I skivan Music For Nations, utgiven på VIR Rekords 2018, gör Überfolk neofolk av det mer pampiga slaget och med den tydliga politiska dimensionen förstärks deras höga ambitioner. ”Virtuous frequences for a higher conciousness” är bandets egen presentation av sitt värv på hemsidan. Det förpliktigar. Smärre produktionsmissar blir svåra att acceptera och särskilt då på en fullängdare. Min förväntan lägger sig högt. Ska jag finna något som håller nivå av Hans Zimmers filmmusik, Romes mörka trubadurfolk eller Wardrunas nordiska ritualism? Åtminstone borgar det för kvalitet och personlighet.
Besvikelsen infinner sig bara efter några lyssningar. Weiss’ röst är visserligen vacker men blir i längden monoton, troligen delvis på grund av att de pompösa kompositionerna inte ger utrymme för nyanser. Burdis vokala insatser är bättre än hans kvinnliga partners – han lyckas sjunga betydligt mer personligt och omfångsrikt. Men det räcker inte.
De orkestrala arrangemangen är repetitiva och grovhuggna. Ibland tangerar de hissmusik. Det är synd eftersom man tycks ha haft som mål att skapa kompositioner med förmåga att både beröra och inspirera. Det är tydligt att Überfolk vill etablera historisk och andlig koppling hos människor av europeisk börd i en tid av materialistisk fixering och kulturellt självförakt men då krävs att verken känns mer genomarbetade.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
