Tysklands sista birgittinkloster stängs – trots nya nunnekandidater

Efter över 500 år är det över. Det birgittinska klostret i bayerska Altomünster kommer att stängas. Klostret som har bebotts av munkar och nunnor sedan år 1056, anslöts till det svenska nationalhelgonet den heliga Birgittas av Vadstena klosterorden – Ordo Sanctissimi Salvatoris (Vår allraheligaste Frälsares Orden) – år 1497. Som kloster har det alltså existerat i nästan tusen år, en historia som nu tar slut i och med beskedet från Rom. Historien sträcker sig dock längre tillbaka än så. Redan på 700-talet beboddes klostret av eremiter – människor som för Guds skull och övande i helighet lever isolerade och i ensamhet, en tid eller ett helt liv, i ständig bön och enkelhet. Klostret – och byn – har fått sitt namn efter helgonet Alto, som var en eremit som slog sig ner i trakten.

Hotades av upplösning redan 1803

Redan 1803 såg det dock ut som att klostrets öde var beseglat. Klostret hade då överlevt både den lutherska reformationen och svenskarnas härjningar i och med trettioåriga kriget på 1600-talet. Men i början av 1800-talet hade Bayern efter fransk påverkan i och med Napoleons ockupation fått en kung som var övertygad frimurare och som genomdrev en tvångssekularisering av Bayern; Maximilian I. Kungens politik innebar bland annat att samtliga kloster upplöstes och att deras byggnader och lösören tillföll den bayerska kronan – inte helt olikt situationen i Sverige under Gustav Vasa. År 1803 upplöstes så också Altomünster. Klostret – som likt Birgittas kloster i Vadstena var ett så kallat ”dubbelkloster”, där munkar och nunnor verkade tillsammans, men levde åtskilda – tömdes således på sin befolkning och man fördrevs för att officiellt leva som vanliga lekmän. Nunnorna, som med tiden blev färre, fortsatte att leva tillsammans i ett vanligt hus i staden Altomünster, under beskydd av stadens befolkning. Munkarna dog med tiden en efter en, vilket innebar att den manliga klosterdelen dog ut.

Sekulariseringsperioden i Bayern blev dock en övergående fas i den bayerska historien. Under Maximilians sons, Maximilian II:s romantiskt präglade regeringstid – känd för instiftandet av Oktoberfest och att det magnifika slottet Neuschwanstein byggdes – återinfördes klosterväsendet och ett antal kloster återuppstod och återfördes till sina gamla ägare. Så blev det också med klostret i Altomünster, som återigen befolkades av nunnor tillhörande den Heliga Birgittas klosterorden, från och med 1842. Några munkar återkom dock aldrig. Nunnornas antal växte med tiden och 1947 bodde det 62 birgittasystrar i klostret. Därefter påbörjades en nedgång för Altomünster, då antalet klosterkallelser generellt i Europa till följd av yttre och inre sekularisering minskade dramatiskt – en utveckling som särskilt tog fart i och med andra Vatikankonciliet på 1960-talet.

Endast en kvarvarande birgittasyster

För några år sedan var det fortfarande tre, åldrande, nunnor kvar i det stora barockdekorerade klostret med det berömda klosterbiblioteket. Klostrets öde började därför diskuteras inom det romersk-katolska stiftet, ärkebiskopdömet München-Freising, som klostret sorterar under. Ärkebiskopen i stiftet, kardinal Reinhard Marx [sic!] är känd för sin vänsterprofil och för att förespråka en rad liberaliseringar inom den katolska kyrkan i Bayern och Tyskland. Marx har varit pådrivande särskilt i frågor om ”öppnare inställning” till (homo-) sexualitet samt förändringar i kyrkans syn på äktenskap och skilsmässa. I och med att en av tre nunnor dött och en annan hamnat på ålderdomshem, kom stiftet fram till att klostret skulle stängas. Den enda i klostret kvarvarande nunnan, priorinnan moder Apollonia, skulle därmed tvingas lämna sitt kloster, trots att det finns kandidater som uttalat en önskan om att bli upptagna som nunnor i klostret. Stiftet försökte tidigare stärka upp klostret genom att ta in asiatiska birgittasystrar från en annan klostergren, men som inte tycktes passa in i Altomünster och dess traditioner.

Enligt ett reportage på den svenska katolska nyhetssajten Katolsk observatör beror stiftets plötsliga beslut att stänga klostret på en ohelig allians mellan stiftet och världsliga myndigheter. Bland annat finns planer på vägbyggen och nya bostäder, och klostrets mark anses attraktiv. De första tecknen på stiftets planer kom för några år sedan då birgittasystrarna fick avslag på sina planer att bygga upp en gästhusverksamhet – liknande verksamhet bedrivs bland annat av systerklostret i Vadstena. Beskedet från stiftet var tydligt: ”Ni har ingen framtid!”