Terrorism i Europa – var det värre förr?

1. 2019 är året då vi fått lära oss nyspråksbegreppen ”Särskild nationell händelse” och ”Blåljusbrott” och det låter väl något särskilt festligt med en ”särskild nationell händelse”, när det pangar på i våra städer. De omfattande sprängdåden ”saknar motstycke i Europa”, kungjorde den ultraliberala tidningen Dagens Nyheter i början av november. DN, Sveriges Television och andra systemmedia tilläts överraskande att återge kriminologers uttalanden om att invandrargängens regelbundna bombdåd faktiskt rör sig om ren terrorism och inga pojkstreck eller utanförskapsproblem. Det berättades även om utländska medier och experter som reser till Sverige för att dra lärdom och sprida varning om Sveriges hemska utveckling. Brittiska tv-bolaget BBC:s intervju med en svensk polis blev genast ”viral”, för BBC-reporterns fråga om gärningsmännen hette Bengt eller Sven avslöjade på ett löjeväckande sätt hur känsligt invandrarkriminalitet är inom svensk polis som än en gång måste förnedra sig till att bjuda på pizza istället för att skjuta skarpt. Sammantaget utvecklar sig Sverige åt ett helt annat håll än övriga Europa och de liberalaste betraktarna förundras över svenska statens frånvaro av handling – i andra länder har man aldrig tvekat inför uppgiften att bekämpa terrorister. Längre ner kan ni läsa om hur tyska GSG 9 i november grep en islamist som förberett massdöd men också tillbakablickar på terrorns verkliga tidevarv under andra halvan av 1900-talet.

Vänsterextremismen spred död i Europa

Den tyska affärstidningen Handelsblatt presenterade i våras en sammanställning för terrordåd i Europa mellan 1970 och 2018. Den visar att vänsterextrema och socialistiska terrordåd konsekvent har utgjort mycket en större andel än vad högerradikala grupper presterade, medan muslimsk terror på europeisk jord är en nyare företeelse. Den är ännu liten, sett till det längre tidsperspektivet. Handelsblatts undersökning blickade dock inte framåt över växande hotbilder eller möjliga konsekvenser av massinvandring till olika länder, utan fokuserade helt på de stora attentaten med åtskilliga döda och sårade. Detta var något som under -70 och -80 talen satte skräck i västvärlden på ett sätt som många nutida människor inte kan föreställa sig. 20 år in i detta århundrade i Sverige är, än så länge, de muslimska terrorattentaten såväl som de svenska gängkriminellas våldspotential jämförelsevis liten och den ideologiska drivkraften existerar knappt. Detta är något som å andra sidan snabbt kan förändras om IS-återvändare kan alliera sig med dem. Handelsblatts sammanställning av terror i Europa 1970–2018 visar att den största mängden terrorattentat i Europa utfördes av etnonationalister i form av separatister med vänsterideologisk grund. Gruppen särskiljs i undersökningen från de högerradikala terroristerna som utgör en väldigt liten kategori, förklarade tidningen. Vänsterextrema terrorhandlingar utfördes dock både av rent politiska grupper som RAF (Rote Armee Fraktion) i Västtyskland och separatister och etnonationalister i andra länder. Något man kan förundra sig över är att den kategori av terror som maffian i Italien länge utförde mot italienska staten med främst domare och högt uppsatta poliser och andra statstjänstemän som måltavlor, inte berördes i sammanställningen.

Enligt undersökningen, som genomfördes av Handelsblatts egen undersökningsgrupp, rörande terrorism i Europa under en period på 48 år, så är det etnonationalistiska konflikter som har skördat flest offer. Det rör sig alltså om Nordirland, Baskien, extrema korsikaner, balkanfolkens inbördes motsättningar (exklusive krigen på 1990-talet). Tjetjeniens uppror mot Ryssland kan ses som ett mellanting av muslimsk terrorism och etnonationalism, det ingick inte heller i översikten från Handelsblatt. Flera av dessa uppräknade konflikter är idag överståndna eller dämpade genom att de övergått i dialogfas vilket faktiskt är fallet i Baskien där ETA ställt in all väpnad kamp mot den spanska staten. Mellan 1968 och 2003 anses omkring 800 personer ha dödats i terrordåd utförda av ETA. Den nya demokratiska regeringen gjorde 1978 misstaget att under en dialogfas frisläppa alla fängslade ETA-terrorister som då åter kunde ta till vapen. 2009 dödades de sista människorna i attentat utförda av ETA, som 2011 gick i slutlig vapenvila för att upplösa sig själva helt 2018. Nu plötsligt vill svenska experter och myndigheter jämföra Malmödåden med ETA:s verksamhet. ETA är för övrigt en förkortning som på svenska betyder ”Baskien och friheten”.