Twittrade om trollfabriken #jagärhär, då förlorade Bilyana sin universitetspost

”Även om jag respekterar alla personers rätt att tro och diskutera om vad som helst, vill jag inte att DSV ska kopplas till tankar och idéer som inte respekterar demokrati eller kan ses som exempel på näthat.

Jag har sett att du tycks vara aktiv på Twitter och diskuterar bland annat invandring, nationalism och många andra känsliga politiska frågor.”

Mejlet, skrivet på engelska, var från Uno Fors, chef för institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) på Stockholms universitet. Det hamnade i Bilyanas inkorg den 18 september efter att hon twittrat vidare inlägg från journalisten Ingrid Carlqvist och Gangrape Sweden, en sida som för statistik över gruppvåldtäkter men som nu gjort en uthängning av personerna bakom #jagärhär ‒ ett statsunderstött nätverk som bekämpar yttrandefrihet på nätet, bland annat genom att massanmäla grupper och personer som kritiserar migrationspolitiken.

Uno Fors förklarade att Bilyana Martinovski med omedelbar verkan var avstängd från DSV, där hon arbetat 2010-2013 och där hon sedan dess varit affilierad docent och publicerat sin forskning. För Bilyana kom det som en chock.

‒ Det innebär att jag inte längre kan söka projekt här i Sverige, för man måste ha en akademisk anknytning för det, förklarar hon för Nya Tider.

Bilyana Martinovski bodde tidigare i USA men har levt i Sverige sedan tidigt 1990-tal. Hon är bland annat docent i människa-maskininteraktion och doktor i lingvistik.

‒ Jag har arbetat mycket under åren, undervisat och examinerat tusentals studenter, forskat internationellt, publicerat, skrivit, föreläst, representerat svensk forskning och utbildning i många vetenskapliga sammanhang. Och vad är min första ”media exposure”? Att jag får ”sparken” som forskare. Ironiskt, säger hon.

Bilyana är övertygad om att det är personer inom nätverket #jagärhär som ligger bakom avstängningen. I brevet från Uno Fors fanns en bild på ett inlägg som hon vidarebefordrat om en Kajsa Klein ‒ mediestrateg, timanställd på Stockholms universitet och mycket aktiv i #jagärhär. Bilyana antar att det var orsaken till att hon blev avstängd, och är orolig över att nätverket ska ha kontaktat andra institutioner i Sverige och varnat dem för att förknippas med henne.

‒ Jag har twittrat i ett år och ingen av mina kollegor har någonsin kommenterat det. Orsaken till att jag twittrade vidare detta var att #jagärhär inför allas ögon fick Granskning Sveriges sida stängd fem gånger och försökte stänga ner Gangrape Sweden. Varför attackera den enda sidan som informerar om hemska övergrepp som gruppvåldtäkter? Varför ljuga för människor om detta genom att dölja information som gäller deras överlevnad och liv, och om ett juridiskt system som inte klarar av trycket?, frågar Bilyana upprört.

Hon säger sig vara mycket besviken på Uno Fors agerande.

‒ Vi har samarbetat i flera år och jag har gjort stora projekt tillsammans med Uno Fors. Jag hade föreslagit ett projekt för att hjälpa svenska våldtäktsoffer med hjälp av virtuella terapeuter, som jag jobbat med i många år i USA. Uno Fors reste med mig till USA för att träffa forskare, ett antal personer kom hit, många åkte dit, hans doktorander åkte dit. Han har fått väldigt mycket kontakter av mig. Så det är konstigt att ingen kontaktade mig och sade någonting. Ingen varning, bara ”ut härifrån”.

Virtuella terapeuter har med framgång använts som komplement till vanlig terapi för att behandla soldater som lider av posttraumatisk stress. Bilyana förklarar att hon ville forska vidare och utveckla program som var anpassade för att hjälpa våldtäktsoffer.

Engagerad för våldtäktsoffer
Bilyana har själv drabbats av invandrarvåldet. För några år sedan råkade hon ut för ett sadistiskt överfall där hon bland annat fick allvarliga ryggskador ‒ hon ”kunde varken ligga, sitta eller stå på ett år” för smärtorna ‒ vilket är orsaken till att hon sedan dess inte orkat med någon heltidsanställning. Det bidrog också till att hon blev intresserad när hon hittade hemsidan Gangrape Sweden tidigare i år.

‒ Jag läste på den och undrade, ”kan det här verkligen vara sant?”. Jag ville veta om det verkligen var så illa eller om det var något slags politisk lögn, förklarar Bilyana.

Forskare som hon är gick Bilyana grundligt tillväga för att avgöra saken, mest för sin egen skull. Hon säger att hon helt enkelt ville veta sanningen.

‒ Det jag gjorde var att kontakta alla 48 tingsrätter i Sverige och bad dem att skicka förteckningar över alla sexuella brott, alla våldtäkter, och jagade efter varje fall som finns på Gangrape Sweden. Så jag bevisade för mig själv att det faktiskt var sant.

‒ Allting på sidan är korrekt, varje referens är korrekt. Jag har förteckningar över varje dom, säger Bilyana.

Hon tillägger att invandrare från vissa världsdelar är särskilt extremt överrepresenterade när det gäller gruppvåldtäkter, men att bilden i stort sett är densamma för alla sexualbrott. Det är denna verklighet hon diskuterat på Twitter.

‒ Jag är själv väldigt kosmopolitisk, om man så vill. Min familj kommer från USA, min mammas familj från Grekland och Bulgarien, min pappas från Ryssland. Man kan inte anklaga mig för att vara rasist, och nationalism har jag inte ens diskuterat. Det är mest frågor som: ”Är det svenska offer, vad är det för offer? Vilka är förövarna? Varför?” Du kan inte lösa situationen om du inte förstår de här sakerna. Det finns nästan ingenting i svenska medier om offren, påpekar hon.

‒ Det handlar om empati för våra medmänniskor. Jag har aldrig utsatts för gruppvåldtäkt, men jag kan föreställa mig vad det innebär. Jag har blivit kontaktad av flera kvinnor som blivit våldtagna, som skrivit till mig privat och tackat för att jag står upp för dem. Jag hade inte tänkt på det på det sättet, jag tänkte främst principiellt. Men att höra deras historier får mig att känna en väldigt stark solidaritet med dessa kvinnor.

Bilyana säger även att människor på DSV känner till det överfall hon själv drabbades av, även om Uno Fors troligen inte vet några detaljer.

‒ De vet att min karriär i princip tog slut på grund av det här brottet, men ändå gör de så här, säger hon med sorg i rösten.

Nekar till allt
När vi når Uno Fors via telefon nekar han till allt.

‒ Du kan ju inte bli avstängd om du inte har med oss att göra, säger han först.

‒ Hon har inte varit anställd hos oss på många, många år, påstår Uno Fors vidare. På en direkt fråga nekar han eftertryckligen till att hon varit anställd på DSV fram till 2014.

Efter samtalet kontaktar vi Bilyana och får ta del av dokument som motsäger Uno Fors påståenden på snart sagt varje punkt. Ett anställningsavtal visar att Bilyanas anställning som universitetslektor upphörde den 1 januari 2014, vilket han alltså blånekat till.

Från att först ha hävdat att hon ”inte har med oss att göra” erkänner Uno Fors att hon var affilierad forskare på DSV ‒ när det framgår att Nya Tider har brevet där han säger upp sagda affiliering. Han påstår dock att hon blev affilierad först tidigare i år. Dokument visar att hon erbjöds affiliering i samband med att hennes anställning upphörde vid årsskiftet 2013/2014.

Tyvärr hinner vi inte återkoppla till Uno Fors före Nya Tiders pressläggning för att konfrontera honom med den dokumentation vi fått.

När vi frågar varför DSV dragit in Bilyanas affiliering skyller Unu Fors på att hon inte producerat något av värde för institutionen. Han hävdar också bestämt att hon falskeligen påstått att hon fortfarande var anställd på universitetet och uppgett att hon har en e-postadress där.

Det står inte en rad om dessa saker i brevet där han avslutar hennes affiliering, men Uno Fors framhärdar i att detta var de primära orsakerna ‒ inte de anklagelser om näthat och oönskade ”tankar och idéer” som faktiskt står i brevet.
Korrespondens visar att Bilyana fortfarande hade en e-postadress på DSV så sent som i september, strax efter att Uno Fors stängt av henne.

Vad i Bilyanas twittrande som skulle utgöra ”näthat” vägrar Uno Fors att precisera. Upprepade gånger.

‒ Det är saker som jag anser har stått där, är det tydligaste svar vi får.
Vi frågar vidare hur han blivit uppmärksammad på Bilyanas Twitterdiskussioner ‒ om de fått något tips eller så.

‒ Det behöver jag inte svara på, säger Uno Fors.

Kort senare säger han att han ”råkat få syn på” vad hon skrivit. En kort stund tidigare har han sagt att han ”nästan aldrig” besöker Twitter.

NyT: Hon hävdar att hon drivit projekt med er, bland annat ett projekt kopplat till USA där hon skulle bygga virtuella agenter för att hjälpa kvinnliga våldtäktsoffer?

‒ Det är absolut ingenting som jag har en aning om. Det har inte skett i, haft något med min institution att göra i så fall, säger Uno Fors med stort eftertryck.

‒ Jag tror knappt mina öron, är Bilyanas reaktion när vi berättar vad Uno Fors sagt.

Hon skickar dokument från projektet som visar att Bilyana, Uno och en tredje svensk forskare planerade resan och sammanträffade på ett hotell i Los Angeles den 11 maj 2013. De deltog i en tredagars workshop med amerikanska forskare. Senare reste amerikanska forskare till Sverige för ännu en tredagars workshop. Förslaget om virtuella terapeuter utgjorde visserligen bara en liten del av samarbetet, men det framgår att Bilyana och Uno hörde till de mest drivande forskarna. Flera större samarbeten mellan DSV och amerikanska ICT planerades.

Samma år ansökte Bilyana om ett stort internationellt projekt om tvärkulturell kommunikation med hjälp av virtuella agenter. Uno Fors skulle ha ägnat 10 procent av sin arbetstid åt projektet under fem års tid ‒ totalt omkring 1 000 arbetstimmar ‒ ifall det blivit av.

Hur troligt det är att detta helt fallit Uno Fors ur minnet får läsaren själv avgöra. Bilyana kallar hans nekande ”oförskämt” när vi berättar för henne.

Under tiden, på institutionen för medier och journalistik ‒ apropå att ”diskutera känsliga ämnen” ‒ är det översta namnet Sigurd Allern, grundare av ett maoist-leninist-marxistiskt parti och redaktör för partitidningen Klassekampen i nitton år. Nästa namn på personallistan är Helen Hägglund, vars näst översta tweet länkar till en av grundarna av den vänsterextrema våldsgruppen AFA.