USA vill ha hälften av Ukrainas naturtillgångar – särskilt jordartsmetaller

Donald Trump har visat att det går att genomföra om­fattande och snabba föränd­ringar i den annars trögrör­liga statliga byråkratin. Han har visat att det går att genomföra snabba åt­gärder för att hitta och rätta till eller stoppa allt från misstag till felaktiga och bedrägliga aktiviteter med enor­ma utbetalningar av statliga medel. Han har också visat att det går att samtidigt påverka världshandeln, investeringsströmmar och interna­tionella relationer mellan stormak­terna. Trumpadministrationens riv­start är ett tydligt exempel på att det går att sätta ned foten och påbörja en vändning i det globala spelet.

Om man samlar ihop några av de åtgärder som Donald Trump har vid­tagit genom sina presidentdekret, så kan man få en bild av vad det egent­ligen handlar om. Så låt oss se vilka stora frågor som några av utspelen har tangerat.

Kampen om råvaror

USA har varit en stor importör av viktiga mineraler och andra förnö­denheter som behövs i industrin. Mycket av de förnödenheter som det råder brist på i världen, till exempel så kallade jordartsmetaller, kontrolleras av Kina, anting­en genom egen produktion eller genom avtal med andra länder, bland annat många länder i Afrika.

Dr Robert Muggah, en na­tionalekonom knuten till World Economic Forum, sä­ger i en intervju med BBC att sådana mineraler tillför en ”strategisk och ekonomisk di­mension” till kriget i Ukraina.

Kritiska mineraler, bland annat sällsynta jordartsmetaller, är viktiga kompo­nenter i den ekonomiska ut­vecklingen i världen under 2000-talet, eftersom de är centrala för produktionen av elmotorer, batterier och elek­tronik. De är därmed också väsentliga för utvecklingen av den militära kapacite­ten, inte minst för robot- och drönartekniken.

Dessutom är USA angelä­get om en affär för Ukrainas mineralresurser eftersom man vill minska beroendet av Kina, som kontrollerar 75 procent av sällsynta jordartsmetallfyndigheter i världen, enligt Geological Investment Group.

Robert Muggah menar att kri­tiska råvaror spelar ”en växande strategisk roll i geopolitik och geoekonomi”, och verifierar påståendet med att Ryssland 2022 hade ockupe­rat 63 procent av Ukrainas kolgruvor och hälften av dess fyndigheter av mangan-, cesium-, tantal- och säll­synta jordartsmetaller.

Tillgången till råvaror har egent­ligen alltid varit ett incitament för olika länders makthavare att ta sik­te på andra länders tillgångar och därigenom varit grunden för kon­flikter. Kritiska råvaror är därmed, ur ett historiskt perspektiv, en helt central del av orsakerna till en lång rad konflikter och krig, inte minst 1900-talets båda världskrig. I boken Råvarukriget ger den tyske journalis­ten Walther Pahl (1903–1969) en ut­förlig och väldokumenterad bild av hur den internationella kampen om råvaror var grunden för ekonomisk framgång i olika delar av världen un­der det senaste århundradet, det vill säga 1800-talet och fram till bokens utgivning 1939. Beskrivningen ger en relativt god bild av de dåvarande stormakternas råvaruförsörjning, inte minst genom effekter av kolo­nialiseringen av andra länders till­gångar. Det blir också uppenbart att ett lands tillgång till viktiga råvaror, inte sällan energi och kritiska metaller, men också spannmål och andra jordbruksprodukter, är helt centrala för den ekonomiska utvecklingen.

Baksidestexten till boken samman­fattar dess budskap så här:

Fronterna stå hårt slutna emot varandra. För ena par­ten är det fråga om ett knapp­hetsproblem, för den andra om ett överflödsproblem. Gi­vandets och tagandets av­vägningsmekanism fungerar ej längre. Spärrningar, från marknadsmässiga manipu­lationer till laglig reglering av produktionen, stå överallt hindrande i vägen för ett verk­ligt blodomlopp i den interna­tionella råvaruhushållningen.

Beskrivningen framstår som minst lika aktuell idag, drygt 90 år senare.

Det är i detta område vi kan hitta mycket av bakgrun­den till dagens konflikter och maktsträvanden från olika globala aktörer. Den 3 februari skrev Trump under en presidentorder om att införa nya importtullar på all import från Kina, för att motverka det handelsunder­skott som USA har i handeln med landet. Den 4 februari svarade Kinas president, Xi Jinping, med en order om att belägga exporten av en rad kritiska metaller och kemiska råvaror till USA med ytterligare restriktioner, ut­över dem som man införde i slutet av förra året. Samtidigt beslutade man om stora begränsningar i exporten av de aktuella råvarorna till andra västländer, bland annat Japan. Vi­dare ska Kina införa nya tullar på vissa produkter från USA, bland an­nat större bilar, energiprodukter och jordbruksmaskiner.

Gränskontroller och tullar

Gränskontrollerna gentemot Mexiko och Kanada var en av Donald Trumps stora valfrågor, som handlar om två för USA helt centrala problem: Ille­gal invandring och insmuggling av den livsfarliga drogen fentanyl, som ursprungligen kommer från Kina. Genom en serie snabba beslut om att införa importtullar på 25 procent på all import från de båda grann­länderna och tuffa förhandlingar, lyckades Donald Trump med att på mycket kort tid få ned antalet illegala invandrare som anlände via Mexiko till ett absolut minimum. Efter det att USA visat att man menade allvar, be­slutade Mexikos president att sätta in 10 000 man för att stoppa den illegala migrationstrafiken in i USA från det egna landet.

Påtagligt mer aktiva gränskontrol­ler vid gränsen mellan USA och Ka­nada har också etablerats, inte minst genom att även Kanada beslutat att stärka gränskontrollerna, även här med cirka 10 000 gränspoliser.

Efter dessa åtgärder, som vidtogs inom någon vecka, beslutade presi­dent Trump att skjuta på införandet av strafftullarna. Han hade uppnått vad han ville. Trumps förhandlings­taktik, att gå ut hårt och förklara vad man vill åstadkomma på ett sätt som inte kan misstolkas, visade sig fung­era mycket effektivt, trots kritikers farhågor om motsatsen.