Skip to Content

Staden Stockholm år 1768 var lugn på ytan, men i maktens korridorer var det mindre lugnt. Osignerad målning från 1768. Foto: Wikimedia Commons

Två män mot fyra ständer

Digital utgåva

Det är allmänt känt att Sverige i årtusenden har styrts av kungar och, om det inte fanns någon kung, riksföreståndare. Vad som däremot inte är lika känt är de fem dagar i december 1768 då Sverige var utan statshuvud. Denna händelse är känd som Decemberkrisen och kom att bli betydande för den politiska utvecklingen i 1700-talets Sverige.

Publicerad: 3 december, 2018, 17:17

  • Svenska

Läs även

Torsdagen den 15 december 1768 antecknade en 22-årig man följande i sin dagbok efter den dagens rådsmöte: ”[…] Konungen sade Som jag äskat [begärt] svar som idag på min proposition om R: Ständers [Riksens Ständers] sammankallande ock [och] Ricksens [Riksens] Råd eij [ej] det mig gifvit så blifver jag vid det jag sackt [sagt] i mit dictamen ock kan eij mera med Rickstyrelsen mig befatta tils [tills] des [dess] at Ricksens Ständer sammankallas.”

Adolf Fredriks son Gustaf (1746-92) smidde våldsamma planer mot ständerna.
Målning av Alexander Roslin (1718-93), daterad mellan 1771-75. Foto: Wikimedia Commons

Mannen som skrev denna dagboksanteckning var ingen annan än kungens äldste son, kronprins Gustaf (1746–92). Han var en av de väldigt få i riksrådet denna decemberdag som inte blev bestört när kung Adolf Fredrik (1710–71) yttrade dessa ord och, därefter, vände på sin fåtölj för att markera att det nu inte längre satt någon kung på Sveriges tron.

Stor bestörtning utbröt då i rådet och kungen blev snart omringad av upprörda män som försökte övertala honom till att ändra sitt beslut. Även Gustaf skyndade sig fram. Han visste hur lättövertalad hans far kunde vara och var rädd att rådsmedlemmarna skulle lyckas få Adolf Fredrik att ändra sig. När han kom fram klargjorde han därför bestämt för dem att kungen inte kunde ändra sig. Därefter förde han kungen med sig ut ur salen.

Senare samma dag underrättade kronprinsen, på kungens order, ämbetsverken om vad som hänt och förbjöd dem att bruka faderns namnstämpel.

Gustafs dagboksanteckning från 16 december innehåller ett enda ord: ”Interregnum”. Interregnum är benämningen på den tid som råder efter att en monark lämnat tronen utan att en efterträdare tagit över direkt efteråt. Från den 15 december 1768 hade Sverige alltså ingen kung.

Denna händelse är känd som ”Decemberkrisen”. Den planerades av Gustaf och genomfördes av Adolf Fredrik och är en betydande händelse då den kom att bli början på slutet på ständerväldet i Sverige, men för att förstå varför Decemberkrisen alls ägde rum måste man gå tillbaka i tiden.

Bakgrunden till Decemberkrisen

Adolf Fredrik (1710-71) fann sig inte alltid den roll riksdagen tvingat på honom.
Odaterad målning av Gustaf Lundberg (1695-1786). Foto: Wikimedia Commons

 Till följd av Karl XII:s krig, som raserat och utarmat Sverige, hade ett starkt missnöje med det kungliga enväldet väckts. När denne kung till sist dog den 30 november 1718 och efterträddes av sin yngre syster Ulrika Eleonora d.y. (1688–1741) krävde därför riksdagens fyra ständer – adeln, prästerna, borgarna och bönderna – att den nya monarken skulle avstå från den enväldiga kungamakten. Hon gick med på det och den politiska makten tillföll riksdagens fyra ständer. Detta blev början på den så kallade frihetstiden som varade fram till 1772. Denna tid idealiseras och förskönas ofta i historieskrivningen och brukar definieras som en tidig demokrati, men det var snarare en epok av korruption och mutor som huvudsakligen gynnade den adliga eliten. Monarken hade endast tillåtelse att råda inom hovförvaltningen, utfärda adelskap och vara Nordstjärne-, Svärds- respektive Serafimerordens mästare.

Två partier bildades under den här tiden: hattpartiet som bedrev en aggressiv utrikespolitik och strävade efter att gynna handeln samt mösspartiet som var mer inriktade på att bevara freden.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Karl XV som konstnär och samlare

HISTORIAEn del kungligheter i Sverige har varit konstnärligt intresserade och några har till och med tecknat och målat. En av de mer kända av Sveriges kungliga konstnärer är Karl XV som både samlade på konst och var en mycket hängiven målare med landskapsmotiv som specialitet.

Den mystiske mannen från Bocksten

HISTORIAPå Varbergs fästning kan man se kvarlevorna efter en man som dött och blivit pålspetsad under medeltiden. Kvarlevorna hittades i Bockstens mosse på midsommaraftonen 1936 och därför har den döde fått namnet Bockstensmannen. Han är internationellt känd och fortfarande ett mysterium trots många undersökningar. Den 22 juni i år öppnade en ny utställning om honom på Varbergs fästning.

Skymning för Reuterholm

HISTORIAÅr 1794 pågick rättegångsförhandlingarna mot de gustavianer som varit delaktiga i den Armfeltska konspirationen. Dessa rättegångsförhandlingar väckte starkt missnöje bland folket och kom att bli början på nedgången för Gustaf Adolf Reuterholm.

Den mångsidiga Hildegard

HISTORIADe som ägnar sig åt örter, kryddväxter och odling har säkert stött på Hildegard av Bingen. Denna mångfacetterade kvinna som levde på 1100-talet är lätt att bli intresserad av. Men örterna utgjorde bara en liten del av hennes omfattande verksamhet. Hennes världsbild grundades i övertygelsen att Gud och skapelsen samverkade i allt, från odling till politik.

Reuterholm mot Armfelt

HISTORIAGustaf Mauritz Armfelt hade lämnat Sverige i juli 1792, men trots det kunde inte Gustaf Adolf Reuterholm känna sig helt lugn och säker. Efter en tid upptäckte han att Armfelt och Magdalena Rudenschöld planerade att, med stöd från Ryssland, avsätta Sveriges förmyndarregering. Detta blev början på en lång process mot rojalisterna.

Reuterholm träder fram

HISTORIAUnder åren 1792-96 styrdes Sverige av en förmyndarregering som leddes av hertig Carl, som var farbror till den omyndige kungen Gustaf IV Adolf. I praktiken var det dock Gustaf Adolf Reuterholm som hade makten. Denna tid i Sveriges historia, som blivit känd som den reuterholmska tiden, kom att till stor del präglas av förföljelser och utrensningarna inleddes kort efter att Reuterholm återkommit Sverige.

Skydd mot djävulen

KULTURDet finns en gammal tradition och föreställning från medeltiden, att det är bra att sätta en hästsko ovanför ytterdörren. Många tror idag att hästskon bringar lycka till hemmet, men på den tiden var syftet att hålla djävulen borta från huset och familjen. Detta går tillbaka till en berättelse i England, där smeden Dunstan från Baltonsborough i mitten på niohundratalet fick ett löfte från djävulen själv.

Ingegerd – Storfurstinna och helgon från Sigtuna

UTRIKESEva har valt blommor med omsorg. Blåklint och gula ringblommor, de svenska färgerna. Andaktsfull går hon in i Sofiakatedralen i Kiev. Detta är en helig plats. Hon niger och gör korstecknet. Sedan går hon fram till den stora sarkofagen i grå marmor. Där vilar helgonet som skall få hennes blommor. Det är Ingegerd Olofsdotter och hennes man Jaroslav den Vise. Hon lägger ner blommorna, ber en bön och går ut i solen igen. Hon sätter sig på en bänk för att vänta på sin man, och där på bänken färdas hon tillbaka i tiden.

Gå till arkivet

Send this to a friend