Skip to Content

Staden Stockholm år 1768 var lugn på ytan, men i maktens korridorer var det mindre lugnt. Osignerad målning från 1768. Foto: Wikimedia Commons

Två män mot fyra ständer

Digital utgåva

Det är allmänt känt att Sverige i årtusenden har styrts av kungar och, om det inte fanns någon kung, riksföreståndare. Vad som däremot inte är lika känt är de fem dagar i december 1768 då Sverige var utan statshuvud. Denna händelse är känd som Decemberkrisen och kom att bli betydande för den politiska utvecklingen i 1700-talets Sverige.

Publicerad: 3 december, 2018, 17:17

  • Svenska

Läs även

Torsdagen den 15 december 1768 antecknade en 22-årig man följande i sin dagbok efter den dagens rådsmöte: ”[…] Konungen sade Som jag äskat [begärt] svar som idag på min proposition om R: Ständers [Riksens Ständers] sammankallande ock [och] Ricksens [Riksens] Råd eij [ej] det mig gifvit så blifver jag vid det jag sackt [sagt] i mit dictamen ock kan eij mera med Rickstyrelsen mig befatta tils [tills] des [dess] at Ricksens Ständer sammankallas.”

Adolf Fredriks son Gustaf (1746-92) smidde våldsamma planer mot ständerna.
Målning av Alexander Roslin (1718-93), daterad mellan 1771-75. Foto: Wikimedia Commons

Mannen som skrev denna dagboksanteckning var ingen annan än kungens äldste son, kronprins Gustaf (1746–92). Han var en av de väldigt få i riksrådet denna decemberdag som inte blev bestört när kung Adolf Fredrik (1710–71) yttrade dessa ord och, därefter, vände på sin fåtölj för att markera att det nu inte längre satt någon kung på Sveriges tron.

Stor bestörtning utbröt då i rådet och kungen blev snart omringad av upprörda män som försökte övertala honom till att ändra sitt beslut. Även Gustaf skyndade sig fram. Han visste hur lättövertalad hans far kunde vara och var rädd att rådsmedlemmarna skulle lyckas få Adolf Fredrik att ändra sig. När han kom fram klargjorde han därför bestämt för dem att kungen inte kunde ändra sig. Därefter förde han kungen med sig ut ur salen.

Senare samma dag underrättade kronprinsen, på kungens order, ämbetsverken om vad som hänt och förbjöd dem att bruka faderns namnstämpel.

Gustafs dagboksanteckning från 16 december innehåller ett enda ord: ”Interregnum”. Interregnum är benämningen på den tid som råder efter att en monark lämnat tronen utan att en efterträdare tagit över direkt efteråt. Från den 15 december 1768 hade Sverige alltså ingen kung.

Denna händelse är känd som ”Decemberkrisen”. Den planerades av Gustaf och genomfördes av Adolf Fredrik och är en betydande händelse då den kom att bli början på slutet på ständerväldet i Sverige, men för att förstå varför Decemberkrisen alls ägde rum måste man gå tillbaka i tiden.

Bakgrunden till Decemberkrisen

Adolf Fredrik (1710-71) fann sig inte alltid den roll riksdagen tvingat på honom.
Odaterad målning av Gustaf Lundberg (1695-1786). Foto: Wikimedia Commons

 Till följd av Karl XII:s krig, som raserat och utarmat Sverige, hade ett starkt missnöje med det kungliga enväldet väckts. När denne kung till sist dog den 30 november 1718 och efterträddes av sin yngre syster Ulrika Eleonora d.y. (1688–1741) krävde därför riksdagens fyra ständer – adeln, prästerna, borgarna och bönderna – att den nya monarken skulle avstå från den enväldiga kungamakten. Hon gick med på det och den politiska makten tillföll riksdagens fyra ständer. Detta blev början på den så kallade frihetstiden som varade fram till 1772. Denna tid idealiseras och förskönas ofta i historieskrivningen och brukar definieras som en tidig demokrati, men det var snarare en epok av korruption och mutor som huvudsakligen gynnade den adliga eliten. Monarken hade endast tillåtelse att råda inom hovförvaltningen, utfärda adelskap och vara Nordstjärne-, Svärds- respektive Serafimerordens mästare.

Två partier bildades under den här tiden: hattpartiet som bedrev en aggressiv utrikespolitik och strävade efter att gynna handeln samt mösspartiet som var mer inriktade på att bevara freden.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Skydd mot djävulen

KULTURDet finns en gammal tradition och föreställning från medeltiden, att det är bra att sätta en hästsko ovanför ytterdörren. Många tror idag att hästskon bringar lycka till hemmet, men på den tiden var syftet att hålla djävulen borta från huset och familjen. Detta går tillbaka till en berättelse i England, där smeden Dunstan från Baltonsborough i mitten på niohundratalet fick ett löfte från djävulen själv.

Ingegerd – Storfurstinna och helgon från Sigtuna

UTRIKESEva har valt blommor med omsorg. Blåklint och gula ringblommor, de svenska färgerna. Andaktsfull går hon in i Sofiakatedralen i Kiev. Detta är en helig plats. Hon niger och gör korstecknet. Sedan går hon fram till den stora sarkofagen i grå marmor. Där vilar helgonet som skall få hennes blommor. Det är Ingegerd Olofsdotter och hennes man Jaroslav den Vise. Hon lägger ner blommorna, ber en bön och går ut i solen igen. Hon sätter sig på en bänk för att vänta på sin man, och där på bänken färdas hon tillbaka i tiden.

Vasakungens skräck

HISTORIANär år 1542 gick mot sitt slut var Gustaf Vasa djupt skakad. Den småländske bondehövdingen Nils Dacke hade vid den tiden nämligen tagit över sydöstra Sverige. Tidigare det året hade det mest omfattande bondeupproret i Sveriges historia utbrutit. Detta uppror är känt som Dackefejden.

Cajsa Warg och hennes hjelpreda

HISTORIALandskamrerdottern och hushållerskan Cajsa Warg trädde i tjänst hos rika familjer i Stockholm. Hennes erfarenheter i kök och hushåll kom sannerligen väl till pass. År 1755 gavs nämligen den första upplagan av hennes kokbok Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber ut. Denna kokbok blev mycket populär redan under Wargs livstid och översattes till tyska, danska och estniska.

Stormaktstidens hovmålare, Om hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl

INRIKESDavid Klöcker Ehrenstrahl var en av den svenska stormaktstidens mest betydelsefulla och framstående målare. Han lyckades med hjälp av färg och penslar fånga allt från kungafamiljens prakt till hundars lekfullhet. Genom sitt måleri kom han att representera barocken i svensk konst och flera av hans verk är berömda och uppskattade än i dag.

Det gåtfulla ljuset i skyn: Om Betlehemsstjärnan

HISTORIAI Matteusevangeliet berättas att österländska stjärntydare sökte upp nyfödde Jesus efter att ha skådat en stjärna på himlen. Denna stjärna, som endast nämns i ett av de fyra evangelierna, är en gåta som än idag inte har kunnat lösas.

Skogsarbetarhustrun och vanten

HISTORIAErika Aittamaa bodde i byn Lovikka i Tornedalen. Hennes familj var fattig och hon stickade därför vantar som hon sedan sålde. En dag år 1892 råkade hon sticka vantar som var så tjocka och hårda att kunden inte ville ha dem, men dessa kom att bli de allra första lovikkavantarna.

Att mörda en krigarkung – Recension av Upprättelsen – Olof Dagström och motivet bakom mordet på Karl XII

HISTORIADen 30 november 1718 stupade Karl XII vid Fredrikstens fästning i Norge. Överstelöjtnant Olof Dagström inledde därefter en omfattande utredning av kungens död och upptäckte att Karl mördats av fransmannen André Sicre på order av Ulrika Eleonora den yngres make, Fredrik av Hessen-Kassel. Denna utredning och dess följder tas upp av Bob G Lind i boken Upprättelsen – Olof Dagström och motivet bakom mordet på Karl XII. Boken väcker dock frågor.

Gå till arkivet

Send this to a friend