”Jag är tillintetgjord och ångrar mig,
i stoft och aska.” (Job 42:6)
Detta citat är hämtat ur Jobs bok, som finns i Gamla testamentet, och är ett av många exempel på sambandet mellan aska och ånger/botgörelse som man kan finna i den delen av Bibeln.
I Tradition och liv berättar Martin Modéus att den kristna fastan egentligen inleds på askonsdagen samt att ”i gamla tider” fick de ”som syndat och skulle göra bot” sina huvuden beströdda med aska och fick inte ta emot eukaristin (nattvarden som det heter i Svenska kyrkan) förrän på skärtorsdagen.
Askonsdagen är rörlig och infaller den femte mars i år. Nuförtiden får man inte sitt huvud bestrött med aska. I stället får man ett kors tecknat i pannan med aska som har blandats med myrra.
Inom kristendomen har botgörelse och fasta länge gått hand i hand. I Andra Samuelsboken 12:16, för att nämna ett exempel, berättas att när kung Davids son med en annan mans hustru blev svårt sjuk fastade en botvillig David.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
