Telefonins svenske pionjär

När det gäller historien Lars Magnus Ericsson och hans telefonaktiebolag är det en fördel att rikta uppmärksamheten mot tiden han levde i.

Att Sverige en gång hade varit en stormakt är allmänt känt. Dock har det här riket har aldrig varit någon ekonomisk stormakt utan i stället, som John Meurling och Richard Jeans noterar i Ericssonkrönikan, en militär stormakt. Följden av detta blev, som Meurling och Jeans konstaterar, att efter Napoleonkrigen saknade Sverige en ”ekonomisk styrka att falla tillbaka på.”

Det ledde oundvikligen till att Sverige var ett fattigt land. Visserligen fanns den viktiga svenska gruvindustrin, men Sverige var huvudsakligen ett jordbruksland.

På 1850-talet inleddes industrialiseringen av Sverige. Som det står i Det svenska samhället 1720-2006. Böndernas och arbetarnas tid av Susanna Hedenborg och Lars Kvarnström hade det här landet goda förutsättningar att industrialiseras tack vare rikedomen på malm och skog. Skråväsendet avskaffades, lagar om aktiebolag stiftades och järnvägslinjer började dras. Meurling och Jeans noterar att under den här tiden grundades företag som först använde sig av ”arbetskraft ur de gamla hantverksleden – mekaniker, snickare, svarvare, smeder och så vidare – som tidigare arbetat i de små verkstäderna.” Med tiden växte det dock fram ett behov av outbildad arbetskraft på industrierna, vilket i sin tur ledde till urbaniseringen.

Ericssons tidiga liv

Det var i denna tids Sverige som Lars Magnus Ericsson föddes på den värmländska bondgården Nordtomta år 1846. Meurling och Jeans berättar i Ericssonkrönikan att Lars Magnus Ericsson blev faderlös när han var tolv år samt att han, två år senare, begav sig till Norge där han blev smedlärling. Det står även i denna bok att den unge Ericsson ”avancerade till smed och arbetade sedan i järnbruk och smedjor i Charlottenberg, Karlstad och Arvika och under en tid också som gruvarbetare och rallare.”

Enligt Tekniska Museet konstruerade Ericsson sin första telefon när han var sjutton år. Den bestod av, som Tekniska Museet skriver, ”urinblåsan från en gris, en metallplatta, en strömförande tråd, en elektromagnet och ett stift.”

Hans intresse för mekanik förde dock honom till Stockholm när han var tjugo år. Där blev han, enligt Meurling och Jeans, instrumentmakare A.H. Öllers lärling. Meurling och Jeans berättar mycket om Ericssons liv och verk och det är från deras bok som övrig nedanstående information om Ericsson är hämtad om ingenting annat anges.

I Öllers verkstad både tillverkades och reparerades telegrafer. En telegraf används till att överföra information från en plats till en annan med hjälp av, bland annat, elektricitet. I Sverige började telegrafer användas 1853.

Parallellt med arbetet i Öllers verkstad studerade Ericsson engelska och tyska samt matematik, maskinritning och materialteknik. Efter att ha fått ett stipendium kunde han bege sig utomlands för att studera vidare och arbeta. Från 1872 till 1875 vistades han i först Tyskland och sedan i Schweiz.