Ett av Donald Trumps första beslut sedan han blev omvald var att för andra gången ta USA ut ur WHO. Det har inte hindrat organisationen att fortsätta att arbeta för vad många ser som ett försök till ”power grab” från WHO:s sida.
WHO-chefen Tedros Ghebreyesus har, sedan han blev omvald i maj 2022, cirka två år efter utbrottet av coronapandemin, arbetat för att ”stärka” FN-organet för att ”bättre förebygga och hantera framtida epidemier”.
Sex månader före hans omval tog WHO:s 194 medlemsländer initiativ till inrättandet av det mellanstatliga förhandlingsorganet (INO), ”med ansvar för att utarbeta och förhandla fram en WHO-konvention, ett avtal eller ett annat internationellt instrument om förebyggande, beredskap och insatser vid pandemier”. Ett av INO:s förslag var ”att ge WHO befogenhet att uppfylla sitt mandat som ledande och samordnande myndighet för internationellt hälsoarbete, inklusive beredskap och respons vid pandemier”.
En reform som fortfarande ifrågasätts
Den andra rekommendationen, som välkomnades av Tedros Ghebreyesus, är att ge WHO en ”juridiskt bindande” makt. ”Vikten av ett rättsligt bindande instrument kan inte överdrivas: det kommer att vara en del av vårt kollektiva arv för framtida generationer”, sade han då.
Vid den tiden talades det om pandemifördraget, vilket gav upphov till stor oro runt om i världen. Artikel 35 i dokumentet kolliderar med artikel 19 i WHO:s stadga, som gör ikraftträdandet av FN-avtal beroende av medlemsstaternas konstitutionella regler. Artikel 35 i fördraget tillåter en signatärstat att tillämpa bestämmelserna i texten ”provisoriskt, delvis eller helt” och därigenom kringgå en omröstning i parlamentet.
I oktober 2023 meddelade Tedros Ghebreyesus att medlemsländerna förhandlade om ett nytt avtal för att ”stärka den rättsliga ramen för det globala svaret på pandemier”. Den antogs med konsensus den 20 maj 2025 vid Världshälsoförsamlingens 78:e möte.
Det internationella hälsoreglementet (IHR) är en annan källa till oro. Reglementets brister märktes redan under covid-pandemin, såsom bristen på flexibilitet för att anpassa sig till lokala särdrag.
Reformen av reglementet 2024 har inte tystat kritiken. Experter påpekar att många åtaganden, trots en uttalad önskan om att stärka rättvisan och solidariteten i hanteringen av pandemier, fortfarande är oklara och till stor del beroende av staternas goda vilja och kapacitet.
Icke-statliga organisationer och företrädare för utvecklingsländer anser att man i texten, samtidigt som man erkänner behovet av en bättre fördelning av resurserna, misslyckas med att fastställa verkligt bindande mekanismer, till exempel för ekonomiskt stöd.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
