Therese Larsson – kvinnan bakom Folkets demonstration

Folkets demonstration är i mångt och mycket Therese Larsson. Tillsammans med folket förstås. Det hörs ju på namnet. Hon är spindeln i nätet, hon är arkitekten, organisatören och den som har totalkoll på allt inför varje demonstration, tillsammans med sin sambo Johan Widén, sverigedemokrat som sitter som ledamot i tekniska nämnden i Enköpings kommun och som nämndeman i tingsrätten.

Therese är en 41-årig värmländska. Hon pratar så där gött på dialekt och ser lite blyg ut när hon håller sina inledningsanföranden på Folkets demonstration. Föreställ er en kvinnlig variant av hur Kenny Bräck låter när ni läser Therese uttalanden fortsättningsvis här i texten.

– Jag föddes på Karlstads BB en sval kväll i juli 1975 och var tämligen snart ett ganska besvärligt barn, reflekterade över saker, ställde frågor och accepterade aldrig svar som: ”för att jag säger det”, berättar hon.

Vi hoppar över uppskrapade knän, skoldanser och första kyssen och nämner istället att Therese har en treårig handelsutbildning i ryggen, har arbetat som vårdare på gruppboende, butiksbiträde, arrestvakt, jourpersonal på skyddade boenden för kvinnor och barn och som säljare.

– Jag kan utan problem sälja sand i öknen, men det var arbetet som arrestvakt som lärde mig mest om respekt, mod och empati. Döm gärningen, inte människan. Ett bra uttryck som hjälpte mig igenom många dagar på jobbet, berättar hon. Kärleken till livet, vårt land och våra medmänniskor. Framtid och frihet. Omtanke om kommande generationer. Se där, några laddade värdeord som driver Therese och hennes demonstrationsvänner framåt.

Folkets demonstration är Therese Larssons skötebarn. Det var 2015, efter det brutala dubbelmordet inne på Ikea i Västerås, som hon tillsammans med Johan startade vad som kanske kan komma att bli en mindre folkrörelse.
– Folkets demonstration föddes i en frustrerad och djup diskussion mellan Johan och mig omkring en vecka efter slakten på de två svenskarna på Ikea.

Vi väntade förgäves på ett uttalande från vår statsminister om att se till svenska medborgares säkerhet först och ett löfte om att svenskars liv inte ska släckas i jakten på att vara en humanitär stormakt. I stället fick vi tystnad och ett löfte om att etablissemanget skulle kämpa mot ”mörka krafter” som kanske ville flyktingar illa i och med morden. Men vi kräver mycket mer än så. Där och då uppstod idén om Folkets demonstration, berättar Therese.

Hennes patos går inte att ta miste på, men det är inga storvulna ord som Therese levererar. Snarare handlar det om charmigt knagglig retorik med ett lika charmigt uns poetisk krydda, på bred värmländska som sagt. Hon refererar till mord där svenskar blivit mördade till följd av en ansvarslös migrationspolitik. Bland annat de tidigare nämnda Ikeamorden på Carola och Emil i Västerås förra året, mordet på 15-årige Arminas i skånska Broby samt mordet på Alexandra på HVB-hemmet i Mölndal, båda i januari i år.

– Det var två familjer som flydde från krig och förföljelse, de hade hört talas om vårt land i väst, där trygghet, rättvisa och demokrati rådde. Ett land som välkomnade och gav hopp. Dessa familjer levde och arbetade i sitt nya land. Deras barn växte upp i ett tryggt och civiliserat samhälle. Ett samhälle som stod upp för sina medborgare. Trodde de. Barnen hette Arminas och Alexandra. Deras föräldrar hade flytt från Litauen och Libanon. För att de trodde att i Sverige skulle de vara trygga och respekterade.

I Sverige fanns det hopp om en framtid för det käraste vi har, barnen. I Sveriges jakt på att få vara en humanitär stormakt så mördas alltså två av våra svenska ungdomar. På grund av Sveriges misslyckade politik och för att landet ska få kallas en stormakt. ”Vi har varit naiva”, säger Löfven. Nej, det är Stefan Löfven som är en livsfara för oss, säger jag. Människor mördas för att han ska få kalla Sverige en stormakt. Tycker han att hans politik är värd att svenska medborgare dör? Det tycker inte jag. Jag tycker att Stefan Löfven ska avgå. Sverige behöver en ledare med ryggrad som står upp för landets medborgare. Sverige svek de där fyra helt oskyldiga mordoffren och jag skäms, säger Therese med en uppenbar klump i halsen.

Så hon och Johan har nu som en sorts kall Folkets demonstration att hålla i för att göra medborgarna varse om hur viktiga deras röster är. Vilka uppgifter har då demonstrationen i stort?

– Att våga tala om det verkliga Sverige. Det Sverige vi ser nu är ett vilset, oroligt och svagt land. Vi är många som fortfarande minns känslan av att leva och bo i ett tryggt, civiliserat och rättvist samhälle som faktiskt tog hand om sina medborgare. Vi hade kvarterspoliser, flourtanter och regementen. Nu finns inget av det där kvar och vi undrar varför. Folkets demonstration samlar oroliga och missnöjda väljare, människor som vill ha en regering som tar ansvar för landet, säger Therese med emfas.

Vad framtiden har i beredskap kan hon förstås inte sia om, men Therese vill gärna vara väl förberedd om intresset för demonstrationen blir större.

– Vår administration och organisation är under uppbyggnad. Vi hade ju aldrig kunnat drömma om vilken kraft det här fenomenet skulle bli. I början trodde vi att kanske tio av våra närmaste vänner skulle sluta upp och demonstrera med oss på den första demon förra året.

I stället ökade medlemsantalet i vår första Facebookgrupp med tio tusen medlemmar det första dygnet. Helt otroligt! Det var omkring 20 000 medlemmar när vi stängde ner sidan. Den var skapad som ett evenemang, men vi tvingades byta upplägg efter att otaliga osmakliga kommentarer publicerats av intoleranta motståndare. Johan och jag satt uppe i nästan två dygn för att radera alla hemska inlägg. En ohållbar situation.

Så vi jobbar just nu med att förbättra i princip allt. I dagsläget planerar vi inför den kommande demon den 24 september, som även blir Folkets demonstrations ettårsfirande, säger Therese stolt.