dandet. Inrättandet av övergångsläger i gränsprovinserna understry­ker regeringens engagemang för att säkerställa att flyktingarna kan åter­vända stegvis och med värdighet.

Till exempel har den Höga kommis­sionen för flyktingar vid Eslam Qaleh-gränsen [i västligaste Afghanistan, precis vid gränsen mot Iran, NyT:s anm.] de senaste dagarna outtröttligt erbjudit hälsovård, mat, transporter, boende och ekonomiskt stöd till tiotusentals flyktingar som strömmar in, för att säkerställa en ordnad vidare­förflyttning.

Vi hoppas att grannlandet, som un­der många år hyst miljontals afghans­ka flyktingar, förstår situationens känslighet och undviker plötsliga konfrontationer och massutvisningar som kan göra otaliga kvinnor, barn, äldre och unga hemlösa. Det som nu är avgörande är inte hastiga utvis­ningar, utan en gradvis, laglig och medmänsklig repatriering som vär­nar den mänskliga värdigheten. Tåla­mod, tolerans, ömsesidig respekt och positivt engagemang utgör grunden för islamiska relationer och sunda grannskapsförbindelser.

Samtidigt uppmanas alla kära flyk­tingar att återvända till Afghanistan, sitt hemland, och bidra till dess åter­uppbyggnad. Afghanistan erbjuder nu fullständig säkerhet och rika möjlig­heter till ett liv i arbete, utbildning och fred – möjligheter som ofta saknas i andra migrationssammanhang.

Med respekt för värdländernas be­slut, förespråkar Islamiska emiratet [Talibanerna, NyT:s anm.] konstruk­tiva samtal som den bästa vägen för att hantera migrationsutmaningarna. Afghanistan tillhör alla afghaner, och det är dags för nationens barn att återförenas med sitt hemland.”